Ställa in kompassen och köra så det ryker.

Förra veckan var jag som sagt på Hall of Femmes stora final, Design Talks. Under två dagar fick man sitta i ett mörkt rum på Moderna Museet och lyssna på några av världens bästa kvinnliga kreatörer. Och då menar jag riktiga kreatörer, inte i reklambetydelsen. Mina favoriter var till exempel ADn Ruth Ansel, konstnären Barbara Kruger, Penny Martin som är chefredaktör för Gentlewoman, och så klart Ann-Sofie Back.

Det var helt fantastiskt. Dels för att duktiga människor i sig själva alltid är inspirerande, men också för att det blir nåt annat när det är 100% kvinnor på en scen. Det de säger och hur de säger är annorlunda. Det var väldigt roligt att vara i ett sammanhang där kvinnor är normen utan att sammanhanget för den sakens skull handlar om det.

Jag har en skarp känsla av att det kommer att dyka upp en massa tankar från de här dagarna under de närmsta veckorna (exempelvis måste jag kanske elaborera lite kring en anteckning som jag precis hittade i telefonen som lyder Jag hatar reklam. Jag hatar när männisikor tror att reklam är intressant. Ehum.) Men den mest tydliga grejen som slog mig var att en och samma mening nämndes i alla fall fem gånger av olika talare.

I’m not a very strategic person. 

Varje gång någon fick en fråga om sin karriär, hur de hade blivit bäst i världen på det de gör, var det en del av svaret. De kunde inte sätta fingret på ett visst beslut. De hade inte tänkt ut hur och vad de skulle jobba med. Och det är ju spännande eftersom det går exakt tvärt emot all slags karriärscoach-lingo på området. Femårsplaner, personlighetstester, var ser du dig själv om tio år, etc etc. Ingen på scenen svarade att de hade en plan, utöver att vara där det fanns riktigt bra folk som hade intressanta idéer. De flyttade mellan städer och världsdelar. De bröt upp och drog så fort de kände att det inte fanns förutsättningar för att göra bästa möjliga grejer. Och de jobbade med sina vänner.

Nu är ju inte jag på något sätt bäst i världen, men jag tyckte ändå att det är roligt att höra för det är precis så jag också har haft det. Det har varit ett himla hoppande och sökande men enda gången jag har haft det riktigt tufft har varit när jag har känt att de jag jobbar med inte vill samma saker som jag.

Det jobbiga med bra råd är att de oftast låter enkla men är svåra att göra. Jag blev nästan utskälld av en kanditatstudent på Handels för ett tag sen som sa “jag blir galen om en vuxen till säger att jag ska satsa på det som är roligt”. Problemet är ju att det är sant. Vill man ha en bra karriär är det stora utmaningen just det: att komma fram till vad man gillar. Det finns inte en enda människa som har planerat sig till ett lyckligt liv. Det enda man kan göra är att ställa in kompassen och köra så det ryker tills man kommer ur kurs och får ställa om.

Inte så klatchigt och DN Ekonomi-kompatibelt. Men tyvärr precis alldeles sant. I alla fall om man ska tro några av världens bästa kreatörer.

  • Boel (http://doktorns.blogspot.se/)

    Visst ska man göra något som man tycker är roligt, men också något som faktiskt har potentialen att leda till något vettigt/konstruktivt/bröd på bordet. Och framgångsrika människor kanske inte alltid har tagit de mest uträknande besluten, men visst 17 har dom haft en aning och magkänsla för när det var dax att lämna, satsa eller ändra. Men råd är svåra att ge då ens karriär bygger helt på ens egen erfarenhet och förutsättning, och ingen annan har samma utgångspunkt. Erfarenhet helt enkelt. Och ngt som är roligt. Och faktiskt leder någonstans som någon annan än en själv tycker är värt. Så inte ENBART roligt.

  • Mela

    ÅH! Älskar detta. Avskyr allt prat om planer, målbilder, sånt. I’m not a very strategic person, helt enkelt.

  • Martina

    Fick det här länkat på min fb idag om alkoholkulturen i mediabranschen. Du som också är så himla klok, vore kul att höra om dina erfarenheter

    http://radarmagazine.se/christinegelfgren/det-har-med-att-inte-dricka-alkohol/

  • Karin

    Detta med att “satsa på det som man tycker är roligt” är så intressant. Jag har alltid haft bilden av att “alla” tycker att det är roligt med antingen musik, bild/form eller sport. I dessa yrken tänker jag mig att typ mindre än en promille av de från början intresserade, kan försörja sig. Och det är denna promille som står och pratar om att “satsa på det man tycker är roligt” – för de har ju lyckats. Resten kände redan innan de började plugga att här finns inte jobben, eller så började de plugga typ film, men fick efter några rotlösa terminer inse att de måste plugga nåt med bättre framtidsutsikter. Så kvar blir det allra bästa toppskiktet/de med föräldrar som får in dem i branschen.

    Jag kanske är pessimistisk, men jag säger satsa på någonting safe, där det finns jobb (men satsa absolut på det du tycker verkar roligast inom denna sfär). För någonting som ALDRIG är roligt, det är ofrivillig arbetslöshet.

    • Nina Åkestam

      Håller helt med. men jag vill mena att det ena inte behöver utesluta den andra. det finns oftast områden inom trygga yrken som passar olika människor olika bra. Jag är ju till exempel civilekonom (=supertryggt och inte särskilt roligt) i botten men har fokuserat på att använda det till sånt jag tycker är roligt (skriva, politik, forskning). Någon annan kanske hade använt samma utbildning till något helt annat. Men jag vet att om jag hade satsat på något på pappret tryggare, som exempelvis redovisning, hade jag varit så jäkla dålig på det att jag hade misslyckats i alla fall. Det är svårt att “satsa” fullt ut på något man inte är bra på.

  • Loppan

    Tack för de kloka orden. Det var precis vad jag behövde höra just idag. Detta är en parantes men var det bara jag som fnissade lite när en kandidatstudent på HHS hänvisar till (andra) vuxna som just “vuxen”. Vad är man själv när man är heltidsstudent på HHS liksom? 😉

  • Sofia

    Men åjo, ganska bäst i världen tycker jag nog att du är.

    Alltså att fokusera på det man tycker är roligt låter ju så förenklat på något sätt, men jag tror man måste tänka på att det kanske inte handlar om att man måste göra det ABSOLUT roligaste man kan tänka sig, utan bara något man finner glädje i. Jag går sista året i gymnasiet och när vi gjorde våra projektarbeten försökte jag tänka på just detta. Istället för att göra något svårt och knepigt så fokuserade jag på vad jag tyckte var kul. Det var såklart ändå svårt och självklart kunde jag inte bara få allt i arbetet att bli roligt men genom att fokusera på mina intressen så blev det mycket lättare för mig än för andra, men jag fick nog också bättre kvalitet på arbetet eftersom jag kände mig motiverad. Det är helt enkelt för tråkigt att göra tråkiga saker för att någonsin orka fokusera på det tillräckligt mycket för att “lyckas”.

  • Evelin

    TACK. Det här inlägget var precis vad en student med stundtals brutal framtidsångest behövde (alltså jag). Jag är helt inne på det spåret; att göra det jag tycker är roligt och läsa det jag är intresserad av. Mitt problem är inte att våga välja sådana saker, utan att jag ständigt måste rättfärdiga de här valen inför andra. Det påverkar inte mina val, men nog blir det rätt tröttsamt ibland, när man för femtioelfte gången får frågan “Och vad blir man av det…?” med en tillhörande tvivlande blick. För jag har ju inte svaret på den frågan, jag vet bara att om jag pluggar något som jag tycker är roligt så har jag mycket större chanser att i framtiden få jobba med något som jag faktiskt är intresserad av. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv, men det är klart att man tvivlar ibland. Och då kan det vara himla skönt att få läsa ett sådant här inlägg. Tack, igen. Du är fantastisk – eller ja, det kan jag ju inte veta egentligen, men du skriver i alla fall fantastiskt bra saker.