Styrräntor och krucifix

Jag läser just nu en kurs i vetenskapshistoria, och förra veckan pratade vi om vårt eget ämnes bakgrund. Ekonomi, alltså. Vi diskuterade hur ett ämne som så sent som på 60-talet inte ansågs vara tillräckligt rumsrent för att ens läras ut på universiteten, nu självklart är den bredaste och mest populära utbildningen. Hur den har makat undan jurister och ingenjörer och alla andra.

Jag tror att det beror på att ekonomi är makt. Man vinner val och styrelseposter på ekonomi. Även om jag specialiserar mig på konsumentmarknadsföring som är rätt långt bort från styrräntor och arbetsmarknadssvängningar får jag i alla fall en liten del av kakan. Det är så självklart för oss att svenska ledarskribenter kan säga att de vill att Mitt Romney ska vinna presidentvalet, trots att hans parti i övrigt står för en politik som i många fall strider mot alla möjliga mänskliga rättigheter. Ekonomin först, etiken senare. För utan ekonomin funkar ingenting. Att det här tänket är ett relativt nytt fenomen verkar alla ha glömt. Som att mänskligheten har funnits i miljontals år och handelshögskolorna precis firar hundraårsjubileum, eller att politiker på 70-talet kunde vinna val på helt andra frågor.

Det slog mig när jag läste den här intervjun med Nina Björk apropå hennes nya bok, Lyckliga i alla sina dagar – om pengar och människors värde. Måste läsa boken också så klart, men har ej hunnit. Men det är ju verkligen som hon säger, att det anses vansinnigt att prata om saker och inte ställa dem i relation till tillväxt och ekonomi. Lika vansinnigt som det måste ha varit på medeltiden att prata om något utan att ställa det i relation till kristendomen. Det är ramverket som vi måste förhålla oss till. Så är det, sluta tjafsa.

Men, med risk för att upprepa mig själv: Ekonomin är inte mer ”verklig” än Gud. Det är inte naturvetenskap, utan samhällsvetenskap. Den funkar som styrmedel för att vi tror på den, för att vi människor har bestämt att det ska vara så. Men den dagen den inte gör oss lyckligare utan istället förstör för planeten, våra medmänniskor och oss själva, då är det dags att börja fundera på alternativ.