Almedalsveckan del 4: Att inte äta djur
- 4 min
- 3 kommentarer
För några månader sedan slutade jag i princip att äta djur. Det hade smugit sig på under lång tid, först med en Meatless Monday, sedan med att jag allt oftare bara skippade köttet, och sen bestämde jag mig: jag började behandla kött (och fisk, fågel, skaldjur, alla djur) som tårta. Något man äter vid speciella tillfällen när det är särskilt gott, på sin höjd någon gång i månaden.
Jag har inga principiella invändningar mot att äta djur (har inte läst Saffron Foers bok, har oerhört svårt för honom men ska ändå ge den en chans, lovar). För mig är beslutet rent miljömässigt. Det är inte hållbart att äta kött varje dag, det vet alla. Men jämfört med andra ohållbara grejer vi gör, är det har en rätt så liten och enkel sak att rätta till. Jag behöver inte ändra något väsentligt i mitt liv, bara plocka ner andra grejer i varukorgen och ta nåt annat på menyn. Når det slog mig blev det ett enkelt beslut.
Dessutom har jag sett lite för många dokumentärfilmer om hur djurindustrin går till för att kunna strunta i det. Så rättelse: jag har inga problem med att äta ett vilt rådjur eller en vettigt uppfödd kyckling. Men tyvärr är det väldigt sällan det som hamnar i salladen eller på frukostmackan. Och då avstår jag hellre, både för min egen hälsa och djurens skull.
Det handlar också, precis som mina invändningar mot kapitalism och patriarkat, om att ifrågasatta rådande strukturer och normer. Vi lever helt klart i en köttfokuserad matkultur. Köttet är liksom rätten, allt annat är tillbehör. Det beror inte på att det ÄR så, eller på att det är bättre. Det är bara så vi tänker just nu. Vi har inte alltid ätit kött på det sättet vi gör nu. Bara när jag var barn var det annorlunda: svenskarnas köttkonsumtion har stuckit iväg med nästan 20% sedan mitten på 90-talet. Kollar man på mina föräldrar var det ännu större skillnad, och går man tillbaka till början av 1900-talet käkade de flesta ungefär som jag gör nu: grönsaker och spannmål för det mesta, kött när man firar.
Alltså: det är inte fel på köttet i sig, men det är fel på HUR vi äter det och hur vi producerar det (för att kunna tillfredsställa den här absurda konsumtionen). Då kommer nästa fråga: vad spelar min lilla aktivitet för roll på det stora hela?
Ganska stor, faktiskt, har jag märkt. Mat är så himla kulturellt och socialt. När jag äter annorlunda märks det. Folk frågar. Jag förklarar. Och jag vet inte om jag har hybris, men jag tycker att varje gång jag träffar mina kompisar är det några till som har börjat köra köttfritt på måndagar, på veckodagar, eller helt och hållet. Och om de i sin tur… jag ni fattar. Kedjeeffekter, six degrees of separation etc. Alla är bara sex steg ifrån Barack Obama. Tänk om man kunde få honom att komma ut som vardagsveggis?
Ok, då några tips för den som går i såna här tankar:
1. Bry dig inte så mycket om definitioner. Bara att medvetandegöra hur man äter är ett stort framsteg. Som min fantastiska raw-vegan-vän Sofia sa: vill jag ha ett ägg, äter jag ett ägg. Men man äter det medvetet och uppskattar det.
2. Skaffa Pinterest och börja följa folk som pinnar vegetariska recept. Oerhört enkelt och inspirerande om det är svårt att komma igång.
3. Börja med någon dag i veckan för att värma upp och hitta nya vanor.
4. Säg till i förväg om du ska bort på middag och vill äta vegetariskt då. Det blev att himla hallå förra sommaren när jag skrev om att jag tycker att det är oartigt att ställa till en scen och inte kunna äta vissa saker när man bjuds. (någon skrev till och med på Twitter att hon drömde mardrömmar om mig där jag tvingade henne att äta kött. Ehum.) Det står jag fast vid. Man kan aldrig kräva att bli bjuden på något. Istället kan man informera värdarna och låta dem bestämma om de vill anpassa sig. Annars kan man ta med sig något eget, komma efter middagen, eller helt enkelt inte äta köttet utan bara det andra. Jag tror inte att man inspirerar någon genom att göra dem obekväma eller irriterade. En vettig diskussion kräver att alla är på hyfsat bra humör.
Sådärja. Världens längsta inlägg om att inte äta djur.