A-märkt
- 1 min
- 4 kommentarer
Det har skrivits en hel del på senaste tiden om A-märkningen av film som fyra svenska biografer har börjat med. De filmer som klarar Bechdel-testet får en tydlig stämpel på affischen, sen är det upp till var och en att göra vad hen vill med den informationen.
Det går naturligtvis att kritisera just Bechdel-testet som metod för att stämpla filmer. Som så tydligt förklaras i den här filmen, säger det ju ingenting om huruvida en film är bra eller feministisk.
Det som det däremot säger är om kvinnor över huvud taget existerar i filmen. Och tyvärr visar det i de allra flesta fall, att det gör de inte. Det kommer oftast som en chock när man sitter och gör testet själv hemma i soffan. Att jag max en gång i veckan stöter på ett tv-program eller en film som får godkänt. Och att jag hittills inte en enda gång sen jag började tänka på det har sett ett program som inte får godkänt på ett omvänt, manligt Bechdel-test (alltså att två namngivna män som pratar med varandra om något annat än en kvinna).
Huruvida Bechdel eller något annat test skulle vara den bästa märkningen är dock inte det viktigaste. Det viktigaste är att en bransch tar initiativ för att förändra något de tycker kan förbättras med deras egen produkt. Det är något som alla, överallt och alltid, kan inspireras av.