3.. 2.. 1.. Self Destruct
- 2 min
Den här diskussionen som uppstod på Sandras blogg Niotillfem häromdagen fick mig att ta mig samman och skriva om något jag har funderat på ett tag. Grundfrågan är alltså: Sandra skriver ett inlägg om Greenpeace, och uppmuntrar sina läsare att stödja dem precis som hon gör. Har hon rätt att göra det, hon som flyger då och då, som handlar kläder då och då, som jobbar med reklam, som inte är en 100% grön person?
Det är en mycket intressant fråga och det kom upp många kloka synpunkter i tråden.
Personligen tycker jag att det här är ett av den gröna rörelsens största problem. Inte att man diskuterar huruvida man ska flyga/shoppa/göra reklam, utan att man så gärna skuldbelägger sina egna. Istället för att verka för de stora, politiska omstöpningar som behövs, är man väldigt snabb på att kritisera individer och prata om vem som har rätt att engagera sig.
Om man använder ett medlemskap i Greenpeace för att kunna säga ”Jahapp, då var det klart!” och rättfärdiga en massa andra icke hållbara men fria val, då är det naturligvis ett problem. Men om medlemskapet är ett steg mot eller en del av ett försök att tänka grönt, då ska det applåderas. Jag har en konspirationsteori om att alla de här människorna som kritiserar gröna initiativ från en ännu grönare plats är typ kol- och matindustrins lobbyister. Ungefär som de som säger att det är oklart om fisken håller på att ta slut, eller betalar forskare för att ifrågasätta om växthuseffekten finns. Det handlar bara om att förstöra människors självförtroende och göra alla gröna organisationer så förvirrade att de till slut självdestruerar. Tro inte att du gör något bra, för i själva verket är det nog tvärtom!
Ingen människa är perfekt och vi är alla del av ett större sammanhang. Men om man inte börjar någonstans kommer man aldrig framåt. Därmed inte sagt att det inte är svårt. Jag har till exempel jätteproblem med det motsägelsefulla i mina värderingar och det jag jobbar med. Men det inlägget tar vi nästa vecka.