Bästingar Del 1
- 2 min
Ni vet såna där personer som man inte känner men som man tror att man känner? Som man har följt på håll i år, och på olika sätt hoppats att man ska springa in i för att man är ganska säker på att man skulle bli kompisar om man bara fick chansen. Såna där som får det att klicka till i hjärtat så fort man ser att de har postat ett nytt blogginlägg eller skrivit en ny krönika eller gjort vad det nu är de gör så himla bra.
Jag kallar dem för mina bästingar. Här är några.
Lars Berge, journalist och kolumnist i SvD
Lars Berge är bra på att skriva, men framför allt är han bra på att tycka. Han pekar ut saker som när man läser dem är helt SJÄLVKLARA, men som man inte hade tänkt på innan. Hans senaste krönika, Lucia 4-ever, är precis en sån. Jag får ont i kroppen och huvudet av att läsa Lars texter. Och sen blir jag så otroligt tacksam, för att han är en sån som har fattat. Som inte sitter och säger Men jag är ju man och jag är jättesnall, jag bli himla ledsen när ni drar män över en kam för alla är ju individer utan istället använder sin roll till att påverka. För hur trist det än är kommer feministiska budskap alltid att få bättre schvung när de kommer från någon som man inte kan anklaga för att prata i egen sak. Som en vit man och pappa med en jäkligt vass penna.
Hanna Fahl, journalist på DN, P3-legend och hipsterinstruktör
Jag har ju skrivit om Hanna tidigare. Hon var min första hipsterbesatthet och jag kommer inte över henne. När jag var 21 år och himla osäker bland alla tuffa reklamare som jag inte visste om de var ironiska eller på allvar gillade neongröna solglasögon (vi skriver typ 2005 nu), vände jag mig till Hanna. Jag lyssnade på Kär i en Hipster och googlade Russian Springbreak och ClitSplit och började lyssna på HotChip och försökte passa in. Det gick skitdåligt såklart, jag har aldrig varit bra på att vara hipp. Men någonstans fick jag för mig att Hanna inte bara kunde hjälpa mig att förstå allt det här tuffa, hon skulle också förstå att jag misslyckades och tycka att det var helt okej. För övrigt är Hannas text om Bob Dylan-männen något av det bästa som skrivits under 2011.
Erik Almqvist, journalist på Filter
Det här kanske blir tjatigt, men skit samma. Filter är bra och Erik är den främsta anledningen till det. Min vän Gabriel, som är den enda journalist jag känner, har förklarat för mig att journalistiken har två ben: grävandet och skrivandet. Det är väldigt ovanligt att man är bra på båda delarna. Aha! tänkte jag då. Det måste vara anledningen till att jag är helt besatt av Erik Almqvist. För han skriver inte bara de mest intressanta artiklarna, han skriver dem så att jag vill läsa. Ah, behöver ett nytt nummer av Filter NU!
Fler fantastiska människor kommer imorgon.