Att klandra en bimbo
- 2 min
- 22 kommentarer
Det här med feminism och jämställdhet är inte helt enkelt. Inte för mig, och inte för andra. Det blir lätt en himla massa missupfattningar kring vad man som feminist tror på och gillar. En sån grej slog mig häromdagen, när jag fick frågan om vad jag tycker om bimbos, i betydelsen tjejer som har väldigt lite kläder, väldigt mycket smink och kanske förlitar sig mer på det i interaktionen med andra än, säg, sin intelligens. Först sa jag bara det tycker jag väl inget särskilt om och tänkte jag inte så mycket på det, men sen började jag tänka. Det måste ju ha funnits en anledning till frågan. Kan man uppfatta mig så? Kan man tro att jag på något vis skulle ha allmänna problem med en viss typ av tjejer?
För så är det ju verkligen inte. Jag skulle aldrig klandra en ung tjej för att hon klär sig, sminkar sig eller beter sig på ett visst sätt, eller saknar högskolepoäng eller hänger på klubbar för att haffa en rik man, eller vad det nu skulle vara. Jag har noll problem med skönhetsoperationer, utvik eller prostitution för den delen. Jag har däremot ENORMA problem med strukturerna som gör att de fenomenen är så utbredda. Att så många känner sig tvungna att ta till de greppen. Att det i många fall inte ens finns ett alternativ. Men det handlar inte om individerna. Det löser absolut ingenting att kritisera någon som anpassar sig till systemet för att göra sitt liv enklare.
De jag däremot gärna kritiserar är de som sitter med makt och möjligheter att förändra, och väljer att inte göra det. De är mycket sällan unga kvinnor som hänger på klubbar och sparar pengar till en bröstoperation. Det är politiker som backar för lagstiftning som är obekväm. Det är chefen med personalansvar som inte läser på om genusteori och glastak innan årets lönesamtal. Det är tonåringen från Djursholm som inte öppnar dagstidningen som ligger på köksbordet och lär sig lite om dem som inte har det lika bra. Det är de som går ut från Handels och efter fem år av utbildning som andra har betalat inte har större ambitioner än att köpa sig ett fint kök.
De som tillsammans skulle kunna påverka så att vi som samhälle kan erbjuda 20-nåntingtjejer en identitet som gör att de inte behöver låtsas vara bimbos för att lyckas. Det är dem jag klandrar.