Enough said. inte.

De senaste dagarna har det varit surr kring en lista över Fi:s påstådda politik som har snurrat i sociala medier. Den har bemötts med en lista från Fi som rättar till vissa fel och bekräftar vissa rätt.

Det är snart val och det är inte särskilt konstigt att det delas mycket politiska åsikter, inklusive smutskastning av dem man inte vill ska vinna, både online och offline. Något som däremot oroar mig är att de här åsikterna så ofta delas med någon slags enough-said-mentalitet. Kolla vad de här tycker, det är ju helt vaaaaaansinnigt! verkar många tyckare mena räcker som argument (på samtliga sidor, obs). Jag tror att Per Gudmundson slog världsrekord i enough-said-journalistik häromdagen när den här ledaren publicerades i SvD. Gudmundson påstår sig ha läst Fi:s partiprogram, och man måste väl tro på honom även fast listan över åtgärder han rabblar upp är förvillande lik den (delvis felaktiva) lista som som exempelvis RödGrönRöra publicerade dagarna innan. Listan har ni här ovan, Gudmundson skriver så här:

“Feministiskt initiativ vill skrota kärnkraften, införa ett slags medborgarlön genom socialförsäkringssystemen, avskaffa försvaret, höja a-kassan och underhållsbidraget, kvotera barnbidraget, kvotera bolagsstyrelserna, kvotera föräldraledigheten, kvotera bidragen till idrottsföreningar, avskaffa vinster i välfärden, öka statsbidragen till offentlig sektor, avskaffa rut och rot, stoppa vapenexporten, avskaffa förskoleavgifterna, ge papperslösa rätt till socialbidrag, avskaffa straffet utvisning, skapa ett tredje juridiskt kön, införa köttfria måndagar och obligatorisk sexualundervisning på dagis, förbjuda djur på cirkusar, samt införa en typ av månggifte, för att bara ta ett axplock. Och detta ska betalas med sex timmars arbetsdag.”

Gudmundson menar alltså att den här listan i sig ska få läsaren att förstå att det är dumt att rösta på Fi. Knasigt. Orealistiskt. Utan närmare förklaring om vad som är knasigt. Enough said. 

Jag tror ärligt talat att det inte finns något som är så dränerande för en politisk diskussion som att folk inte anser sig behöva förklara varför de inte håller med motståndaren. Det stoppar alla möjligheter att komma vidare, komma överens, eller för den sakens skull, att övertyga motståndaren att byta perspektiv. Det talar möjligen till en (mindre kritiskt lagd) del av de redan frälsta, men sen tar det stopp.

I just det här fallet blir det dessutom konstigt eftersom den ekonomiska kalkylen, som jag tolkar det som Gudmundson tycker är det största problemet (“Efter att ha läst hennes partiprogram kan jag bara säga: vänta tills ni får se vad hon (Gudrun Schyman) kan göra med en hel statsbudget”), till stor del inte ens är en ekonomisk kalkyl. Låt oss bryta ner det Gundmundson säger att Fi vill göra på enklast tänkbara sätt:

Saker som inte har med skattepengar att göra alls: 

skrota kärnkraften (drivs av privata företag), kvotera barnbidraget, kvotera bolagsstyrelserna, kvotera föräldraledigheten, kvotera bidragen till idrottsföreningar, avskaffa vinster i välfärden (gäller privata företag), avskaffa straffet utvisning, skapa ett tredje juridiskt kön, införa köttfria måndagar och obligatorisk sexualundervisning på dagis, förbjuda djur på cirkusar, samt införa en typ av månggifte.

Saker som kostar skattepengar: 

införa ett slags medborgarlön genom socialförsäkringssystemen (kan iofs också spara in pengar beroende på hur det utformas), höja a-kassan och underhållsbidraget, öka statsbidragen till offentlig sektor, avskaffa förskoleavgifterna, ge papperslösa rätt till socialbidrag, sex timmars arbetsdag.

Saker som tjänar in/sparar på skattepengar: 

avskaffa försvaret, avskaffa rut och rot.

Jag påstår inte att Fi:s budget är vattentät, det har jag alldeles för lite inblick för att kunna säga (eller avfärda). Dessutom beror många av de här sakerna på vilken tidsram man talar om och vilka andra reformer man tänker sig (exempelvis påverkar inte vår arbetstid skatteintäkterna om vi beskattar produktion istället för arbete). Det som stör mig är att så många verkar tycka att det är okej att vara nästan hur svepande som helst, inte förklara vad man ser för problem och måla upp vinklade eller rent felaktiga bilder av vad “de andra tycker”. Det är precis lika störande oavsett vem som gör det eller vad intentionerna är.

Gillar du inte det jag säger får du hemskt gärna förklara varför och föreslå vad vi ska göra istället. Men att påstå att förbjuda djur på cirkus skulle förstöra den svenska statsbudgeten är bara fånigt.