Att rasa på twitter
- 2 min
Förra veckan hade jag som bekant semester i ett hus på Gotland helt utan mobiltäckning. Men diskussionen kring kocken Anders Vendels användande av minst sagt tveksamma bilder på sin nya restaurang lyckades på magiska vis ändå nå mig. Den som inte har följt historien kan läsa ikapp bland annat här och här. Om jag har förstått det rätt har alltså ungefär det här hänt: på en nyöppnad restaurang har det hängt foton med tydligt exponerade nakna kvinnor samt påklädda män. De bilderna har sedan postats i diverse sociala medier för att marknadsföra restaurangen, varpå folk har blivit topp tunnor rasande.
Och det fattar jag. Någon jag pratade med, som förvisso höll med om grundproblemet, sa men hur orkar man bli upprörd? Det är inte konstigt alls, tycker jag. Upprördheten över att som kvinna förnedras och diskrimineras i alla möjliga väntade och oväntade sammanhang är inte avtagande utan ökande; varje bild och situation man ser läggs till de tidigare. Alltså blir i alla fall jag mer upprörd nu än för tio år sedan, eftersom jag har fått tusentals bevis till på att jag har skäl att vara upprörd.
Men. Det intressantaste i den här diskussionen tycker jag är Vendels kommentarer. För han verkar uppriktigt förvånad över reaktionerna. Han verkar faktiskt inte ha tänkt på hur hans gäster tolkar stringtrosor och stay-ups serverade till förrätt. Eller vad skillnaderna är mellan att hänga upp bilder inne på en restaurang och att publicera exakt samma bilder på Facebook i marknadsföringssyfte.
När man själv ägnar mycket tid åt att analysera och motarbeta sexism kan man börja tro att kunskapen man själv sitter på är självklar. Man glömmer att det ofta ligger många år av läsande, tänkande och diskuterande bakom den. Och visst är det tröttsamt att så många vuxna, normalbegåvade människor inte har koll på de här grejerna, men det är trots allt ett faktum. Många har aldrig tänkt en strukturell tanke. Vill man på allvar slippa se sånt här i framtiden måste man alltså hjälpa Vendel, och andra som tänker som han, på traven. Vad är problemet? Varför är det ett problem, och hur kan man göra istället?
Min erfarenhet är att de flesta inte reagerar argt, eller säger att de inte håller med. De säger oftast Jaha, jag hade inte tänkt på det på det sättet. Och kan gå vidare i sina liv och förhoppningsvis applicera den kunskapen på andra situationer. Det är tidskrävande och tjatigt, men det funkar. Bra mycket bättre än att rasa på twitter.