Dagens politiska insats
- 3 min
- 39 kommentarer
För några veckor sedan läste jag en kurs om genus och entreprenörskap. Det är ett ganska stort forskningsfält som har funnits sedan 70-talet ungefär, och framför allt fokuserar på kvinnors egna företagande. De första studierna handlade mest om att räkna: hur många kvinnor driver eget, inom vilka branscher, hur går det för dem? Sen gick man vidare till att studera barriärer och drivkrafter, manliga normer i företag och hur de kan förstås med bakgrund av olika feministiska teorier.
Jag fastnade dock allra mest för artiklarna som handlade om nätverk. De satte nämligen fingret på något oerhört självklart men ganska ofta bortglömt: vi är våra vänner. Framför allt småföretagare är väldigt beroende av sina nätverk (alltså folk man känner) för att få igång affärerna. Det kan handla om allt från att få hjälp att packa upp lådor till att hitta en lokal att hyra eller bolla idéer om hur man kan expandera. De här artiklarna (som man hittar i den här boken) kommer till den ganska självklara slutsatsen att eftersom män driver företag i större utsträckning, och män oftast är vänner med andra män, blir det knixigt för kvinnor att få tillgång till de nätverk de behöver.
De flesta jag känner har många kompisar av motsatt kön. Alltså inte någons respektive eller en kollega man käkar lunch med ibland, utan riktiga vänner. Jag tror att det kommer nästan automatiskt av att jag mest hänger med folk som har en uttalad vilja att inte stirra sig blinda på om någon har snopp eller snippa, utan snarare om det är en bra person (femenistjävlar, med andra ord.) Men jag vet ju att i många kretsar är det inte alls så, och det är inte så konstigt. Från att vi är barn uppmuntras vi att skaffa vänner av samma kön. Små killar och tjejer som leker tillsammans får ofta sin vänskap förminskad och kallas ”kära” av vuxenvärlden. I skolan delas vi upp per kön och jag vet inte hur många gånger jag har pratat om en killkompis och någon har sagt oj vad ni verkar tajta då…? Som att ordet kompis självklart var en omskrivning för något annat. Som att det är helt orimligt att två personer av motsatt kön kan äta middag och snacka skit och sen gå hem var och en till sitt.
Det är naturligtvis väldigt tröttsamt. Och sorgligt, eftersom så många människor hamnar i sociala sammanhang där de mer eller mindre tvingas välja bort halva världens befolkning som potentiella vänner, för att inte folk ska höja på ögonbrynen. Men, som de här artiklarna visar, är det ett större problem än så. När vi inte skaffar vänner av motsatt kön begränsar vi våra nätverk. Det gör att informationen fastnar, att vi går på onödiga minor, att problem vi skulle kunna få hjälp med förblir olösta. För hur mycket vi än tror att vi kan ha professionella jag som är helt skilda från våra privata, vet vi ju alla att det egentligen inte funkar så. Jobb handlar om tjänster och gentjänster, om kontakter och koll, oavsett vad vi tycker om det.
Så. Gör en riktig insats för jämställdheten idag. Maila en kompis och ta en fika. Eller en promenad. Eller en öl. Svårare än så är det inte.