Välkommen till en blogg som inte handlar om uttrar, kvantmekanik eller klasskamp.

“du kan vara säker på att mina barn får en balanserad världsbild. Inte alls som den du predikar, en som inte ens tycks känna till klasskampens betydelse i historien. Bara som en parentes, du vet väl att kvinnor hade allmän rösträtt före männen i Sverige?”

Så skrev kommentatorn Liv angående mina svar om jämställdhet och feminism häromdagen. Det Liv är inne på, trots att de flesta använder ett något artigare tonfall än hen gör, är faktiskt ett ganska vanligt resonemang: att vi som engagerar oss i jämställdhet borde ägna oss åt något viktigare, som klasskamp.

På ett sätt är ganska enkelt att besvara: om det är så viktigt för dig, gör det själv. Istället för att hänga i mitt kommentarsfält som väldigt få läser, starta en egen blogg. Gå med i ett politiskt parti, grunda en ideell organisation, skriv debattartiklar. Det tar tusentals timmar, men om man jobbar riktigt hårt kan man bygga upp en plattform och få folk att lyssna. Att be mig eller någon annan, ofta invävt mellan förolämpningar, att föra diskussionen, är inte särskilt konstruktivt om man verkligen brinner för en fråga. Jag kommer att applådera ditt engagemang, men jag hinner inte göra jobbet åt dig.

Men i just det gär fallet, när vi pratar om jämställdhet och klass, är det inte riktigt så enkelt, vilket beror på att det inte finns någon konflikt. Det handlar inte om antingen eller. Det handlar om både och. Politiska partier och andra organisationer till mitten/vänster brukar oftast driva jämlikhet både när det gäller kön och klass (och naturligtvis andra aspekter, som etnicitet och sexuell läggning), just för att det är olika sidor av samma mynt: över- och underordning, skev fördelning av makt, tolkningsföreträde och resurser. Om man ser att de här mönstren finns i fallet klass, ser man dem också i exempelvis kön, funktion och sexuell läggning. Annars har man inte tittat tillräckligt noga.

Det är helt sant att överklasskvinnor är överordnade arbetarklassmän. Det gäller också för det mesta heterosexuella kvinnor gentemot homosexuella män och vita kvinnor gentemot icke-vita män. Ingen påstår att det är så enkelt att alla kvinnor alltid är underordnade alla män. Men i den ekvationen ingår att kvinnor inte är en minoritet. I varje underordnad grupp där det finns män, finns det också kvinnor, och de hamnar allra längst ner i hierarkin. Att vara exempelvis arbetarklass och kvinna leder till dubbel problematik, det är därför det är så viktigt att alltid ta med genus i den här typen av analyser.

Det stämmer verkligen att den här bloggen inte handlar om klasskampens historia. Men den handlar om alla människors rätt till frihet och lika möjligheter. Att slå sig fri från könsnormer och stereotyper är en viktig del av den resan, men det finns många andra kedjor att lossa. De som kämpar mot rasism, homofobi och klassklyftor är oftast på precis samma sida som jag. Och om du vill starta en blogg om något av det är bara att maila, så lovar jag att både läsa och länka.

 

  • Alice

    Underbart skrivet! Helt perfekt formulerat, jag önskar att fler kunde resonera som du. Behöver inte ens vara samma åsikt, bara man tänker innan man talar!

  • Marielle Alvdal

    Riktigt bra skrivet :)

  • Mary

    Håller med! Stringent, och lysande.

  • Liv

    Jag tror du underskattar ditt eget fält för kommentarer. Mitt inlägg, som bara var drygt formulerad för att du själv var det i det första läget, genererade flera intressanta inlägg och triggade dig själv till cirka 2700 ovanligt bra och väl balanserade tecken.

    Så länge du hänger på min favoritsajt Resume fortsätter jag nog hänga på din blogg och rätta dig när jag tycker du har fel. Det här är lika mycket mitt turf som ditt.

    Den dagen du tar steget till en egen plattform följer jag inte efter. Deal?

    • Liv

      Bump. Deal?

    • L

      Typiskt Icke-görare och gnällare som kommenterar: vill “rätta” och “hjälpa” men gör inte ens en tusendel för “sitt” ämne som bloggaren.

      Awaiting obligatorisk: Jag gör minsann-trollkommentar.