FOLK!

Så brukar Max, min vän och MP-kollega, morra när han har haft en dålig dag. FOLK-morret kan orsakas av jobbiga rundor med juridisk tjabbel kring något kontrakt, eller allmänt gnällig stämning på kontoret. Folk är FOLK när de gör något som kunde vara enkelt oerhört svårt. När de inte tänker, trots att de är kapabla. När de tappar helt självklara bollar utan egentlig anledning.

Eftersom jag gör det till ett självändamål att undvika människor i min yrkesroll har jag relativt lite av FOLK i mitt liv. Men det händer, helt klart. Jag brukar dock inte säga FOLK utan mer väsa fram ett gutturalt aaaahhhh.

Några saker som utlöser detta:

– Människor som bokar in möten helt i onödan istället för att bara traska över och säga vad det är de vill. ÖPPET LANDSKAP, för helvete.

– Människor som inte gör något annat än exakt det de blir ombedda, även om de märker att det fattas information eller något annat för att de ska kunna slutföra uppgiften.

– Människor som ställer en fråga i tre mail istället för tre frågor i ett mail.

– I princip alla juniora strateger. Missförstå mig rätt, jag vet att många av er läser det här och jag var en av er för bara några år sedan. Men jag var nog precis lika störig i min vilja att visa hur smart jag var och min totala oförståelse för hur resten av reklamprocessen, alltså efter att jag hade levererat min i eget tycke briljanta insikt, ser ut. Så många timmar av mitt liv som tillbringas med långa, välresearchade och helt oanvändbara briefer. Aaaaahhhh.

– Människor som kommer för sent utan att höra av sig i förväg.

– Människor som säger att de ska göra något och sen inte gör det.

– 99% av alla pressmeddelanden.

– Människor som svarar ofullständigt på mail och sms. Alltså typ besvarar en fråga, fast man ställde två.

Vad har ni för störmoment? Vill ju inte vara den som får någon annan att väsa FOLK!