Vad man ska bli när man blir stor och sånt.

Just nu får jag jättemånga mail från människor som har frågor och funderingar kring utbildningar och jobb. Jag blir så klart jätteglad att ni hör av er och skulle hemskt gärna hjälpa till, men just nu är det så att… jag har inte en jäkla chans att hänga med. Bland annat på grund av att jag håller på med ett projekt som förhoppningsvis på sikt kommer att kunna hjälpa er med just det ni undrar över. Men det gör ju inte särskilt stor skillnad just nu.

Så. Här kommer några snabba tips som är väldigt generella men kanske kan hjälpa lite i alla fall.

– Gör övningen När jag är en 85-åring. Sätt dig ner med papper och penna och fantisera ihop en bild av dig själv som riktigt gammal. Var bor du? Hur ser du ut? Vilka har du omkring dig? Vilken typ av historier och minnen kan du berätta? Skriv ner det du kommer på. Använd sedan den bilden som måttstock när du funderar på utbildningar, jobb, flyttar och andra val i livet. Vilket val ökar sannolikheten mest för att du närmar dig den gamla person du vill vara?

– Välj nåt bara. En jobbig grej med livet är att man aldrig vet på förhand hur något kommer att bli. Det fina är dock att man kan välja om precis hur många gånger som helst. Jag har alltid levt efter filosofin att man får prova sig fram. Ta nån utbildning, eller nåt jobb, eller nån stad. Om det känns omöjligt att välja: kasta pil på en karta eller blunda och peka. Prova det ett tag. Även om det inte är helt rätt kommer du alltid att lära dig något.

– Om du vill jobba med reklam. Fundera igenom, väldigt noga, VARFÖR du vill jobba med just reklam. Jag ställer den frågan till varje klass jag föreläser för och ofta är det bara en eller ett par personer som kan svara på rak arm. Det gör det naturligtvis jättesvårt att välja skola, program och i förlängningen jobb – man har ju ingenting att mäta mot. Vad som är bra för just dig beror på vad du vill uppnå. Så skriv ner vad som motiverar dig (vill du förändra världen? Vill du ha ett kul jobb där man får spela pingis på fredagseftermiddagarna?) och använd det som måttstock när du väljer. Och var ärlig mot dig själv. Det är helt okej att vilja ha kul på jobbet och nöja sig med det. Det är också helt okej att vilja förverkliga sig själv. Man behöver ju faktiskt inte berätta för någon vad man skriver ner, om det känns jobbigt.

– Prata med folk. Den bästa informationskällan är människor som har gjort precis det man själv är nyfiken på. Någon som har pluggat på Berghs vet mycket mer om Berghs än jag gör. Så fråga runt bland vänner och bekanta tills du hittar någon som jobbar med/pluggar det du vill veta mer om. Ett annat bra tips är att nästa gång man går på fest fråga alla man hittar om deras jobb. Skit i din egen ångest en stund och lyssna bara. De flesta berättar gärna om dig själva och sin bana. Oavsett om de trivs där de är nu eller inte kan man lära sig en massa bra av att prata med olika sorters människor.

Så, det var en liten början. Ni andra som trivs med vad ni gör just nu, kan inte ni berätta lite vad ni gör och hur ni kom in på den banan? Kan vara en trevlig liten övning så här på fredagen. Och om ni inte orkar: Ha en fin helg!

 

  • Sara

    Jag jobbar som lärare och älskar det. Efter gymnasiet drog jag till England och var aupair i 6 månader. Tänkte att om jag inte tröttnat på galna kids när jag kom hem därifrån så var det lärarprogrammet det fick bli. Har aldrig ångrat mig en sekund, även om vägen inte alltid har varit en dans på rosor -det är den ju sällan.

    Mitt tips är därför att testa dig fram, det löser sig!

  • Sarainspired

    Kloka råd! Jag har använt mig mycket av 85-åringsperspektivet när jag har gjort mina val, det fungerar bra för mig. Jag har därmed blivit peppad att våga byta riktning när något inte känns bra, provat något annat, och jag har vuxit varje gång!

  • Jessica Segerberg

    När jag var tretton knallade jag upp på lokaltidningen och frågade om jag inte kunde få jobba där. Sträckte fram några papper med blyertstext och fick sitta ned på en stol bredvid en kvinna vars efternamn var Falk. Jag fick jobb på deras ungdomsredaktion. Mest för att jag hade vågat. Jag började fota och fick skriva både artiklar, recensioner och krönikor trots att jag inte visste hur man gjorde. Men allt blev publicerat. Om och om igen. Nu har det gått tio år och jag är snart färdigutbildad bildjournalist. Jag är så tacksam för den lilla trettonåringen som visste vad hon ville.

  • Rebecka

    Med en enda tanke i huvudet: “Jag måste härifrån!” sökte jag mig i våras bort från mitt urkrävande snabbmatsjobb och gamla hemstad och hittade till Göteborg, där jag numera pluggar media och kommunikationsvetenskap (och hittade världens finaste kille på köpet, bara en sån sak!). Och mer rätt kunde det inte bli, visade det sig! Framtidsvisionerna ändras från dag till dag, där jag ena stunden tänker mig en yrkeskarriär som copywriter, en annan som PR-konsult eller kommunikatör och den tredje dagen tänker jag bara fuck it, jag flyttar till Paris och äter baguetter istället. Och den fjärde dagen tänker jag att ja, en kompott av det här ska vi nog kunna ordna! För hur ska man vid 21 års ålder kunna veta vad livet innebär om man inte prövar sig fram?

    (Har för övrigt nyligen hittat till din blogg och är mycket förtjust i den! Tack!)

  • Helena

    Alltså, jag har inte alls rätt utbildning eller någon klassisk bana. Jag är den första i min familj som avklarat en universitetsutbildning. Jag har inte gått på Berghs eller HI och jag jobbar idag ändå med reklam. På en bra byrå. I en stor stad. Det hela gick till som så att jag valde fel men gjorde det bästa av det. Jag sket i allt och åkte utomlands och pluggade en tid och råkade träffa massor av bra människor som verkade inspirerande. Jag roffade åt mig extraprojekt, jag använde det jag var bra på (skriva, marknadsanalysera) och till slut bestämde jag mig bara för att flytta hem, fick en praktikplats (med massa ångest över att aldrig få ett ‘riktigt’ jobb. Bara få hoppa mellan praktik till praktik, jobba gratis), som till slut ledde till jobb, som ledde till en annan byrå … Jag är tacksam för den lyckliga mix av kontakter och intelligens och flyt som tagit mig hit och hoppas att andra med min bakgrund kan få samma chanser. Om det är i den här banan de vill.

  • Elvira

    Jag följde med min mamma till sjukhuset dagen innan hon skulle opereras. Personalen var helt fantastisk och sen dess har jag velat bli sjuksköterska. Jag har stött på några hinder (flyttar, csn-bråk) men nu går jag termin två på Stockholms bästa skola. Jag älskar varje sekund och känner att jag valt rätt. Det hade lika gärna kunnat vara tvärtom, men nu är det inte det. När jag är åttiofem vill jag känna att jag har bidragit till människors hälsa och välbefinnande och att vården har börjat ta hänsyn och förändrats till att finnas till för alla människor.

  • Vedrana

    Tack för detta inlägg Nina!

  • Alice

    Jättebra skrivet! Själv har jag provat på olika utbildningar men tröttnat. Önskar att läst dina tips innan vissa av mina misstag.

    Ett tips jag har utöver dina råd är att kolla arbetsmarknaden innan man påbörjar en utbildning, hur tråkigt det än låter :) Visst man ska följa sitt hjärta men inte så kul att stå där med examen och noll jobbmöjligheter sen ju.. Nu går jag andra året på landskapsarkitektsutbildning i Alnarp och försöker hålla mig uppdaterad om arbetsmarknaden/löneläge för landskapsarkitekter, tex enligt här: http://www.jobon.se/sok-jobb/landskapsarkitekt kommer marknaden se bra ut för mig och andra landskapsarkitekter de närmsta åren och det motiverar MIG till att plugga. Dessutom är det en rolig utbildning, om någon är sugen på att börja :)