Salladsmysteriet

De flesta dagar köper jag lunch på ett av två salladsställen. Där finns en gigantisk salladsbuffé bakom disken och för 7.50 dollar får man välja fem valfria ingredienser i sin sallad och en dressing på toppen.

På buffén finns allt möjligt. Olika ostar, rostade nötter, torkade frukter och bär, sparris, broccoli och palmhjärta, hårdkokta ägg, you name it. Förutsättningarna för att fixa en rätt god lunch är alltså utmärkta. Men lik förbannat, varenda gång jag är där, utspelar sig följande scenario:

Salladskillen: Next!

Kunden: Hi, I’d like mixed greens… corn… cucumbers…peppers…chick peas… and tomatoes. With balsamic vinaigrette, please.

Inför alla de här goda grejerna väljer personen alltså en sallad värdig en vägkrog i mellansverige. Burkmajs, kikärter, grön paprika och gurkbitar. Det är väl för tusan ingen lunch? Om vi bortser från det katastrofala näringsvärdet så smakar det ju absolut ingenting.

Vilka är de här människorna och varför gör de såhär? Alla idéer mottages tacksamt.