Ett inlägg som innehåller svordomar.

När vi lanserade MP New York skrevs det en grej på Aftonbladets ledarsida. Det var lite syrligt, något i still med Gossip Girl goes environmental, och sen ett citat från min blogg där jag hade skrivit om vad jag hade på mig just då (vilket var svaret på en fråga från en sån där bloggenkät som jag lägger ut ibland).

Då ignorerade jag det, helt enkelt. Jag tänkte att alla som vet något om mig, eller läser min blogg, fattar att de måste ha letat med ljus och lykta efter något moderelaterat som kunde styrka tesen om mig som Gossip Girl. Orka bry sig, liksom.

Men sen har det legat och gnagt, och nu måste jag skriva nåt i alla fall. Inte om faktumet att jag inte skriver om mode, utan tvärtom: om jag faktiskt hade skrivit om mode. Att jag var med och startade en politisk lokalavdelning, hade det varit mindre värt då?

Jag blir så jävla trött på den där attityden. Den som sågar människors engagemang istället för att uppmuntra det. Som skrattar ut folk som försöker testa något nytt. Som säger att man måste passa i någon sorts mall för att få vara med och leka. Behöver vi inte fler människor som är politiskt engagerade? Behöver vi inte fler volontärhänder, fler perspektiv, fler åsikter? Skit samma om de kommer från en gruvarbetare i Kiruna eller från en modebloggare i New York – att människor GÖR något är alltid bättre än att de låter bli.

Jag förstår om vissa människor blir irriterade för att någon går emot deras förväntningar kring hur folk ska vara. Men att ledarsidan på Sveriges största kvällstidning hånar andras engagemang för att de skriver att de har på sig en orange Whyred-tröja, det är bara dumt.