Vi vanliga människor

Ibland när jag skriver om saker som har hänt mig eller som jag har upptäckt får jag kommentarer av typen kul för dig – men vi vanliga människor har det minsann inte så enkelt. Det kan handla om jobb, om resor, om kärlek, men poängen är densamma: det som gäller för mig har inte bäring på andras liv.

Och jag fattar grejen. Alla människor har olika förutsättningar, och det är självklart så att lösningar på problem jag står inför inte är tillgängliga för alla. Men samtidigt måste jag fråga: vad är det som är så ovanligt med mig?

Jag kommer från en privilegierad bakgrund, jag har haft lätt för mig i skolan. Det är mina fördelar. Samtidigt har jag kämpat med en radda problem, både större (som depression och utbrändhet) och mindre (som att bli dumpad, att vantrivas på jobbet, att känna sig allmänt värdelös). Jag är helt enkelt som folk är mest, med olika plus och minus.

När jag skriver om saker jag tycker är viktiga, som att försöka reda ut vad man vill med sitt liv och sen kämpa för det, snarare än för vad man tror att andra tycker, försöker jag att inte bara göra det från mitt eget perspektiv. Jag är nämligen övertygad om att oavsett våra förutsättningar, har vi ofta mer makt över våra egna liv än vi tror. Det handlar först och främst om att ställa in kompassriktningen. Sen kanske vi stöter på olika typer av hinder, vi kanske kommer olika nära det vi vill. Men när man är på väg åt rätt håll mår man i regel rätt bra, även om vägen är lång.

Jag fattar att mitt liv, som det är nu, kan verka ovanligt och nästan ouppnåeligt. Men jag började ju också någonstans. En dag var min första dag i New York, på reklambyråjobbet, som doktorand. Jag har en lång utbildning för att jag har läst varje sida och gjort varje tenta, steg för steg. Jag har en stor blogg för att jag har skrivit på den varje dag i över sju år. Jag har okej med pengar för att jag har förhandlat, sparat, och jobbat på, dag för dag.

Det jag menar är alltså att jag inte är någon ”ovanlig” typ av människa som bara vaknade upp en dag med ett jobb jag gillar, frågor jag brinner för och läsare som peppar mig. Jag har sakta men säkert, steg för steg, fått bättre och bättre koll på vad jag gillar, och gjort då små (och ibland stora) åtgärder som krävdes just då för att komma lite närmare det.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Typ så.