Young Lions: en bonus

I måndags fick jag förmånen att prata lite med/för deltagarna i den svenska reklamtävlingen Young Lions. Det var så himla mycket folk och alla lyssnade ordentligt fast de var mingelsugna och flera kom fram och sa så himla snälla saker efter. Superkul ju! Men som vanligt kom jag på några saker jag borde ha sagt då som jag glömde. Lyckan över att kunna säga det här då = total. Här kommer de alltså, några till råd till dig som är ung och framgångsrik i reklambranschen (eller någon annanstans):

Fira när du vinner. Det var egentligen bara ett team av fem som liksom dansade upp på scenen för att hämta sitt pris. De var uppenbart superglada, vilket ju är helt naturligt. De är bäst i Sverige på reklam, för tusan! Att man inte dansar kan ju bero på en massa saker, typ nervositet eller chock, men ett allmänt råd är att dansa fram lite mer. Det är sjukt kul att vinna priser och det är dessutom själva poängen med dem, att de som vinner ska bli glada. Så håll inte igen när ni vinner, skrik och gråt och skryt, för man vet aldrig när det händer igen.

Med det sagt: ingen kommer ihåg din prislista. När man är inne i tävlingshetsande branscher är det lätt att få för sig att alla har stenkoll på ens egna framgångar eller misslyckanden. Det brukar framför allt kännas så när man inte vinner. Men faktum är att de flesta är alldeles för upptagna med att oroa sig över sig själva. Dessutom är minnet bra men kort. När Jessica Bjurström (VD för Komm) sa att jag vann Young Lions samma år hon tillträdde som VD vad min spontana reaktion nej det gjorde jag inte. Förrän jag tänkte till lite och insåg att det gjorde jag visst. Jag hade glömt bort min egen himla vinst. Det här säger jag inte för att förringa det roliga i att vinna, bara att sätta det i lite perspektiv. Om fem år när du funderar på viktiga saker som vilken blomkruka du vill köpa eller vem du ska rekrytera till ditt snabbväxande företag är priserna inte så himla avgörande.

Det ska inte vara regel att jobba övertid. Flera av dem jag pratade med var tvungna att rusa eftersom de skulle tillbaka till jobbet och fortsätta. Klockan var då ungefär 18.30 på en måndag. Jag hoppas innerligt att det här var en ren slump, men erfarenheten säger mig att det inte var fallet. Därför vill jag en gång för alla säga: ÖVERTID MÅSTE VARA ETT UNDANTAG, ANNARS HÅLLER MAN INTE I LÄNGDEN.

Att jobba sent mer än i undantagsfall (säg, max en kväll var tredje vecka och en helgdag varannan månad, eller nåt) tyder på att något är fel i organisationen. Om du sitter kvar själv (eller med juniora kollegor) har du antagligen svårt att planera din egen tid. Be om hjälp från era chefer och äldre kollegor att prioritera och sätta gränser! Om det däremot är hela arbetsgrupper som ofta sitter sent är det fel på hela organisationen. Ni har för mycket jobb eller för dålig planering. Det är jättesvårt att ändra som ung, så mitt tips är att söka sig någon annanstans. Jo faktiskt.

Att jobba är ett maraton, inte ett sprintlopp. Man har hela livet på sig att göra reklam. Men om man jobbar jämt sliter man ut både viljan, kreativiteten och kompetensen. Och dessutom är risken stor att man inte har den där extra energin att stoppa in när den verkligen behövs. Det är för trist att inte orka följa en bra idé hela vägen för att man är för sliten av att ha jobbat med femtioelva halvbra grejer hela helgen.

Det var det. Grattis igen till alla vinnare, och ha det så himla kul i Cannes!

****

Det här inlägget kommer inte från min bok men är på samma tema, kan man säga. Meningen Med Hela Skiten släpps förresten i handeln idag! Finns i en bokaffär nära dig eller på Adlibris eller Bokus. Finns som e-bok också för er som föredrar det.