Favorit i repris: 7 punkter angående Tensta
- 4 min
- 1 kommentar
Jag känner att jag måste skriva några rader om domen i Tensta-målet, alltså fallet av gruppvåldtäkt där de misstänkta gärningsmännen friades av hovrätten nu i veckan. Jag är förfärad (men inte det minsta förvånad, efter att ha läst mycket om sexualbrottslagstiftning) över domen. Och tyvärr också förfärad över reaktionerna.
Jag är förfärad över att så många vuxna välutbildade människor verkar tro att man faktiskt kan påverka Högsta Domstolen genom en namninsamling. Eller genom mail till Svea Hovrätt. Att man kan ”skriva på” för rättvisa. Eller ännu värre, att liknande vuxna, välutbildade människor, ofta politiskt medvetna, kan låta sig svepas med så att man på allvar skriver på Facebook eller Twitter att rättens ordförande och andra inblandande ”måste dö”, borde bli av med sitt jobb eller våldtas själva.
Det är hemskt när människor utsätts för våld och kränkningar. Det är hemskt när man känner att rättssystemet sviker de människorna. MEN. Det är aldrig aldrig en ursäkt för att kränka, hota, mobba eller hata på någon annan, hur fel man än tycker att de har. Det är heller inte anledning att vilja gå förbi de demokratiska principer som rättstaten vilar på. Som exempelvis att HD finns till för att ta upp fall under specifika juridiska omständigheter, inte för att ge en fällande dom för att X antal människor vill ha en sådan.
Däremot finns det mycket man faktiskt kan göra för att se till att sånt här inte händer igen. Några förslag:
1. Rösta på ett parti som driver frågan om en samtyckeslag, som redan finns i många andra länder (exempelvis USA och Storbrittanien) och här i Sverige har föreslagits av exempelvis professor Madeleine Leijonhuvud. Idag är Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Fi för en sådan lag. Folkpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna är emot och SD hade, sist jag kollade, inte bestämt sig. Samtycke innebär alltså att man måste förvissa sig om att den man har sex med vill ha sex, genom exempelvis ord eller gester.
2. Om du inte tycker att det räcker: engagera dig för frågan i ditt parti. Driv igenom en förändrad ståndpunkt eller ökad prioritering. Gå med i ett parti om du inte redan har gjort det.
3. Prata med dina söner och andra unga män/pojkar du känner om sex och gränsdragningar. Bra förslag på ämnen att ta upp finns i den här artikeln.
4. Läs böckerna Flickan och Skulden och En riktig Våldtäktsman av Katarina Wennstam (finns på exempelvis Pocketshop). Sprid information om sexuellt våld i sociala medier. Debattera. Ju mer frågan syns och hörs, desto viktigare blir den för politiker. Men gör det utan att hata, hota eller bete dig som en annan Flashback-tomte.
5. Börja göra skillnad på våldtäkt och våldtäktsman. Att fara ut mot unga människor som begår brott (eller moraliskt tveksamma handlingar som de inte fälls för, som i det här fallet), hur vidriga man än tycker att de är, löser ingenting. Det finns inga våldtäktsmän, lika lite som det finns våldtäktsoffer. Ingen har det som sin främsta identitet. Däremot finns det väldigt många män som våldtar, och kvinnor (och män) som våldtas. Vi måste börja fokusera på beteendet, inte personen. Att låtsas att ”våldtäktsmannen” är en creepy person som lurar i buskarna gör att vi inte kommer åt strukturerna bakom problemen.
6. Påverka (enligt punkt 1 och 2) politiker för att strukturellt förhindra sexuellt våld. Inför mer genuspedagogik i förskola och skola. Prata mer om gränsdragning inom sexualundervisningen. Fokusera på pojkarna, för om ingen våldtar löser sig ju problemet alldeles av sig självt.
7. På tal om det sista: du som jobbar med media, tänk på hur du väljer dina ord när du skriver om sexuellt våld. Det finns alltid en gärningsman, och det är han snarare än offret som bör vara i fokus. Det är ju han som kan se till att det händer eller inte händer. Tänk på skillnaden mellan nyheten Kvinna våldtogs i park och Man våldtog kvinna i park.
7. När skiten redan har träffat fläkten (för det kommer den att fortsätta göra under lång tid framöver): Påverka politiker (enligt punkt 1 och 2) för att förbättra rehabiliteringen av dömda sexualbrottslingar, framför allt de unga. Skänk pengar till tjejjourer och andra organisationer som hjälper dem som utsatts. Stötta dina vänner när de blir våldtagna, lyssna på dem, tvinga dem inte till något. Igen: spåra inte ur med hot och hat, den uppskruvade tonen bidrar bara till att den utsatta inte vågar berätta, framför allt som situationen inte är svartvit (vilket den ju så sällan är). Om du jobbar inom skolan, vården, polisen, media, eller av någon annan anledning kommer i kontakt med utsatta och/eller gärningsmän: läs på om patriarkala strukturer. Kom ut som feminist.
Upprepa steg 1-7 tills vi börjar närma oss någon form av samhälle där sexuellt våld inte finns, där vuxna föregår med gott exempel och lika rättigheter gäller för alla.