Till förhandlingsbordet

Det har hänt igen! På mitt inlägg om fulfeminism lämnades en kommentar som förtjänar ett jättelångt svar. Så här skrev signaturen Stefanie:

Jag har följt din blogg ett bra tag nu och håller med dig om det mesta. Men ibland kan jag bli rejält trött på det här genustjatet. Att tjäna mindre än dina manliga kollegor har inte med ditt kön utan med din förhandlingsförmåga att göra. Jag är kvinna, jag är copywriter, jag har varit med om samma saker som du, fast har varit 10 år längre i spelet. Under alla år i branschen har jag alltid tjänat mer än mina manliga kollegor. Med 28 år blev jag CD och ledde en grupp på 15 personer, de flesta män och äldre än mig. Och det var inte i jämställdhetens Mecka Sverige utan i feminismens U-land Tyskland. Varför skriver du på ett kontrakt med för låg lön? Vem stod och höll pistolen mot ditt huvudet? Du har tydligen vunnit en del awards, du är bra på det du gör – gå och jobba på en byrå som betalar dig därefter. Svårare än så är det inte.

Det här är en väldigt vanlig invändning mot genusteorier överlag, framför allt från människor som har en liberal politisk syn. Att det går dåligt för mig är mitt eget fel. Individen får det hen förtjänar, och får man mindre än någon annan beror det på att man inte har ansträngt sig tillräckligt.

Jag förstår resonemanget på micronivå. Jag är övertygad om att Stefanie är en bättre förhandlare än jag. Eftersom vi har bestämt att löner ska förhandlas individuellt i vår bransch, ska bra förhandlingsteknik belönas och det är helt korrekt att hon ska tjäna mer än jag, även om jag (teoretiskt) skulle vara bättre på själva jobbet.

Problemet är att när man lyfter upp resonemanget på en större nivå och börjar titta på mönster i samhället blir det ologiskt. Om ingenting handlar om vem man är, utan bara på hur bra man är i förhandlingar, och man antar att förhandlingskunskap är något man som individ kan påverka, borde inte män som grupp tjäna mer än kvinnor som grupp. Då borde det vara slumpmässigt vilket kön de skickligaste förhandlarna har. Det i sin tur skulle leda till att det fanns lika många Stefanie som Stefan ovanför mig i löneligan, och lika många Erik som Erika under mig. Så är det nu inte. Inte i reklambranschen, och inte någon annanstans heller.

En alternativ förklaring skulle vara att män som grupp helt enkelt är bättre förhandlare. Men då måste man ju börja fundera på om förhandling, på det sättet det sker nu, faktiskt är det rättvisaste sättet att sätta löner. Om det systematiskt överordnar en grupp och ger den de enorma fördelar det innebär att få mer betalt för samma jobb, är det då ett rimligt system? För jobbet i det här fallet är inte löneförhandling, det är att vara reklamkreatör. Det är sin kompetens på det området man främst borde belönas för.

Sen tror (hoppas?) jag att Stefanie inte på riktigt tror att vi i Sverige sätter löner medelst arkebusering. I mitt fall har min relativt lägre lön handlat om att jag helt enkelt inte visste vad mina kollegor tjänade förrän senare. Vi har en tradition av att man ska hålla käften om sin lön, vilket ger arbetsgivaren ett enormt informationsövertag i lönesamtalen. Det är bedrövligt, men så är det. Sen är ju löneprocessen komplex. Man kan trivas så bra på sin arbetsplats att man vill stanna ändå, fast man skulle kunna få mer betalt någon annanstans. Man kan få ett take-it-or-leave-it-erbjudande från arbetsgivaren som har ens visum i sin kontroll. Man kan gå på myten om sig själv som “ung tjej” som borde vara glad att man över huvud taget har ett jobb.

Det finns inga enkla förklaringar till varför jag tjänade mindre än David, Sebbe, Fabian och Daniel. Men jag vill drista mig till att påstå att det inte var så enkelt som att de förhandlade bättre med snoppen.

 

  • Frökenfilantrop || Your cup of tea

    Många av arbetsgivarna i reklambranschen kanske är just män? Jag tror att inställningen från deras sida(omedveten eller medveten) kan skifta rätt så rejält beroende på vem som kommer in i förhandlingsrummet. Generellt sätt är det ett minus att vara kvinna i vårt samhälle idag fortfarande. Kvinnor börjar på minus och män på blank punkt. Kvinnor måste först jobba sig upp till blank punkt innan de kan arbeta sig vidare. Det gör ju förstås att kvinnor får jobba betydligt hårdare för att komma upp i nivå och få samma erkännande(samma lön) som män får fast de har samma kompetens.

    En aning luddigt men ungefär så…

    • Barba

      Om du snackar generellt så tar jag ett faktiskt exempel.

      Jag har fyra barn, två som just kommit ut i arbetslivet. Utifrån det tunna statistiska underlaget kan jag säga att verkligheten ser tämligen annorlunda ut. Min son får inte ens svar på sina hundratals ansökningar. Min dotter jobbar hela tiden för det är helt enkelt så rätt att vara ung tjej just nu. Det är svårt att dra några andra slutsatser för några tydliga skillnader finns inte i deras kompetens.

      Och när vi nu ändå håller på att prata om att styra om för ett bättre arbetsliv – låt oss göra något åt alla som dör på svenska arbetsplatser. 1955 dog 414 människor, elva av dem var kvinnor. 2010 dog 48 personer, en var kvinna. Det är en “löneförmån” män har fått betala i alla tider.

    • sofia

      barba – när det kommer till arbeten utan några krav på förkunskaper med låg lön brukar (söta) tjejer av någon anledning ha en fördel. kanske tror arbetsgivarna att tjejer är lydiga, tystlåtna och ordentliga och att det passar bra när man ska servera kaffe, ta emot i receptionen, jobba med människor.

      när det kommer till dödsfall i arbetet så finns det en dokumentär från P1 som handlar om det. det är helt fruktansvärt att tänka sig att människor går till sitt arbete och dör. i dokumentären ges intrycket att det ofta handlar om företag som vinner upphandlingar genom att lova en högre effektivitet än vad som är möjligt med säkerhet för arbetarna i behåll. t.ex. under arbetet med citybanan i stockholm.

  • Ann

    Avskyr när folk argumenterar utifrån “men för MIG har det aldrig varit så”. T ex i sammanhang som att någon blir mobbad på en skola “jamen JAG blev aldrig mobbad på den skolan så då kan det inte finnas mobbing där” etc. Bara för att Stefanie är en stjärna på att löneförhandla betyder det ju inte att alla andra kvinnor i alla andra branscher är kassa på det för att dom tjänar mer än män (ja, i ALLA branscher är det ju bevisligen så!). Grattis till dig Stefanie, men försök sätta din prestation i ett större perspektiv. Är det verkligen så att bara för att du har högre lön så är alla andra + Nina riktigt riktigt kassa på att löneförhandla, eller kan det bero på något annat?

  • Carl

    “En alternativ förklaring skulle vara att män som grupp helt enkelt är bättre förhandlare. Men då måste man ju börja fundera på om förhandling, på det sättet det sker nu, faktiskt är det rättvisaste sättet att sätta löner”

    Du har aldrig funderat på att lönesättning kanske aldrig varit rättvist? En chef har oerhört svårt att veta exakt vad du gör. Och det kan man tycka vad man vill om och skylla på att han/hon är inkompetent. Men det är ditt ansvar som man/kvinna att själv höja din lön. Det finns ingen allmän rätt att bli belönad.

    Sen kan man tycka att det är ostrategiskt från arbetsgivaren sida att inte belöna rätt personer men om det skulle vara en felsteg av dem att inte belöna rätt personer så kommer väl de företag att automatiskt bli mindre framgångsrika och försvinna med tiden.

  • Sofie

    Tack! Det här inlägget kommer precis i rättan tid. Ska dela ut det till mina kollegor inför våra kommande lönesamtal! Tack för peppen! Du är himla bra! /Sofie

  • Mikael Blomkvist

    Bra text, Nina! Jag hör till de som tror att män generellt är bättre på att framhäva sig själva vilket gör att de lättare kan förhandla sig till högre lön. Varför det är så kan man diskutera men jag är övertygad om att det är så. MEN precis som du säger borde det inte avgöra vad män och kvinnor har i lön då förhandling och framhävande av sin egen förträfflighet sällan är det som jobbet man ska utföra handlar om. En annan orsak till att traditionellt “kvinnliga” yrken, så som vårdyrken eller t ex förskollärare är sämre betalda än traditionellt “manliga” yrken så som verkstadsindustriarbeten är att det i ett kapitalstyrt samhälle är lättare att sätta press på sin arbetsgivare om de förlorar miljoner för varja dag som maskinerna står stilla än att göra det orimliga att låta barn och sjuka hamna i kläm för sina egna löneanspråk. Ett “manligt” yrke som hamnat i samma fälla som ovanstående “kvinnojobb” är brandmännen som tjänar väldigt lite i förhållande till nyttan de gör i samhället. Fan, vad svårt det här är. Borde det vara det?

  • Kajsa

    Sen kan man ju diskutera orsakerna bakom att män som grupp, som det påstås, är bättre på att löneförhandla. Jag har ingen statistik på det, och tror att löneskillnaderna mellan könen har många fler och större orsaker än så (vilket man förstår om man läser lite arbetshistoria ur genusperspektiv).

    Men om vi utgår från att det är en av faktorerna, (vilket faktiskt inte låter helt omöjligt om man kollar på frånvaron på genustänk hos majoriteten av alla småbarnsföräldrar). Det börjar ju redan i barndomen där pojkar blir bekräftade för deras inre egenskaper och flickor för deras yttre. Det gör det viktigt för flickor att vara fina, duktiga och inte gå utanför någon ram utan bara vara nöjda. Jag är övertygad om att det påverkar självförtroendet även uppåt i åldrarna (t.ex. se hur många fler flickor än pojkar som mår dåligt och skär sig i tonåren). Och hur mycket man tror man på sig själv måste ju i i högsta grad att göra med löneförhandling. Men vad vet jag. Det enda jag vet är att det måste förändras.

    Barba: Det är kanske inte så konstigt då dom farligaste branscherna (t.ex. träindustri) är mansdominerade. Och det är jättetråkigt att det inte är mer jämställt men vi växer upp med en tydlig bild av hur en man respektive kvinna ska vara, och vilken könsstereotypisk bild stämmer överens bäst med industrin? Mannen.

    • Barba

      Du får vara lite försiktig när du talar om ungdomars självförtroende på det där sättet. Dödsorsaken för män från femton års ålder är fortfarande våldsamt överrepresenterat i Sverige. Och det kan väl knappast bero på något annat än mental ohälsa.

      Kan vi vara överens om att livet är det yttersta priset att betala, vare sig det gäller i arbetslivet eller annorstädes? Bra, då tar vi upp det också, minst på samma allvar som nånting annat i den här debatten.

    • Barba

      Edit: och med dödsorsak syftar jag då på självmord.

      • Nina Åkestam

        Det är bedrövligt att människor dör på sina arbetsplatser, och naturligtvis finns det en riskpremie i vissa yrkens löner då de är farliga eller slitsamma. Men vad har det med lönerna för exemepelvis reklamkreatörer att göra?

    • barba

      My bad, verkligen, om den här diskussionen bara hade att göra med reklamkreatörers verklighet att göra. Jag trodde du exemplifierade och såg problemet vidare, liksom alla övriga kommentarer ovan tycks ha gjort.

      Pelle Billing har skrivit allt som behöver vetas om löneskillnader mellan könen. Rekommenderas, om du inte läst honom ännu.

      • Nina Åkestam

        Naturligtvis ska frågan lyftas från reklamkreatörer. Men riskpremier i lön måste ju rimligtvis gälla de yrken där risken finns, inte för alla män överallt. Precis som att vårdnaden av barn inte självklart ska tillfalla alla kvinnor alltid, bara för att vissa kvinnor är mer lämpade som föräldrar än vissa män.

    • Barba

      I agree, för omväxlings skull :) Och när man betänker hur jävulskt många “farligare” jobb det finns för män så har man en förklarande variabel till att män har bättre betalt generellt.

      Statistiken är grotesk men underligt nog pratar man inte om det som något annat än att det är så det är och alltid har varit. SJ:s gifttåg, asbestarbete, chaffisar… Check this shit out:

      http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2011/dodsfall_arbetstagare_kon_1955-2011.pdf

      Dock är jag en varm förespråkare för högre lön för kvinnor. Tro inget annat. Det skulle min egen familj vara solklara vinnare på, där en jobbar i media och en som äldrevårdare.

  • Andreas Norman

    Retorisk fråga: Är det mer okej att tjäna mindre än någon som är mindre kompetent, om denne person är av samma kön? Är inte det precis lika “orättvist”? Handlar det då fortfarande om “kön”?

    Löner är orättvisa, den lön man får förhandlar man till sig. Du kommer få högre lön av att byta arbete än att stanna kvar på samma arbetsplats. Din lön kommer att vara lägre om du söker än tjänst än om du rekryteras till samma tjänst.

    Lönen är individens marknadsvärde. Marknadsvärdet bygger inte på rättvisa. Som arbetsgivare tänker jag inte erbjuda mer än vad som behövs bara för att personen är kompetent. Som arbetstagare vill jag ha mer än vad jag kanske är är värd.

  • Situationsiktaren

    Det handlar definitivt om genus (också). Män har kanske lättare att sticka iväg till andra jobb om de inte får den löneförhöjning de vill ha. För (åtminstone bland de familjer jag känner) är det enklare för en man att jobba längre bort, pendla eller göra veckolånga arbetsresor, medan kvinnorna helst jobbar inom kommungränsen för att också kunna sköta dagis- och hobbyrumban samt matlagning. Sorry. Men det är så det är. Lågavlönad kvinna vid spisen som önskar att hon åtminstone skulle få göra en veckoslutslång arbetsresa i året för att vila upp sig.

  • Stefanie

    Jag skrev också att jag håller med dig om det mesta, du kanske missade det för att du var så upptagen med att bli upprörd över den andra delen i mitt svar. Jag har helt enkelt aldrig upplevd att vara i en sämre förhandlingsposition eller har fått känna mig i ett underläge på grund av mitt kön. Och jag skriver ”jag” för att jag inte tycker att det anstår mig att prata för alla andra kvinnor. Jag är individ och som det kan jag bara tala för mig.

    Det blir så lätt att skylla på förtryck när en kvinna tjänar mindre och ja, jag håller med dig att det i många fall är så. Men är man som kvinna medveten om det och tar lite ansvar för sig själv – då ser man ju till att ta med rätt vapen till förhandlingsbordet. (Nej, jag tror inte att ni löneförhandlar medelst arkebusering här i Sverige. Däremot tror jag att du förstår vad en metafor är – du jobbar ju med språk.) Här i Sverige finns ju möjligheter att få information som man i Tyskland bara kan drömma om. Du skriver att löneprocessen är komplex. Absolut. Just därför är det så viktigt att vara förberedd. Man går ju inte heller in i en viktig kundpresentation utan att ha de bästa argumenten till hands.

    Jag tycker att det blir för lätt i vissa situationer att bara hojta ”förtryck”. Jag vägrar helt enkelt att inta offerrollen och låta mig knuffas undan och behandlas sämre bara för att jag är kvinna (och invandrare dessutom). Det kanske är skillnaden mellan dig och mig.

  • Beata

    Vet du vad. Jag läste om dig och alla andra begåvade i Veckans affärer (listan du vet) och fick lite mindervärdeskomplex eftersom rubriken var så himla sann (alla var yngre, snyggare, mer framgångsrika och mer begåvade än jag). Och sen läser jag sånt här som du skrivit och förstår varför du hamnar på en sådan lista och mitt mindervärdeskomplex försvinner. Jag kan ju inte jämföra mig med någon som spelar i en helt annan liga, vars hjärna gör varv runt min innan jag ens fått ner morgonkaffet. Bra jobbat!

  • Agnes

    Åh gud vad trött jag blir på vissa av de tidigare kommentarerna. KVINNOR TJÄNAR MINDRE ÄN MÄN. Det är liksom STATISTIK. Vad tror ni det beror på om det inte beror på genus? Ja, fler män dör i sitt arbete än vad kvinnor gör, men på vilket sätt höjer det kvinnors löner? Ursäkta men jag blir bara så jävla less på att det alltid ska skrivas något i stil med “men det är synd om män också” varje gång en vill prata om situationen för kvinnor. Vi kommer ingen vart i diskussionen om vi inte håller oss till ämnet. I en annan diskussion kan vi försöka komma fram på en lösning för vad som kan göras för att män inte ska behöva riskera sin liv i sitt arbete (jätteviktig fråga också).

  • Linnea

    Jag tycker att det var befriande på ett sätt att läsa att även en sån smart och framgångsrik tjej som du råkar ut för trista grejer som att tjäna för lite, för det innebär ju att det kanske inte är så jävla “bara” att själv förhandla till sig sin lön och alltid ta på sig allt ansvar för sin situation själv.

    Men framför allt vill jag bara säga att även om jag förstår Stefanies frustration, jag känner själv så när jag hör om hur kvinnor inskränker sina liv på olika sätt för att de är osäkra kring sitt utseende t.ex., så tycker jag att man ska vara försiktig med att prata om offerkoftor. Det är en så himla klassisk antifeministisk retorik som tyvärr smugit sig in i det allmänna medvetandet. Jag tycker inte heller att Nina utmålade sig själv som ett svagt offer på något sätt i det ursprungliga inlägget, utan snarare berättade om VERKLIGA strukturer som finns och som hon har erfarenhet av, och som gör henne ARG och kampvillig.

    Och även om Nina nu hade varit ett offer så tycker jag att man bör försöka reglera sitt förakt för svaghet och acceptera att alla inte tycker att allt är sådär lätt som man själv tycker och inte automatiskt utgå från att den som är utsatt alltid själv är ansvarig för detta.

    jag arbetar själv deltid inom ett kvinnodominerat låglöneyrke och jag tjänar inte ens hälften av vad min manliga sambo gör, jag är alltså en av siffrorna i statistiken. Det finns många anledningar och dessutom eventuella konsekvenser av detta, men att jag är ett viljesvagt offer är faktiskt inte en av dem och jag är inte ute efter medlidande. Jag är ute efter förändring.

  • Petter

    Tack för ett läsvärt och vardagsklokt inlägg, Nina! Som alltid. Många bra kommentarer också.

  • Mikael Blomkvist

    Jag tjänar, typ, hälften av vad min fru gör och jag arbetar inom ett mansdominerat, relativt högavlönat yrke. Det har tvingat mig att ta ett steg tillbaka i min egen karriär för att vår familj inte “har råd” att låta mig jobba lika mycket som jag skulle vilja. Så jag förstår hur det känns att tvingas stå tillbaka för att ens partner tjänar mer. Samtidigt tycker jag det är skönt att vår familj kanske är undantaget i statistiken eftersom kön inte är det som styrt fördelningen. Sedan är det galet i sig att pengar styr så mycket över oss alla.