Dummare än så här blir det inte
- 1 min
- 1 kommentar
I olika tidningar har man på senaste tiden kunna följa debaclet kring Louis Vuittons stämning av konstnären Nadia Plesner. Nadia har målat in en Louis Vuitton-väska i konstverket Darfurnica, som en symbol för västvärldens ibland något felvridna fokus. Summan av kardemumman: Louis Vuitton blir jättearga och hävdar varumärkesintrång och kräver konstnären på miljonsummor.
Bilden är hämtad från Nadia Plesners hemsida.
Ibland undrar jag exakt hur korkad det är tillåtet att vara om man är ansvarig för ett globalt varumärke. Man behöver inte ens vara genomsnittligt klok för att inse att ekvationen stort företag + liten konstnär aldrig kommer att lösas ut till företagets fördel, hur rätt de än har. Lägger man dessutom till svältande/krigsdrabbade barn i Afrika mot den största symbolen för onödig lyx, Paris Hilton-väskan, BORDE reaktionen vara ganska självklar. Tig ihjäl det. Eller ännu bättre: Förklara att man verkligen håller med om problemet och skänk en del av intäkten från just den väskan till barnen i Darfur.
Istället väljer alltså Louis Vuitton att vifta med armarna och hävda att konstnären menar att de är ansvariga för katastrofen i Darfur, och för detta kräva ännu mer pengar än de redan tjänar på människors meningslösa statusjakt. Från att ha varit ett t-shirttryck som kanske hade nått ett par hundra människor har Darfurnica nu tusentals träffar på Youtube och täcks av alla från stora dagstidningar till konstpublikationer.
Varumärkeslagar är till för att skydda företag mot elaka yttre krafter. Att reglera den interna kompetensen skulle ofta vara väldigt mycket bättre.