Almedalsveckan del 1: En lätt liten kapitalismkritik
- 4 min
- 18 kommentarer
Så fort man antyder att man är tveksam till det kapitalistiska systemet kommer någon att säga: visst, det är inte perfekt, men det fungerar ju bättre än allt annat vi har provat eller Alternativet är ännu värre! Så var det även när jag postade igår om att jag tänkte skriva om det här. Det är rimliga invändningar. Och framför allt sägs de så ofta att diskussionen ofta slutar där. Men frågan är: stämmer det?
Låt oss börja med det första, att kapitalismen funkar bättre än annat vi har testat. Det är till att börja med lite svårt att säga, eftersom de andra systemen (säg jägar-samlarsystemet, japansk protektionism, feodalsamhället eller sovjetkommunismen) i princip är saker vi kollar på i backspegeln. Vi vet att de fanns, att de tog slut, och i stora drag varför. Kapitalismen, däremot, är vi mitt uppe i. Med risk för att skriva er på näsan: hade man frågat kejsar Nero vilket samhällssystem som var det bästa, hade han antagligen sagt visst, romarriket är inte perfekt, men det fungerar ju bättre än allt annat vi har provat.
Vår typ av marknadskapitalism har, om man är generös, 200 år på nacken. Det är alltså rätt långt ifrån att slå de andra system vi har provat, som överlevde i många hundra, eller i vissa fall tusentals, år. Undantaget är kommunismen som i praktiken aldrig har funkat över huvud taget. Påståendet att kapitalismen är det bästa vi har provat bygger alltså på en teori om att den ska fortsätta länge till, inte på empiri. Men stämmer ens teorin?
Jag skulle vilja påstå att kapitalismen är det enda system vi hittills har provat som har en inbyggd self-destruct button, av den enkla anledningen att den bygger på en premiss som helt enkelt inte stämmer: antagandet om att det finns oändliga resurser. Varför folk ignorerade det från början är svårt att säga; varför så många fortfarande inte fattar det är obegripligt. Att oljan blir dyrare, att börserna krisar, att guldpriset skenar, det är, för att tala kapitalismens språk, marknadens sätt att berätta att det börjar bli ont om saker och ting. Och det problemet har kapitalismen ingen lösning på: hur fritt vi än släpper priset på olja, hur perfekt informationen på marknaden än är, kan man inte tillgodose behov när råvaran inte finns. Det här gäller inte bara oljan, det gäller allt. Kapitalismens strävan efter evig tillväxt gör att den sakta (men allt snabbare) förstör sig själv.
Vi kan alltså se att kapitalismen efter så lite som 200 år håller på att klappa ihop. Det gör den inte till det bästa systemet vi har provat hittills; det gör det till det näst sämsta efter kommunismen. Vi är bara för mitt uppe i det för att märka det.
När man börja tänka så är det lätt att få lite panik, vilket bygger på kritik nummer två: Alternativet är ännu värre! Men igen skulle jag vilja påstå att det bygger på ett antagande som inte riktigt stämmer. Det beror på att folk i allmänhet ser just alternativet, i singular, och att det alternativet är kommunismen. Det är inte så konstigt att man tänker så; hela 1900-talet präglades ju av öst/väst-tanken, Kalla Kriget och Berlinmuren. Och då stämmer det: kommunismen har verkligen funkat uselt för alla som har testat den.
Grejen är att det finns inte bara ett alternativ. Genom att titta på historien finns det hundratals, tusentals system som har funkat olika bra, med styrkor och svagheter. Tittar man på framtiden är alternativen oändliga. Det handlar bara om att öppna ögonen.
Jag tror att misstag är bra eftersom man lär sig av dem. Kapitalismen är utmärkt på många sätt: den har gjort att massor av människor har fått det bättre, att vi har fått prylar vi aldrig annars hade haft, att vi lever länge. Men att tro att den är det bästa systemet som finns är att nöja sig med alldeles för lite. För 200 år sedan visste vi inte att människan skulle kunna växa snabbare än jorden. Nu vet vi det. Alltså har vi bättre möjligheter än någonsin att skapa ett nytt system som behåller det bästa från kapitalismen, och samtidigt tar bort den stora, röda knapp som från början fanns inbyggd i maskinen, men som det tog 150 år att upptäcka.
Om jag visste hur det här nya systemet skulle se ut skulle jag inte vara copywriter och bloggare, jag skulle vara Nobelpristagare och/eller sitta på psyket. Men jag har lite teorier. De kommer i nästa inlägg.