Delete
- 2 min
- 4 kommentarer
När jag började blogga för cirka tusen år sedan dröjde det inte alls länge förrän trollen började dyka upp. Trots att jag bara hade några hundra läsare på en liten blogspot-adress dök det upp människor som dagligen ville berätta för mig hur dum och dålig jag var.
På den tiden (alltså innan Facebook och Twitter) fanns det någon slags regel om att internet skulle vara orört. Alla skulle få vara anonyma och säga precis vad som helst. Att som bloggare radera kommentarer var liksom inte helt okej. Alltså satt jag där, 22 år gammal, och såg min mailkorg fyllas av glåpord, anklagelser och ibland rena hot. Och på den tiden skrev jag bara om reklam.
När bloggen växte försvann nästan alla de där människorna. Vissa tröttnade säkert, när de märkte att de inte kunde få tyst på mig. Andra blev väl oroliga för att bli IP-uppspårade när bloggen flyttade till större sajter. Och de få som fortfarande finns kvar, de får helt enkelt inte komma till tals. För efter några år lärde jag mig skillnaden på folk som vill diskutera och folk som bara vill jävlas. Och de som vill jävlas är inte till nytta för någon. Klart att man vill ha högt i tak och så, men som bloggare bestämmer man över sitt eget forum. Det viktigaste är att de som gillar bloggen får en bra upplevelse. Därför åker destruktiva kommentarer i papperskorgen. Och efter några gånger slutar de försöka.
Om det är någon som är lite nyare bloggare och drabbas av samma problem kommer här en liten lista på grejer som, i alla fall för mig, leder direkt till delete-knappen. Använd den. Det kommer att göra din blogg och ditt liv mycket bättre. Jag önskar bara att jag hade kommit på det tidigare.
1. Kommentaren pratar om mig i tredje person. ”Nina Åkestam sitter på sina höga hästar…” –> delete
2. Kommentaren använder en fejkad mailadress –> delete
3. Kommentaren är uppenbarligen en man som använder ett kvinnonamn som alias (vanligast i jamställdhetsdikussioner) –> delete
4. Kommentaren attackerar mig eller andra kommentatorer med öknamn –> delete
5. Kommentaren vill driva någon slags egen (ofta förvirrad) tes som inte har med inlägget att göra –> delete
6. Kommentaren är taskig mot någon jag gillar –> delete, och du är dessutom för evigt på min lista över personer som kommer att få det jävligt jobbigt om vi någonsin träffas. Har väldigt mycket högre tolerans när det gäller mig själv, men blir helt jäkla tokig om någon ger sig på min familj eller mina vänner.
Det är sakert många som inte håller med om det här. Ni tycker säkert att ni har rätt att komma till tals på min blogg, och att jag tar bort er är en del av den stora PKfeministmediakonspirationen jag tillhör. Till er kan jag bara säga:
It’s my party and I delete if I want to.