Feminism utan socialism
- 2 min
Har fått några frågor på senaste tiden angående Folkpartiets påstående i valkampanjen, att de står för feminism utan socialism. Frågan är således: är det ett rimligt påstående? Kan feminismens mål nås utan socialism?
Eftersom jag själv är feminist men inte socialist är mitt spontana svar ett rungande JA. Men jag inser att det inte alltid är så glasklart. Många av Fi’s representanter och anhängare hävdar ju motsatsen. Och de borde ju veta, kan man tycka.
Jag tror att för att reda ut det här måste man börja med att definiera feminismens mål. För mig är det att alla människor ska ha samma friheter, rättigheter och möjligheter oavsett kön, och att det ska ske inte bara i lagtexten utan också i praktiken, i vardagen. Alltså tycker jag att det är ett problem att Sverige till exempel aldrig har haft en kvinnlig statsminister, även fast ingenting i lagen hindrar det.
Feminism är alltså ett verktyg för att komma till målet jämställdhet. Jag har skrivit om min syn på det tidigare, att för att göra feminism behövs egentligen bara 1) att du vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter 2) att du vet att det inte är så idag och 3) vill jobba för att förändra det.
Jag skulle gissa att i den här definitionen och punktlistan är feminister all over the place rätt överens med varandra. Men sen handlar det alltså om HUR. Hur ska vi jobba för att lösa det här problemet?
De som hävdar att socialism är den enda lösningen brukar argumentera för att kapitalismen är partriarkal i sig själv. Den är skapad av män, för män, och gynnar alltid den som redan har framför den som inte har. Det kan jag ju hålla med om i och för sig, men grejen är ju att världen var patriarkal redan innan kapitalismen. Det har funnits en massa olika ekonomiska system med en patriarkal ordning. Det har i modern tid inte funnits ett enda exempel på ett jämställt samhälle. Och tyvärr har det ju visat sig att även socialistiska länder har landat på typ samma ställe. Sovjet, Kuba, Kina osv har alla också letts av män, som har skapat ett system som gynnar andra män. Så det verkar ju i sig inte vara en lösning.
Snarare tror jag att inget ekonomiskt system löser de här problemen. Ekonomi handlar nämligen inte om att hantera människor, utan om att hantera resurser. Alla ekonomiska system behöver kompletteras med ett system för mänskliga värden. Det är till exempel så vi jobbar när vi har en marknadsekonomi, men använder skatter för att omfördela överskottet. Och så skulle vi kunna jobba med en grön ekonomi (där vi alltså låter ekonomin följa planeten, istället för tvärtom). Men jag tror inte att det med något ekonomiskt system kommer att lösa sig av sig självt. Vi får helt enkelt gneta på. Och försöka att aldrig, aldrig ge upp.