Den politiska skämskudden
- 2 min
Om jag skulle få frågan när senast jag grät till en film brukar det i vanliga fall vara svårt att svara på. Har typ aldrig gråtit till film? I och för sig gråter jag nästan aldrig över huvud taget, så det kanske har med det är göra. Hur som helst: För någon vecka sen kollade jag på film. Och det brände faktiskt till lite. Men hör och häpna: The var till The Iron Lady. Filmen om Margaret Thatcher alltså.
Som film var den inte asbra. Kändes som att den saknade en idé. Det blev lite väl mycket som att de berättade rakt upp och ner vad som hände och sen var det slut. Men vid några tillfällen var det faktiskt himla stark. Tror att alla de är med i den här trailern:
Det som får mig att rysdarra är såklart inte Thatchers politik. Det är hennes övertygelse. När rösten nästan inte bär för att det hon vill är så viktigt, och ingen verkar fatta det. När hon förklarar för sin blivande man att hon inte kan hålla käften, för man kan inte dö utan att ha gjort någon skillnad. Och bara tanken på det är mer skrämmande än att bli utskrattad av hela parlamentet eller bli sprängd av en bilbomb.
Det här slår mig när jag läser om Vänsterpartiets borgarpinatas, den där FB-tråden om Arkelsten jag postade för ett tag sen, eller MUFs (eller var det LUFs?) klassiska piltavla med Olof Palme. Att de människorna som gör sånt inte kan vara speciellt engagerade i politik egentligen. För har man själv en övertygelse blir måste man respektera andra som också har det, även om man själv inte delar deras syn på vägen dit.
Scenen i The Iron Lady när Thatcher precis har blivit invald i parlamentet och håller sitt första anförande, varpå oppositionsledaren gör narr av hennes röst, är oerhört pinsam. Men inte för Thatcher, utan för alla dem som skrattar med. För ingenstans är det ok att göra narr av folk för att de är eller tycker annorlunda. Det lär man sig senast på dagis. När vuxna människor pekar finger och hånar kommer det därför garanterat inte att hjälpa deras politik, eller stjälpa motståndarens. Snarare blir effekten att man sträcker sig efter närmsta skämskudde.