Ett nödvändigt gott

Häromdagen var jag på första träffen för det nystartade nätverket ELSA (så nystartat att det inte har någon hemsida än, lovar att länka när den kommer!). Det riktar sig till unga skandinaviska kvinnor som jobbar i New York. Det är en chans att träffa folk man inte annars skulle ha träffat och prata om saker man inte annars skulle ha pratat om. Himla bra idé, helt enkelt.

När jag gick på Handels var jag med i mentorprogrammet Stella. Där fick ett 20-tal utvalda tjejer från KTH och Handels chansen att få en mentor från näringslivet och gå på ett gäng träffar med andra mentorer och adepter. Då gick debatten hög på skolan om huruvida det var etiskt korrekt att vara med i ett nätverk som uteslöt man. Om man vill vara jämställd ska väl alla ha samma möjligheter, eller hur?

Åh vad jag önskar att det var så. Problemet är ju att vi inte är där. Och så fort man ger män och kvinnor samma möjligheter kommer utfallet att vara till männens fördel. De allra flesta vill inte att det ska vara så, men det blir så ändå. Och det verkar som att det enda sättet att komma åt problemet är genom milt tvång.

Därför fortsätter jag att engagera mig i sammanslutningar som ELSA och Stella som ger mig möjlighet att träffa en massa grymma brudar jag inte hade stött på annars. Men ingen kommer att vara gladare än jag den dagen de inte längre behövs, och jag istället kan träffa samma grymma brudar i ett styrelserum.