3:e januari

Idag är det tredje januari vilket innebär att USA går tillbaka till jobbet efter the holidays, och så även jag. Vill ni läsa ett inlägg om det här med Happy Holidays och Merry Christmas? Antagligen inte. Men jag kan nämna i förbifarten att i New York är det Holidays som gäller, men i Colorado är det Christmas. Ba s’att ni vet, och inte som Sandra råkar förolämpa en flyttkille genom att önska honom god jul.

Hur som helst, idag har jag börjat jobba igen och är alltså per definition inte ledig. Dessutom blåser det någon slags isorkan utomhus och det är så kallt i min lägenhet att jag i detta nu måste begrava mig under dubbla filtar med stickad tröja, fula tofflor och halsduk på mig. Utöver detta har jag dragit på en förkylning i drygt två veckor som ingen Nyquil i världen verkar kunna bota. I morse när jag skulle tvätta håret fick jag plötsligt och omotiverat nackspärr?! Och så kan jag tillägga att jag just vinkat av min familj och nu inte kommer att träffa dem på flera månader.

Och ändå. Ändå är jag på ett strålande humör. Jag smörjer in nacken med obehagligt stark salva, kokar te, drar på mig pälsmössa och fodrade kängor och skrattar New York-vintern rakt i ansiktet. För jag minns att för ett år sedan var jag en liten sorglig människospillra, och nu är det tvärtom. Jag känner mig helt jäkla unbreakable. Vilket säkert bara förebådar någon stor katastrof, men nu, just nu, känns det som att 2012 kommer att bli ett riktigt himla toppenår.

Hoppas hoppas att de flesta av er känner så också. Och till er som inte gör det leverar jag en klyscha: Det blir bättre. Kanske fortare än man någonsin kunde tänka sig.