Det fattar vilken 14-åring som helst

Häromveckan såg jag Titanic 3D. Det var säkert tio år sen sist. Då, när den kom, såg jag den fyra gånger på bio och säkert 15 till på VHS. Däremellan satt jag framför MTV på eftermiddagarna för att kunna banda musikvideon med Celine Dion, samt köpte i princip alla tjejtidningar i hela världen och klippte ut extra fina Titanic-bilder som monterades i en särskild bok. Ovanför sängen i mitt rum satt en gigantisk filmposter som jag tiggde mig till när Rigoletto tog ner sina.

Nu när jag såg om den blev jag positivt överraskad. Visst, de springer runt en massa, och visst, det är mycket “JACK!” och “ROSE!” och så vidare. Men framför allt fattade jag till slut varför alla tjejer älskade den så mycket och killarna inte fattade någonting. Det handlade inte om Leonardo DiCaprio (även om han är 23 år och sinnessjukt snygg). Det handlade om Rose.

Rose är en karaktär som man nästan aldrig får se i stora Hollywoodproduktioner. Hon är inte jättesmal eller jättesnygg. Däremot är hon smart, rolig och driftig. Hon pratar gärna om Degas och Freud, men bryter av för att dricka bärs, röka och dansa tills svetten rinner. Eller för att slita tag i sin drömkille och ligga med honom i baksätet på en bil. Folk gillar henne inte för att hon är behagfull, utanför att hon hugger av deras handbojor med en yxa. Och när hon till sist får nog av att bli tillsagd hur hon ska vara spottar hon sitt svin till fästman i ansiktet, säger att hon hellre är hora än gifter sig med honom, och drar iväg för att skapa sig ett eget liv.

Jack däremot, han är mest en skön snubbe som kastar långa, trånande blickar samt behöver räddas ibland. Men han är kär i Rose. Och en kille som gillar en sån tjej är ovanlig, men himla bra. Det fattar ju vilken 14-åring som helst.