Tre dagar som gör att man orkar.

Jag tror att vi måste prata lite om årets Gagnef-festival. Jag var som bekant där och det var nästan alla jag känner också. Det var tre fantastiska dagar av bad och fest och chill.

Jag brukar ju generellt uppmuntra inställningen av närma sig människor som är annorlunda. Livet blir väldigt torftigt om man bara pratar med folk som är precis som man själv. Men ibland är det så himla skönt att slippa. Slippa bröliga ölsnubbar. Slippa folk som snor och förstör grejer. Slippa löpsedlar som hetsar om strandkroppar och lökiga varumärkens lökiga reklam. Att veta att alla hundratals människor man ser är feminister och anti-rasister och att ingen kommer att höja på ögonbrynen om någon ber om vegetarisk mat eller en tjej hånglar upp en annan tjej.

Att åka till Gagnef är som att linda in hela själen i bomull och känna att det finns hopp om nån slags framtid där allt inte är så jävla tråkigt trots allt. Det behövs ibland. Det behövs för att orka med det andra. Så alla ni som saknar ett sånt forum, kom dit nästa år! Jag längtar redan.

Ni som vill se hur det hela såg ut kan kolla in bilder hos exempelvis Sandra som också var där.