Ett halvår

Nu är det sex månader sedan jag checkade in två väskor som innehöll hela mitt liv och satte mig på ett plan. 

Det har varit sex jobbiga månader. Och intressanta. Och roliga. Sex månader som antagligen har gjort mig till en annan person än den som stod där på Arlanda.  Fler saker gick ju fel än jag någonsin kunde drömma om. Jag har varit mer ensam än någonsin förut. Och för första gången varit med om att faktiskt, genuint, inte förstå människor som jag måste förstå. Vissa dagar har jag och Sandra bara tittat på varandra i samförståndet  “det har är helt sjukt, vi gjorde det faktiskt, vi är här nu”. Andra dagar är man trött och förkyld och tänker att inget vore bättre än svensk TV och en macka med prästost.

Det har varit mycket märkligt och speciellt, men man överlever. Och nu är det ljust till halv åtta på kvällarna, det kanske var vinterns sista snöfall som kom i fredags, och när jag går ut och tar en öl med någon är det inte någon jag precis har träffat utan en kompis. Det har varit kul hittills. Och det kommer bara att bli bättre.

Jag då och nu. Uppenbarligen syns inte förändringen så mycket på ytan. Eller i garderoben. Bilder från Sandras Flickr. http://www.flickr.com/photos/sandypandycandy/