Det är inte enkelt. Men det går.
- 2 min
- 4 kommentarer
I DN häromdagen fanns en utmärkt ledare som, för kanske sextiofemtusende gången i historien, skrev att New York är en stad som hade hög brottslighet, och inte har det längre. Den är inte utmärkt för att den kommer med något nytt, men den påminner om något som verkar oerhört svårt för folk att minnas, när man som nu i Malmö har superproblem med brottslighet: Det går att fixa. Det är inte enkelt. Men det går.
Jag har bott i tre städer i mitt liv: Stockholm, Paris och New York. New York är den överlägset fattigaste, mest diversifierade, rörigaste, fulaste. Men också den där jag har känt mig tryggast. Inte bara för att färre brott begås, att man inte behöver kolla över axeln när man går hem själv på kvällarna, att man aldrig känner sig helt ensam. Det är att när skit händer, så klaras det upp. De löser brott här. När vi hade inbrott i vår gamla lägenhet hade de plockat upp killen inom två veckor. När en vän till mig blev utsatt för våldtäktsförsök var gärningsmannen dömd inom en månad. På nyheterna häromdagen lyckades de gripa en snubbe som hade snott en kvinnas iPhone. En iPhone! Mycket oklart om det ens är ett brott i Sverige. Det är i alla fall ingenting som NÅGONSIN skulle leda till en polisutredning, än mindre ett gripande.
Nu ska jag inte gå och bli amerikakramare här, för det är jag inte. Det är så mycket som är skevt i det här samhället att jag blir gråtfärdig. Men det kan vara bra att minnas att tryggheten i New York beror inte på att folk här är ärligare, snällare, eller stannar inne mer. För inte så himla längesen var det här är en västvärldens farligaste städer. Men det går att vända. Det kräver stora satsningar i pengar och tid och kreativt tänkande. Men Sverige är ju för tusan ett av världens rikaste länder. Det kan inte vara omöjligt. Kan de, så kan vi.