En liten uppföljning
- 1 min
Häromdagen skrev jag att jag tycker att det är stötigt med människor som gör en stor grej av att de inte äter vissa saker. Några verkar ha tyckt att det var kul. Andra tyckte att det inte var så kul, eller som Emmerentia skrev, ”ytterst puckat”. Intressant nog har ingen i den sistnämnda gruppen varit jordnötsallergiker, nykter alkoholist eller jude/judinna som äter kosher. ALLA är vegetarianer.
Att kritisera vegetarianer är inget man enkelt kommer undan med. Få människor är så lätta att förorätta utan att man menar det. Så även i det här fallet. Nu råkar det nämligen vara så att jag inte har något som helst problem med vegetarianer. Jag förstår det fullt ut. Respekterar det. Har en massa kompisar som är det. Om jag bjuder någon av mina vegetarianska vänner på middag lagar jag vegetariskt till alla. Inga problem. Osv.
MEN. Det var inte det jag skrev om. Problemet är, precis som i fallet med de andra matavvikelserna, inte själva avvikelsen utan det sociala krångel som uppstår i samband med den om man inte hanterar den smidigt. Och är man den avvikande personen i ett sammanhang är det man själv som får göra sig omaket att anpassa sig. Det är inte så himla jobbigt och ganska självklart egentligen.
Men något säger mig att de vegetarianer som går i taket när jag förslår att man inte ska gå bort på middag om man inte kan tänka sig att äta det värden bjuder på, inte är så intresserade av social smidighet. Så jag tänker att vi helt enkelt får vara överens om att inte vara överens.
Med det vill jag önska alla, vegetarianer och andra, en riktigt fin helg.