Tre grejer

1) Jag har fått ett svar av Björn Werner, det kan man läsa här. Superbra med nyansering så klart. Den som har läst artiklarna i Resumé vet att det Björn efterlyser, alltså att lyfta det till en högre nivå och ställa de ansvariga till svars, är en av huvudpoängerna. Däremot måste man ju börja prata på individnivå för att sen kunna gå ihop och förändra. Om inte jag och andra “gnäller på twitter” och pratar om våra egna tillkortakommanden kommer vi ju aldrig veta om det är ett systemfel eller inte.

2) Några har höjt frågande ögonbryn angående att jag flyttade till New York efter min utbrändhet. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: New York är superduperslappt jämfört med Sverige. I alla fall i reklambranschen. Där lämnar folk branschen på grund av uttråkning, inte stress. Det finns naturligtvis undantag, det gör det ju alltid, men en tumregel är att man inte ska lita på vad man har “hört” om saker och ting.

3) De senaste dagarna har diskussionen om Miss Skinny varit intensiv och på grund av detta har organisationen Frisk&Fri, som står bakom kampanjen, valt att gå ut med sin förklaring en dag tidigare än planerat.

Frisk & Fri kontaktade mig i våras och frågade om jag ville vara del av det här projektet. Det ville jag så klart, eftersom skönhetsideal och ätstörningar är väldigt viktiga frågor för mig. Jag är med och läser några rader i den här filmen:

Det är några som tycker att det här är hemskt, andra som tycker att det är bra. För tydlighets skull vill jag säga att jag alltså inte har gjort den här kampanjen på något sätt, jag är bara med i filmen (som jag inte har skrivit manus till). Frisk & Fri kommer att ha en presskonferens i morgon och svara på en massa frågor då, men om något fortfarande är oklart tar jag gärna en diskussion här på bloggen eller någon annan stans!

  • Angelica

    oavsett om du inte var med och gjorde hela kampanjen så måste du väl ändå kunna stå för hela grejen, annars tycker jag inte att man borde vara med. och att främja triggning av ätstörningar för att sedan motverka det är ett dumt, sjukt och dubbelmoraligt sätt och det vore intressant att höra hur du försvarar det. Jag upplever det som att feminister jag sett upp till och litat på har svikit mig och många andra genom att stå för en sån här typ av kampanj

    Skriv gärna ett inlägg om det!

  • Sara

    Jag tycker att kampanjen behövs. Ryste när jag såg filmen, känner igen mig i så mycket. Bra Nina!

  • Annika

    vad är sannare skönhet? önskar att målet vore om inte smarthet så snällhet framom utseende istället.

    • Nina Åkestam

      Håller med om att den formuleringen är olycklig. Jag hade långa diskussioner med Frisk&Fri om den och valde till slut att vara med trots att de inte ville ta bort den, då jag tyckte att det större budskapet var viktigare.

  • Moa

    Tycker att det är en mycket fin och informativ video! Tror verkligen att den kan väcka intresse hos många om den sprids. Intresse kring förändring.

  • CE

    Jag blir helt bestört av att du är med på det här. Fick ni betalt för att ställa upp? Kollade du inte upp innan hur det hela skulle utföras? Står du bakom kampanjen eller inte? Förstår att saker kan gå fel ibland , och kanske inte bli som man tänkt sig, men om man lånar ut sig själv som talesperson till en kampanj så kollar man väl upp denna kampanjen riktigt riktigt noga först?

    • Nina Åkestam

      Jag fick naturligtvis inte betalt. Och naturligtvis hade vi långa diskussioner om kampanjen, som jag tycker har gjort ett bra jobb för att lyfta en viktig fråga. Resultaten hittills visar att de effekterna många har spekulerat i, alltså att folk inte skulle se avslöjandet, har uteblivit. Däremot har alla processer kompromisser, och jag står inte bakom varje detalj av det här (lika lite som jag gör det i något projekt jag något har arbetat med). Men på det stora hela: absolut, det är en skitviktig fråga, och kampanjen gör ett superjobb för den.

    • CE

      Tack för svar!

  • SG

    Det är uppenbarligen en trend att låtsas göra kampanjer för något, som egentligen handlar om något helt annat. På olika nivåer. Från att Tommy Nilsson byter namn till Black till det här. För att väcka uppmärksamhet. Men det är en himla skillnad att marknadsföra en lakritsglass och att trycka upp stora annonser på smala tjejer med loggan ”Do you fit in?” över hela stan. Det här inte rolig PR. Speciellt inte när diskussionen i de flesta forum jag sett har övervägts av människor som skriver ”Helt rätt! Det finns ju klädbutiker för Plus-storlekar” och det har istället blivit en debatt om varför det inte redan finns butiker för supersmala tjejer. Det triggar. Det får utrymme.

    Jag tog verkligen illa upp av annonserna. Att det nu kommer en efterföljande ”vi skoja bara, bry er inte om er vikt”-video hjälper inte riktigt.

    I alla fall – en fråga: tror du att kampanjer som den här gör att folk kommer börja akta sig för att i framtiden bli berörda, upprörda eller engagerade av något alls. När man inte längre vet vad som är ett PR-jippo och vad som är på riktigt?

    Det känns ju himla förolämpande att bli lurad när det gäller allvarliga saker.

  • Linda

    Att diskutera ätstörningar och ideal är oerhört viktiga frågor. Jag förfäras dagligen av vad bloggar, modereportage, reklam, tv, ja all media, skickar för signaler. Ställer mig ofta frågan varför inte bloggaren, stylisten, designern, reklamaren, fotografen etc. tänker ett steg till och tänker att hen faktiskt skulle kunna påverka. Man behöver inte lägga upp en bild på sina ben i en posé som gör de extra smala, man behöver inte reposta instagrambilder på catwalkmodeller som är uppenbart undernärda, man behöver inte använda undernärda modeller, listan kan göras lång. Ja, jag fattar helt enkelt inte varför marknaden inte tar sitt ansvar, det är ju aktörerna på den som skapar marknaden och då per automatik de som kan förändra den.

    Jag hade önskat att det här projektet hade riktat in sig på sådana frågor, hur kan vi hjälpa aktörerna att bli upplysta om sitt ansvar och faktiskt göra någon förändring? Hur ska de tänka i sin marknadsföring mm. Inte trigga fler unga tjejer med exakt samma bildspråk de blir pepprade med dagligen eller hitta på någon sundhetscertifiering. Jag hade också önskat en variation av talespersoner förutom smala vita kvinnor där vissa själva dagligen pumpar ut precis samma bilder som projektets “skämtbild”.

    Ja det här är helt enkelt en sjukt viktig fråga och jag har råkat skriva en uppsats. Återkom mer än gärna med svar och hur du ser på saken.

    • Elin

      Jag håller helt med dig, bra och klokt skrivet Linda.

    • Nina Åkestam

      Poängen med “sundhetscertifieringen” är ju just ett sånt redskap: en märkning som kan användas för att utbilda företag. Det tycker jag är betydligt mer än vad någon annan aktör har kommit med. Sen får vi se om den får fart, men ändå, det är ett steg i rätt riktning.

      Jag tror inte att bilderna Miss Skinny visar “triggar” mer än något annat, så där ser ju allt redan ut, vilket var själva poängen. Här försöker man ju i alla fall problematisera, vilket inte exampelvis H&M eller Lindex gör.

      Gällande vithet: naturligtvis inte bra. Vet att de jobbade stenhårt med casting, men inte varför de inte fick till det.

      Gällande vår smalhet: På ett sätt symptomatiskt att det ska bli en fråga här, när våra kroppar inte syns, när vi är där som åsikter för en gångs skull. Men, kvinnor måste ju alltid vara kroppar på något sätt. Jag har varit väldigt öppen med mina ätstörningar, Sandra också, men också att vi kämpar mot dem. Det är därför vi är talespersoner. Tyvärr innebär ju det då att vi ser ut som vi gör. Det är ett dilemma: får jag som är drabbad inte prata om det, för att jag är för smal?

    • Linda

      Jo absolut, jag håller med om att sundhetscertifiering i något slag skulle vara bra, nåt slags verktyg inför castingar eller liknande. Det var mer hur denna formulerades som jag tycker är väldigt skev. Sannare skönhet? Nja inte så bra.

      Jag vet inte riktigt om jag håller med, jag är helt övertygad om att det finns ett gäng personer som inte kommer nås av det egentliga budskapet. Jag tycker precis som andra sagt att målet inte alltid helgar medlen. Bilderna finns också på diverse pro-ana googlingar. De väljer nog inte att läsa vidare och bilderna kommer hamna i flera inspo-mappar. Det är jag övertygad om.

      Jag tycker självklart att ni får uttala er i ämnet, att ha erfarenhet av ätstörningar ger ju en väldigt djup kunskap om ämnet. Och jag tycker verkligen att vi kvinnor är mer än en kropp! Däremot hade inte en variation skadat och min kritik var riktad till det, inte just hur du ser ut. Och om de hade så svårt att casta annat än vita kvinnor borde de verkligen ta sig en funderare vart det gick snett.

      Jag har läst alla dina tidigare inlägg om ätstörningar och är djupt imponerad av ditt mod att vara så öppen med dina problem och dina analyser kring hur problemen bör lyftas och diskuteras. I just detta fall är det kampanjen jag upplever som plump.

  • Mia

    Efter att ha sett ovanstående film fylld med smala snygga tjejer mitt i en spännande karriär så känner jag att jag nog behöver banta lite för att passa in.

    • Nina Åkestam

      Se gärna mitt svar precis här ovanför!

  • mattias

    Om man är copy så bör man väl ändå kunna skriva “annanstans” istället för

    “annan stans”. Eller? Och sen undrar jag varför du inte bemöter de frågor som ovanstående har ställt?

    • Nina Åkestam

      Ta det lugnt. Jag skriver inlägg varje dag, klart att det blir stavfel ibland (och till skillnad från copywriters har jag ingen som korrläser). Jag är i USA som ligger 9 timmar efter Sverige i tid. Det är förmiddag här. Jag svarar när jag hinner.

  • Mia

    Bra Nina, du är så klok.

  • Therese
  • Cecilia

    Du är så oerhört bra Nina!

  • Marie

    Vad tycker du om kritike som lyfts fram på bloggen Politism? http://politism.se/genusfolket/ansvarslos-kampanj-mot-atstorningar/

    • Nina Åkestam

      Jag fattar deras poäng, men jag håller inte helt med. Jag tror inte att Miss Skinny i sig skulle driva på problemet, det är ju inte mer extremt än som många varumärken redan ser ut (fast då med undertonen “det här är normalt” snarare än “det här är extremt”).