<3
- 1 min
Idag är det som alla vet Alla Hjärtans Dag och jag blir alltid lite märkligt uppspelt kring högtider jag inte vet riktigt hur en ska fira. Där det inte finns någon tydlig manual eftersom högtiden är importerad och inte riktigt har anpassats till sitt nya land. Men tydligen är det många som går ut och äter idag, enligt min kollega John som försökte boka bord i början av veckan och upptäckte att det var knökfullt överallt. Och alla andra äter godis (kanske?), ger varandra blommor (kanske?) och skickar små hemliga lappar med kärlekmeddelanden (kanske?).
Hur som helst. Jag vet inte om jag ska göra något av detta eller alltihop. För första fjortonde februari på fyra år är jag inte singel. Jag är ihop, sambo till och med, med gemensamt visakort och hemförsäkring och smutstvätt sorterad efter färg. Det är så jäkla fint och jag vet att det låter tradigt när folk säger sånt men för ett år sedan hade jag ingen aning. Det fanns väldigt få spår av kärlek i mitt liv, och än mindre av den evighetslånga och tokstarka sorten. Att tänka sig att han och jag gick runt på samma planet, till och med i samma stad, och INTE var ihop med varandra känns surrealistiskt. Jag minns inte vad jag gjorde eller hur jag tänkte innan och det spelar faktiskt ingen roll. Jag behöver inte förhålla mig till det eftersom verkligheten är så påtaglig.
Nu heter det i och för sig Alla Hjärtans Dag, så det handlar naturligtvis inte bara om tvåsamhetskärlek, även om det är den som har varit den tydligaste i mitt liv det senaste året. Det är ändå fint med en så tydligt inkluderande högtid. Så länge en har ett hjärta får en vara med. Så med det sagt önskar jag er alla en fantastisk fredag och helg med drivor av kärlek i olika former. Hörs i nästa vecka!