Små små saker

En liten lista på saker och ting som gör livet bättre.

– Att göra något som gör världen lite mer som man skulle vilja att den var. Att skriva ett snällt mail. Skriva på en protestlista. Hjälpa en kompis att flytta. Låna ut pengar till någon.

– Att skaffa ett bra anteckningsblock

– Att aldrig kalla vuxna kvinnor för flickor eller tjejer. I alla fall inte i professionella sammanhang.

– Att dricka en kopp kaffe

– Att lyssna på låtar som var populära under någon sommar på 90-talet

– Att hänga på Pinterest i 10 minuter

– Att köpa ett nytt mobilskal

– Att bocka av något från en att-göra-lista

– Att be någon som förtjänar det att dra åt helvete

– Att göra något man egentligen inte vågar

– Att veta att det är söndag och att man snart ska sticka ut till Hoboken och dricka kaffe och prata om intressanta saker med bra människor. Och att man sen ska handla mat på Whole Foods och kolla på the Newsroom. Åh gud vad mindfulness det här lät. Men det är vad jag ska göra, och jag ser fram emot ‘et.

ps. Bara jag som inte tyckte att Anja Pärssons sommarprat var så himla modigt? Alltså det var ju personligt och fint och man blir oerhört glad för hennes skull, men så stor grej är väl inte det i Sverige 2012? Eller är det fortfarande det? Bryr sig media så mycket att man måste be som självklarheter som att de inte ska trakassera ens vänner och familj för att man har blivit kär i nån? I så fall är det förbannat deppigt.

 

  • erika

    Nej, tyckte samma om Anjas sommarprat. Och har hört liknande reaktioner från flera andra. Synd.

  • Ina

    Ja, naturligtvis ær det en stor grej! Jag tror att det dær beror jættemycket på var man kommer ifrån før miljøer. Førut bodde jag i Uppsala och umgicks med folk från høgutbildade medelklassfamiljer. De var ofta politiskt medvetna och før det allra mesta vænster. Dær hade det inte varit nån grej att vara lesbisk. Men nu bor jag långt norrut, i ett samhælle med 50000 mænniskor (i Norge visserligen, men ær det nån større skillnad mellan Sverige och Norge nær det gæller detta?) och umgås med mænniskor från solid arbetarklass. Att komma ut som lesbisk hær vore jættesvårt, det ær en helt annan syn på homosexuella hær æn vad jag ær van vid, och så ær det också førmodligen i stora delar av Sverige. Tærnaby, som Anja Pærsson kommer från, ligger inte långt från samhællet jag bor i nu. Jag tycker att det ær helt enormt modigt av henne!

  • Hanna La

    Tänkte såklart också samma sak om Anjas utkommande, vad är grejen. Men insåg också att jag är högutbildad medelklass som bor i Hornstull och umgås med likasinnade mest hela tiden, vilket inte gör mig ett dugg representativ. Så ligger nog mycket i det Ina skrev, på andra ställen och inte minst Norrlands inland är det en big deal.

    Jag tyckte det var synd att hon ägnade HELA tiden till att bara prata om det, vilket gjorde att det inte blev nån tid till annat. Jag hade t ex tyckt det var intressant att höra hennes fundering kring att bo utomlands under sina inkomstbringande år, och lagom till det är dags för barn och dagis och hela faderuttan så flyttar man hem. Jag tycker inte det känns ok. Samtidigt har jag förståelse för att man bor utomlands en period och sen flyttar hem, som du t ex, men när det blir lite väl mycket skatteplanerare så skaver det. Och vet att hur många som helst gör så, så varför ska just Anja behöva klä skott för det. Blev bara så uppenbart i hennes program. Vilket tankesmedjan uppmärksammade på ett bra och roligt sätt, http://www.andreasekstrom.se/2012/06/26/om-en-offentlig-persons-lojalitet-med-sin-grupp/.

    Aja, heja kärleken iallafall.

  • Jenni

    Här kan man få mer tips på små små saker..rekomenderas!

    http://fredsuppdraget.wordpress.com/

  • Emma

    Känns det inte lite lågstadienivå att bestämma vad som är modigt eller inte? Pärson beskriver ju hur hon var livrädd, och det är väl inte så konstigt när den extremt homogena sportvärlden inte direkt normaliserat homosexualitet?

    Det blir väl olika stort inom olika sammanhang, och inte minst för olika personer. Det är modigt att göra någonting man är rädd för, tycker jag.

    • Nina Åkestam

      Det har du sa klart helt ratt i. Jag menade inte riktigt Anja som privatperson har, utan mer som symbol: Hon ar ju inte en vanlig tjej fran Norrland, utan en varldskandis. Tycker mest att det ar helt sjukt, om det stammer, att hon ska behova oroa dig for nagon slags mediastorm. Herregud, det ar val inget att skriva om, liksom? Det var nog mest det jag tankte pa nar jag lyssnade. Att vi inte har kommit langre, att folk fortfarande inte far vara kara i/bilda familj med vem de vill utan att det ska bli en grej och alla ba “guuuud vad spannande och modigt”.