Tigrar och ejdrar

Angående American Apparel de senaste dagarna finns det en kommentar som alltsomoftast dyker upp (bland annat i en särdeles förvirrad kommentar på mitt inlägg in måndags), som jag tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet. Den brukar lyda något i still med:

Men hallå, modevärlden objektifierar män precis lika mycket som kvinnor! Kolla i vilken tidning som helst, där finns det en massa unga vältränade killar!

Jag skulle säga att det finns tre problem med det här.

Det första, och enklaste, är naturligtvis att två fel inte gör ett rätt. Lika lite som man säger Men hallå, tigrar är ju också utrotningshotade så det gör väl inget när man diskuterar situationen för sjöfåglar i Östersjön, är att män objektifieras ett rimligt argument för att inte problematisera när kvinnor gör det. Om du har stora problem med hur män framställs i reklam, ta tag i det då istället för att använda det som argument för att någon annan inte ska bry sig i en helt annat fråga.

Men, och här kommer vi in på problem två, det är väldigt sällan någon tar tag i den enorma objektifieringen av män i reklam, helt enkelt för att den inte är ett särskilt stort problem. Om man ens en sekund tror att situationen är lika för män och kvinnor på den här fronten har man förbaskat skeva glasögon på sig. Det slog mig under Hall of Femmes där man bland annat fick se en massa tidningsomslag som Ruth Ansel och Janet Froehlich hade gjort. Där fanns inte en enda man som enbart var dekorativ. Männen på omslagen var kändisar, personer. Kvinnorna var ibland det också, men lika ofta en namnlös modell som skulle symbolisera något. Således, ett objekt.

Jag tar det här exemplet för att det inte är så extremt. Det rör sig om välgjorda, intelligenta tidningar (typ New York Times Magazine) av kvinnliga formgivare, och till och med där är skillnaden tydlig. Vi behandlar män och kvinnor helt olika i media. Går man in på exempelvis Pressbyrån och börjar räkna i hyllan blir det naturligtvis ännu klarare. Och mängden spelar roll. En bild är inte värd lika mycket som hundra.

Men, säg att det faktiskt var så att man bläddrade igenom en modetidning och såg precis lika många dekorativa män som kvinnor. Då skulle vi väl vara framme ändå? Det för oss in på problem nummer tre, att man inte kan koppla bort saker från sitt sammanhang. Män är överordnade kvinnor. Män är det neutrala könet och subjektet i nästan alla sammanhang. När därför exempelvis Tom Ford i sina annonser fläker ut män så som man är van att se kvinnor, blir effekten inte alls samma. Det blir en lek med estetik och roller. Det blir homoerotiskt, eftersom blicken fortfarande antas vara en mans. Men det hotar ingen, eftersom mansrollen är bred. Den som inte vill eller kan identifiera sig med snubben i reklamen behöver bara bläddra till första redaktionella sidan i tidningen för att hitta en helt annan typ av man, som också får synas och höras. Den lyxen har sällan kvinnor.

Men som sagt, man behöver inte göra det så komplicerat om man inte vill. Det går alldeles utmärkt med att försöka komma ihåg det där med tigrar och ejdrar, och att det garanterat är bättre att ta tag i de problem man själv ser istället för att kritisera dem som försöker lösa något annat.

  • Lina

    Ville bara säga att du är så bra, så fredagens ros går till dig! Du skriver alltid så kloka och bra inlägg. Önskar att många, många fler skulle läsa din blogg och förhoppningsvis bli lite klokare och ifrågasätta lite mer!

    Kram till dig!

    • Nina Åkestam

      Tack!! <3

  • Ida!

    Jag håller med dig så mycket och är så trött på att så fort sexism mot kvinnor tas upp måste vissa kontra med ett mansproblem för att visa på att det minsann inte finns sexism och få oss att känna oss gnälliga. Att det nu är likadant för män eller att det t.o.m. blivit omvända roller nu för tiden (vilket jag aldrig förstår hur de kan tro). Varför är “vanliga” människor så hotade av att höra detta? De behöver ju inte ens _göra_ någonting när de hör om t.ex. objektifiering av kvinnor eftersom de själva oftast inte är personerna som gör reklambilderna, de behöver bara reflektera lite. Men ändå är det ett så stort hot att höra att kvinnor blir objektifierade…

    Grym blogg btw!

  • Liv

    Har det funnits någon gång i ditt liv, Nina, då du känt att din könstillhörighet gjort dig lycklig? Då män inte bara är sumpen i ett problemorienterat och avgrundsdjupt, nedåtsnurrande cirkelresonemang?

    • Nina Åkestam

      Nej, inte en enda gång har det gjort mig lycklig att vara kvinna. Jag är lycklig när jag får vara jag och inte frihetsbegränsad av könsroller och normer. Män är aldrig problemet, det är könsmaktsordningen som är det.

    • Liv

      Fan vad konstigt och kontruerat sagt. Med tanke på att du är kvinna, och så.

  • Erika

    Åh, vad din blogg är bra!

    Ofta när jag diskuterar feminism och att det finns strukturer i samhället där män är överordnade kvinnor med mina vänner brukar de “kontra” med att säga precis sådär. “Men när man gör likadant med killar eller när killar blir diskriminerade så säger ingen något. Man måste se från båda sidorna.” Hade inget att svara då. Men nu har jag det!