Vi vanliga människor

Ibland när jag skriver om saker som har hänt mig eller som jag har upptäckt får jag kommentarer av typen kul för dig – men vi vanliga människor har det minsann inte så enkelt. Det kan handla om jobb, om resor, om kärlek, men poängen är densamma: det som gäller för mig har inte bäring på andras liv.

Och jag fattar grejen. Alla människor har olika förutsättningar, och det är självklart så att lösningar på problem jag står inför inte är tillgängliga för alla. Men samtidigt måste jag fråga: vad är det som är så ovanligt med mig?

Jag kommer från en privilegierad bakgrund, jag har haft lätt för mig i skolan. Det är mina fördelar. Samtidigt har jag kämpat med en radda problem, både större (som depression och utbrändhet) och mindre (som att bli dumpad, att vantrivas på jobbet, att känna sig allmänt värdelös). Jag är helt enkelt som folk är mest, med olika plus och minus.

När jag skriver om saker jag tycker är viktiga, som att försöka reda ut vad man vill med sitt liv och sen kämpa för det, snarare än för vad man tror att andra tycker, försöker jag att inte bara göra det från mitt eget perspektiv. Jag är nämligen övertygad om att oavsett våra förutsättningar, har vi ofta mer makt över våra egna liv än vi tror. Det handlar först och främst om att ställa in kompassriktningen. Sen kanske vi stöter på olika typer av hinder, vi kanske kommer olika nära det vi vill. Men när man är på väg åt rätt håll mår man i regel rätt bra, även om vägen är lång.

Jag fattar att mitt liv, som det är nu, kan verka ovanligt och nästan ouppnåeligt. Men jag började ju också någonstans. En dag var min första dag i New York, på reklambyråjobbet, som doktorand. Jag har en lång utbildning för att jag har läst varje sida och gjort varje tenta, steg för steg. Jag har en stor blogg för att jag har skrivit på den varje dag i över sju år. Jag har okej med pengar för att jag har förhandlat, sparat, och jobbat på, dag för dag.

Det jag menar är alltså att jag inte är någon “ovanlig” typ av människa som bara vaknade upp en dag med ett jobb jag gillar, frågor jag brinner för och läsare som peppar mig. Jag har sakta men säkert, steg för steg, fått bättre och bättre koll på vad jag gillar, och gjort då små (och ibland stora) åtgärder som krävdes just då för att komma lite närmare det.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Typ så.

  • Niklas

    Klockrent inlägg. Tyvärr styr jantelagen och den svenska avundsjukan fortfarande våra liv med otvetydig makt. Synd kan jag tycka. Har alltid hävdat att begreppet tur inte existerar i samband med karriär, sport etc etc. Det är den som arbetar hårdast som vinner. Även om det kan verka vara tur så är det sällan så. När jag var frilanscopy fick jag vissa uppdrag för att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle. Men jag tog själv beslutet att skapa kontakt och visade att jag fanns. Alltså, inte tur. När jag senare fick anställning inom en av Sveriges största byråkoncerner kan jag inte heller skylla på tur. Visst kände jag en som jobbade där och som säkert lobbade för mig men samtidigt var det jag som var på intervjun, ensam med min portfölj som jag slitit med i 6 år. Den gav mig jobbet.

    Möjligen kan man ha tur med lottovinster men allt annat kräver en viss kraftansträngning.

    Tack för en bra blogg.

  • Sara

    Tack för ytterliggare ett bra inlägg och pepp för att kämpa vidare i vardagen för att göra det man vill.

  • Julia

    Du nämner att du har en priviligerad bakgrund, men det känns lite som om du enbart räknar med det ekonomiska och inte också det kulturella och sociala kapitalet (Bourdieu).. Alltså, du säger att du har jobbat för allt du har har vilket jag självklart inte menar att ta ifrån dig och också tror på, men din inroad till exempelvis universitetet har ju varit mycket enkel, d v s självklar. Har ens föräldrar läst vid universitet, har samtalet hemma varit öppet och fritt för nya idéer, har kontakten med vad vi kallar för kulturyttringar varit tidig och stark, ja då är det lättare. Det kulturella och sociala kapitalet är viktigare än vad man tror. Alla kan göra något, visst. Men allas (möjligheter till) valfrihet ser inte likadan ut som din.

    • Gilda

      Helt sant, utan vidare värderingar.

    • Henrik

      Alltså, snacka om att lägga ord i Ninas mun. Hur menar du med att det “KÄNNS som att du enbart räknar med den ekonomiska..”? Inget tyder på det. Nina skriver att hon har haft en privilegierad bakgrund och lätt i skolan (hänger ihop väldigt mycket). Punkt. Inget om pengar. Verkar mer som att du använder egna föreställningar för att häva fram dig själv och trycka ner Nina, med totala självklarheter som att föräldrarnas utbildning spelar roll.

    • Olivia

      Henrik, Nina är väldigt öppen med att hennes bakgrund är välbeställd. Hon har bl.a. skrivit inlägg där hon reflekterat över sin klasstillhörighet och det faktum att hennes pappa är ett stort namn i samma bransch. I bakgrund av det så kan man kanske lätt att bara se förmögenhet, men just skolframgång är ju ett tydligt tecken på att det kanske finns mer fördelar än så.

  • Sofia

    Jag håller med dig men ändå inte 😉

    Det är det nog väldigt svårt att förstå hur långt efter vi startar, vi som inte har en privilegierad bakgrund. Har man som jag, och många andra, växt upp i en fattig familj med många sociala problem så är man väldigt sårbar och man har mycket att hämta igen, och för alla är det inte ens möjligt.

    Klart att man lätt kan känna sig bitter över hur vägen är rakare för de som fick en bra start i livet! Jag vet att allt inte är en räkmacka för alla som kommer från en trygg bakgrund, som du skriver har du också brottats med stora problem i ditt liv. Men när du skrev att dina fördelar var en privilegierad bakgrund och att du hade lätt för dig i skolan så låter det lite som att du inte inser vilken enorm betydelse de två bitarna har för att man ska kunna skaffa sig det liv man vill ha? Jag menar, de är ju direkt avgörande. Och allt det som ryms i att komma från en privilegierad bakgrund.. i jämförelse med att inte göra det. Jag tror inte att du förstår. Jag tror aldrig man riktigt kan göra det om man inte varit där själv. Men jag läser också mellan raderna att du fått kritik och att du vill “försvara dig”, jag har inte läst den här bloggen så länge att jag vet vad det handlar om.

    Det finns en frihet i tanken att man själv kan styra sitt liv, absolut, och den tanken har jag haft nytta av. Men att påstå att det enbart krävs hårt arbete och fokus är också typiskt en sån sak som privilegierade människor säger. 😉 Jag anser att det är en grov förenkling av verkligheten.

    Jag kan bli enormt provocerad när folk säger att allt är upp till en själv, man är sin egen lyckas smed, bla bla bla.. Jo till viss del stämmer det men det är inte hela sanningen. Och den där andra biten, den är rätt mycket större än man kan tro.

    Jag hade det svårt som barn (understatement!) och föga förvånande fuckade jag upp min skolgång. Jag flyttade hemifrån tidigt och av en slump hamnade jag i ett helt annat sammanhang som gjorde det möjligt för mig att börja läka, ett töntigt uttyck men som passar bra här :) Min fördel har varit intelligens tror jag. Det är nog det som räddat mig, det är min fördel. Alltså kunde jag ta mig samman så småningom och läsa upp mina betyg och få en bra utbildning. Men detta till trots har jag inte alls lyckats med min karriär. Jag har helt enkelt för många sår i själen. Eller jag hoppas att det inte är så men jag börjar misstänka att jag inte kommer kunna läka ihop helt. Jag har gått i terapi i flera omgångar och jobbat stenhårt med mig själv men jag kommer inte vidare. Jag har en hel radda problem, bl a har jag oerhört svårt för att lita på folk, jag skyggar för alla sorters utmaningar, jag vågar aldrig visa vad jag kan, jag vågar inte ge uttryck för mina åsikter, argumentera med någon (jo nu i ett kommentarsfält!) eller prata inför folk eller ens vara social. Jag klarar inte av de bitarna och då får man heller inte en karriär, man får inte ens ett jobb. Jag är ledsen över att det hittills inte gått så bra för mig i livet men om någon avfärdar mina känslor som Jantelagen eller bitterhet så tycker jag inte att de fattat själva grejen. Jag har inte gett upp. Men jag undrar om det nånsin kommer gå ibland. Kommer jag kunna skapa mig det liv jag vill ha?

    • Niklas

      Hej Sofia. Jag förstår att du drog vissa paralleller även till min kommentar. Den skrevs endast med bakgrund av att jag precis läst Ninas blogginlägg och höll med henne. Hade jag skrivit den efter att ha läst din kommentar så hade jag förmodligen skrivit mer nyanserat. Naturligtvis handlar framgång om så mycket mer än vassa armbågar. Precis som du skriver så har nog ens bakgrund väldigt stor betydelse. Jag kan erkänna att jag är oerhört privilegierad med en trygg uppväxt, föräldrar som alltid sagt “testa, utforska, försök” och alltid varit på min sida i de flesta situationer. Bortskämd? Ja kanske. Inte främst ekonomiskt, men emotionellt. Och det har förstås format mig som person att se allt som möjligt. Ingenting är omöjligt. Därför håller jag också med dig om att “vi” som fått denna bekymmerslösa uppväxt också kan ha svårt att förstå eller sätta oss in i en annan verklighet. Vi avfärdar ofta “dom andra” som att de inte kämpar tillräckligt. Och självklart är det fel. Så tack för att du öppnade ögonen på “oss” en smula. Och lycka till med din karriär. Hoppas du kan skapa det liv du vill ha.

    • Sara

      Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag fick inte heller en vidare bra start i livet men har kämpat hårt för att ta mig vidare framåt ändå. Kom in på en utbildning som tar in ytterst få varje år och trodde att nu kommer jag ha en riktigt bra språngbräda in i det liv jag önskar. Det kunde ha varit så om förutsättningarna hade varit annorlunda. Den nya gruppen hade en helt annan bakgrund än jag. Att försöka passa in i den kulturen var som att lära sig ett helt nytt språk. Jag insåg att det inte spelar så stor roll hur mycket talang du har när de andra bitarna fattas. När grunden är så pass instabil. Jag har blivit tvungen att acceptera att jag inte kommer att orka jobba så hårt som krävs. De resurserna finns helt enkelt inte i mig varken psykiskt eller fysiskt. Men jag tror det finns andra vägar att gå för att nå sina mål. De kanske tar längre tid, men man får helt enkelt ha lite tålamod. Blir inspirerad av Ninas blogg. Hur hon har gått sin egen väg trots de problem hon haft. Vi kanske inte har samma grundförutsättningar – hennes väg är lite rakare – men känner att vi delar mycket ändå. Lär mig mycket här. Alla kämpar vi med vårt. Huvudsaken man har lite självinsikt och ödmjukhet.

    • Annika

      Hej Sofia! Jag ville bara tacka för att du skrev detta. Det är få som klarar av att beskriva hur mycket det här med bakgrund spelar in, och gör det på ett nyanserat sätt i den här typen av diskussioner. Tack för att du dessutom beskriver så att det går att förstå för en som är “utanför”, så att säga. Nästa gång jag råkar ut för någon som hävdar att de som inte lyckats bara inte försökt tillräckligt ska jag hänvisa dem hit.

    • Sofia

      Sara och Nillas: Jag vill egentligen skriva mer men känner att jag blev för långrandig sist 😉 Tack för era kommentarer!

    • Sofia

      *Niklas

    • Nina Åkestam

      Tack för en jättebra och viktig kommentar. Jag menade inte att säga att alla har samma förutsättningar eller kan få precis det liv jag har, mer att man (även jag) får ta det steg för steg och att de stegen i sig kan vara belöning nog. Att det förvisso är skillnad mellan människor, men att jag vill inte tro att det inte finns några dörrar eller fönster man kan öppna, hur kämpigt allt än känns. Alltså: det du beskriver är inte alls det jag vänder mig emot! Jag skulle gissa att du inte är en av dem som har skickat mail till mig med allmänna dissar (för känslan av att de flesta av dem kommer från precis samma bakgrund som jag, men inte orkar ta tag i saker och ting).

      Har du läst boken Den Mörka Hemligheten? Den handlar om just situationen du beskriver; att vara väldigt trasig och ändå försöka komma vidare. Googla upp den och kolla om det kan vara något för dig! Den har väldigt många konkreta tips. Kanske kan den hjälpa dig vidare i din terapi eller på annat sätt.

    • Natalie

      :( Vilken konstruktiv kommentar. Jag hoppas också att du lyckas skapa det liv du vill ha.

  • Nadine

    Helt ärligt Nina, du borde inte ens förklara dig med detta inlägget. Fokusera pa att ga din väg och fortsätt dela med dig till dom som uppskattar det. Jag tycker du är sa jävla bra. Även om jag bara är en person, är jag fortfarande en ung kvinna som du berör, inspirerar och motiverar. Och jag vet att det räknas mer än 50 personer som ger dig negativ feedback.

  • Julia

    Hej Henrik! Jag tycker inte att jag trycker ned Nina alls, och det är inte heller alls vad jag är ute efter (gillar ju både Nina och hennes blogg). Vad jag talar om är snarare det som Sofia beskriver betydligt utförligare än jag.

    I detta blogginlägg av Nina tycker jag att det finns en tendens att inte se sina (fullständiga) privilegier utöver ett kort nämnande av att hon kommer från privilegierad bakgrund men att hon har jobbat hårt för den hon har idag. Detta är självklart sant, men däremot kan jag sakna ett erkännande av att hon har jobbat hårt inom en ram av redan från början goda sociala förutsättningar och förväntningar. Det finns en viss skillnad på att jobba hårt inom en bransch där de flesta kommer från socialt fördelaktiga förhållanden (ex reklam eller universitetsvärlden) och att jobba hårt inom en motsatt bransch (ex hemtjänsten). Att jobba sig uppåt (eller “ställa in kompassriktningen”) är betydligt lättare om förutsättningar för att man slutligen kan hamna där man vill (vilket ju oftast går hand i hand med ett socialt kreddigt arbete) redan finns där, vilket det ju gör för ex Nina och mig (kommer från liknande bakgrund). Min väg till ex. universitetsstudier, boende etc. har alltså varit ganska lätt och har ofrivilligt från min sida lett till att jag har både förärats men också tagit ifrån andra möjligheter i livet, genom att ex. har fått en plats på universitetet, jobbet etc. pga de strukturer som präglar Sverige idag (där den sociala och kulturella bakgrunden och presentationen av individen ifråga premieras).

    Min invändning mot Ninas inlägg var således inte en attack mot henne personligen, utan ett användande av hennes blogginlägg som exempel. Det är först när man completely acknowledge sina egna privilegier med allt vad det innebär (ex. tacksamhet men också skuld) som man kan förändra något på allvar (om man vill det såklart).

    • Sara

      Håller helt med dig.

    • Karin

      Jag instämmer! Att till fullo förstå och erkänna sina privilegier (tack vare socialgrupp, familjetrygghet, kön, etnicitet osv) tror jag är grunden till förändring. En förutsättning för att inse de egna privilegierna är att man möter och interagerar med personer med annan bakgrund än en själv. Av denna anledning tror jag att det är viktigt att kämpa för minskad segregering i samhället.

      Det jag ofta tycker är svårt är att hitta en bra balans mellan att erkänna bakgrundens betydelse för olika utfall såsom utbildning, inkomst, arbetsvillkor osv, och samtidigt vara positiv och inge hopp att alla människor, oavsett bakgrund, har makt att påverka sin egen framtid.

      • Nina Åkestam

        Helt sant.

  • Hanna

    Är så imponerad av din drivkraft och ditt fokus. Du utstrålar kunnighet på ett ödmjukt sätt. Det tycker jag är unikt.

    Var stolt: inse att du inspirerar!

  • Annika

    Kan din bok ba komma snart? Hittar ingen tid, men utgivningsdatum är kanske inte satt än? Längtar efter den i alla fall

    • Nina Åkestam

      Vi har inte satt exakt datum än men räkna med senvåren 2014!

  • Joanna

    Hej Nina! Jag tycker att du är grym! Du verkar väldigt vettig som person och inspirerar. En sak jag också gillar är att det är nästan lika givande att läsa kommentarerna som dina inlägg! :)

  • Caroline

    Efter att ha läst ditt inlägg och alla kommentarer vill jag bara uttrycka tacksamhet för att det här forumet för en så bra diskussion (gäller även tidigare inlägg), som inspirerar och väcker tankar och känslor. Kloka människor av olika åsikter och med olika bakgrunder som reflekterar och vågar föra en riktig debatt samtidigt som det finns förståelse (så jävla viktigt), det ger mig tro på människan och det samhälle vi lever i.

    Nina, din blogg ger mig kraft att ta tag i mina utmaningar!

  • Sanna

    Hej!

    Min fråga handlar inte just om detta inlägg, men på senaste tiden har jag upptäckt att i diskussioner om feminism blir det vanligare att “folk” är väldigt negativt inställda till just ordet feminist och vill hellre att det ska kallas “jämställdist”. Även om det finns en del argument som är bra skulle jag gärna vilja höra mer av vad du har att säga om detta. I denna fråga har en person, Pär Ström, figurerat ganska ofta men jag håller inte med om det han skriver på sin hemsida (http://genusnytt.wordpress.com/programforklaring-for-jamstalldismen/, ffa punkt 1 och 2. Om man säger att det finns biologiska skillnader är det lätt att använda detta som argument vid tex anställning av kvinna eller man) Vad tror du?

  • Petronella

    Har kommit fram till en ganska “hållbart” tankesätt i dessa frågor. Hur skulle jag ha gjort om jag var Nina (t.ex) skulle jag ha utnyttjat de resurser hon har. Antagligen.

    Och om en person som har sämre förutsättningar än jag. Skulle jag ha kunnat “resa mig” därifrån. Oftast blir svaret nej.

  • H

    Jag tror liksom andra ser här nedanför at just bakgrunden spelar roll för grundläget. Jag kommer från en arbetarfamilj där båda föräldrarna är undersköterskor, men nu jobbar jag på byrå etc etc. För några år sedan trodde jag inte ens att högskolan var något för mig, utan jag började för att jag sagt upp mig från mitt jobb och inte kom in på en folkhögskola (oj vad jag är glad för det nu). Det jag menar är att många inte a) vet om att man kan gå en viss väg för att man inte sett den förut i sitt samhälle b) inte tror att “det är något för mig” c) då ser allt så mycket längre bort ut än det egentligen är. Jag tror att mina barn kommer att resonera mer som du (och som jag gör nu), just för att jag skulle kunna visa dem lite lite av den världen och vilka olika vägar man kan gå (och vilka olika yrken som faktiskt existerar). Ja, om det nu är åt det hållet de vill gå.

  • Hedvig

    Du är så klok och peppande! Tack för en underbar blogg, jag hoppas att du aldrig slutar dela med dig av dina sunda, genomtänkta resonemang. Ser så mkt fram emot när din bok kommer ut. Du är en asbra förebild!!!

    /19-årig tjej