50/50
- 2 min
- 10 kommentarer
Ibland när man pratar om feminism och sånt dyker den här kommentaren upp:
Jag är verkligen för jämställdhet! Så klart. Men man vill ju inte att det ska gå för långt.
Jag förstår vad den här tanken kommer ifrån. Det finns nämligen en massa människor som är rädda för jämställdhet, för att det skulle få dem att förlora delar av sin makt eller bara skaka om en massa bekväma vanor och mönster. Vissa av de här människorna har valt att, istället för att ta tag i sin egen obekvämlighet eller rädsla, måla upp bilden av att feminister 1. vill att kvinnor ska ta över all makt från män och skapa ett matriarkat, 2. vill tvinga på andra människor (framför allt barn) vissa sätt att leva, 3. vill ta bort möjligheten att ha ett kön, eller 4. vill skada män, fysiskt eller psykiskt. Eller allt samtidigt, för den delen.
Om man har hört de förklaringarna, och tror på dem, fattar jag verkligen att man är orolig för att saker och ting ska gå för långt. Om jag såg exempelvis könskvotering eller delad föräldraledighet som ett första steg mot en kontrollstat eller hatbrott skulle jag också dra hårt i nödbromsen.
Grejen är att det där är helt enkelt inte sant. Det finns inget att oroa sig för. Hela begreppet jämställdhet har nämligen en inbyggd säkerhetsspärr, och den ligger i första halvan av ordet: jäm. Som i jämvikt. Precis som på en sån där gammal våg är det balans man vill uppnå. Lägger man för mycket i ena skålen tippar det över. Men det gäller naturligtvis också andra skålen. Om det skulle bli så på sikt att kvinnor har mycket MER makt än män, då är inte samhället jämställt. Om flickor och pojkar tvingas till olika saker baserat på sitt kön (oavsett om det är att de rekommenderas att leka med bilar eller förbjuds detsamma) är det inte jämställt. Att tvinga någon att välja eller välja bort ett kön är inte jämställt. Och naturligtvis, om kvinnor skulle börja skada män, är det inte jämställt. Och då har vi misslyckats.
Om man säger att man är för jämställdhet är det 50/50 man strävar efter. Inte vid varje givet tillfälle, men i genomsnitt och över tid. Och just det är inte något särskilt att oroa sig för.