DN Söndag, den förlängda versionen
- 2 min
I söndags var jag Söndagsprofilen i DN Söndag (sa jag att det var söndag?). Papperstidningen, så jag har inte sett den själv pga var i Schweiz då men vänliga vänner har skickat mig bilder. Så här såg det tydligen ut.
Elinor Ahlborn, som för övrigt är någon slags geni, läs exempelvis det här, reagerade på hur jag uttalade mig om rasism och min bekantskapskrets.
I det här inlägget ställer hon några mycket rimliga frågor, exempelvis:
– Måste man verkligen tillhöra en grupp för att kunna ha en åsikt om diskriminering?
och
– Används inte ”vit medelklass” väldigt slarvigt? Är det kanske inte så att jag känner en massa icke-vita människor, men eftersom de är medelklass glömmer jag liksom bort det och gör dem vita i mitt huvud?
Ja. Citatet i DN var som alltid en del av ett längre resonemang, och just det här tyckte jag landade lite olyckligt. Det jag sa var ungefär så här:
Ibland säger människor att jag har väldigt mycket åsikter, vilket jag ju har. Men för mig är det viktigt att inte bara tycka hej vilt. Det blir otroligt ointressant vad någon tycker om åsikten inte är grundad i kunskap på något sätt (se exempelvis Isabella Löwengrips rädsla för ”genus-epidemin”). Jag skulle säga att jag brinner för människors lika värde på alla plan, men eftersom jag och nästan alla jag känner kommer från väldigt privilegierade bakgrunder, typ vit medelklass, är det sällan jag upplever problemen från första parkett. Jag skulle tro att det är därför jag har snöat in extra mycket på just jämställdhet, eftersom det är problem jag själv stöter på som kvinna. På den fronten händer det liksom grejer i mitt liv varje dag som jag kan analysera och skriva om, vilket det inte gör när det gäller exempelvis sexuell läggning, hudfärg och klass eftersom jag där tillhör den överordnade gruppen.
Med det sagt tycker jag inte att de andra aspekterna av mänskligt värde är mindre viktiga. Jag måste bara läsa och prata mycket mer med andra för att få grepp om problemen, vilket jag ju gör så gott jag kan. Det går alldeles för långsamt vilket är lite pinsamt. Jag lärde mig ordet intersektionalitet för typ två månader sen. Jag jobbar på det. Men tills dess känner jag mig obekväm med att uttala mig.
Så, för att svara Elinor: Nej, tycker inte att man själv måste tillhöra en viss grupp för att kunna ha en åsikt om strukturella problem. Och min bekantskapskrets är inte så himla snäv som man kan tro. Men jag, och de flesta jag känner, har det förhållandevis lätt. Därför har vi ett extra ansvar att lära oss. Därför är det extra pinsamt när vi inte har koll. Det var det som skulle bli min bekännelse i DN. Men antagligen orkar en inte riktigt smälta det till söndagsbrunchen.