Skygglappar och okunskap

I DN i helgen skrev Lena Andersson en ledare om kostnaden av avskaffad kapitalism. Bakgrunden är att det har kommit tre kulturenheter (Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar, Sara Granérs seriealbum All I want for Christmas is planekonomi!!! och Stefan Jarls film Godheten) som är kapitalismkritiska och ställer frågan om det kanske inte finns andra ekonomiska system som skulle vara värda att testa.

Jag tycker att det är lite överdrivet att tro att människors frihet är hotad på grund av tre ynka små droppar i en flod av ekonomisk litteratur som inte bara tror på kapitalismen, utan tar den för självklar. Men säg att det faktiskt är så att de här verken är symptom på något större, att som Andersson säger är en “gångbar idé” att vilja avskaffa kapitalismen. Är det så himla konstigt?

Det Andersson missar i sin analys är nämligen att det inte finns något val. Kapitalismen, i den form den nu finns, är inte ett alternativ, av den enkla anledningen att den på sikt förintar sig själv. Ständig tillväxt styrt av självintresse innebär ständigt minskande naturresurser, och för eller senare tar de slut. Det kanske inte sker i vår livstid, men det sker. Alla som har läst bara lite nationalekonomi på universitetet vet att det inte finns någon lösning på det problemet i modellerna. Och även om Andersson pratar om värden som jag tror alla vill ha, som frihet och rättvisa, kan jag inte låta bli att känna en pust av “den amerikanska livsstilen är inte förhandlingsbar”, som så ofta sades under presidentvalskampanjen i höstas. Men som jag har skrivit förr: man kan inte förhandla med en tsunami eller en öken. Man kan försöka, men den kommer inte att bry sig. Inte ett skit.

Jag håller med om att planekonomi verkar vara en särdeles dålig lösning på problemet. Jag förstår frustrationen inför att många kritiker inte kan lägga fram ett tydligt alternativ. Men att därmed gå runt och tro att vi kan fortsätta som vi gör nu. Att det är ett val vi har. Det tyder antingen på skygglappar eller okunskap.

  • Karolin

    Hej Nina,

    Det finns anledning att vara mer optimistisk. Den bild du målar upp är en av ett statiskt samband mellan naturresursuttag och ekonomisk tillväxt. Ett sådant samband finns måhända, men variablerna följer inte varandra slaviskt, framförallt inte sett i ett längre tidsperspektiv. Tvärtom, relativt sett är den ekonomiska tillväxten idag renare än vad den har varit. Vi konsumerar alltså mindre fysiska resurser för att producera en “enhet” värde. Det absoluta uttaget av resurser ökar däremot i takt med att vår tillväxt ökar, men det finns i teorin inget givet samband mellan de två. Jag förstår att du kanske läst Daily’s idéer om ett steady state, men han glömmer en av kapitalismens viktigaste drivkrafter: teknologisk förändring. Sjunkande CO2-utsläpp sedan sjuttitalet beror inte på att vår ekonomi växt långsammare utan på att produktionstekniken och de varor vi producerar är mindre resursintensiva. Det går alltså att “rena” tillväxten med hjälp utav innovationer! Ett större problem är att det finns många etablerade intressen och s k kallade sunk costs på samhällsnivå som inte ger någon favör till den typen av utveckling. Läs t.ex. något av Astrid Kander, professor i ekonomisk historia för mer om teknikeffektens betydelse över tid.

    Vi måste göra mer, men vi måste inte kasta välfärdens förutsättning: kapitalismen över bord för det!

    • Karolin

      Vill bara lägga till att ekonomer som sysslar med tillväxtberäkningar kommit fram till att mer än 90% av tillväxten förklaras av teknologisk förändring. Rollen som fysiska resurser spelar är alltså minimal. Se Abramowitz lilla nätta bok Tankar om tillväxt och kolla även upp skillnaden mellan extensiv tillväxt (en ökning av resurser) och intensiv tillväxt (produktivitetsökning), se t.ex. Ester Boserup för en primer.

    • Karolin

      En grej till kom jag på, kolla upp Lars Pålsson Sylls blogg för reflektioner kring ortodoxa och ickeortodoxa ekonomiska modeller. http://larspsyll.wordpress.com/

    • Mikael Blomkvist

      Men kapitalismen idag skenar och trots teknologisk utveckling och renare produktion så tär vi allt mer på planeten. Jag tror inte att allt som tillhör kapitalismen som tanke är fel. Det finns många delar som är positiva. Men kapitalismen som den ser ut idag är en tickande bomb. Det viktigaste är att man diskuterar alternativ med en öppen inställning. Inte, som en del gör, avfärda allt som bara kommunism eller flum.

  • Krister

    Själv fick jag en aha-upplevelse när det var en artikel av Caitlin Moran – också i helgens DN, ironiskt nog! – som uppmuntrade engagemang; hennes poäng var att det räcker att ifrågasätta (orkar inte leta upp artikeln nu men finns väl på nätet). Alltså, man kan ställa kritiska frågor om det nuvarande systemet utan att själv ha ett perfekt uttänkt alternativ – det är själva frågeställandet som är poängen.

    • Nina Åkestam

      Läste också den! Väldigt bra poäng.

  • Daft Boy

    Enda sättet för en mer alternativ och rättvis kapitalism att uppstå är om vi skakas av en rejäl jordbävning först. Kvinnlig rösträtt följdes på första världskriget, välfärdsfördelningen på andra världskriget. När NY spolas bort kommer miljöhotet bli taget på allvar. Först då blir makten villig att ge upp pengar och makt.

  • Lina

    Först och främst tack Nina för din kloka reflektioner och analyser du bidrar med till extremt viktiga diskussioner och debatter . Tack för att du gör världen lite bättre och leva i och för att du orkar och ta fighten hela tiden!

    PS, Tips!

    Alf hornborg, humanekolog. Även han ställer sig kapitalismkritisk och redogör för en lösning.

    http://www.youtube.com/watch?v=fNtF8BAoZiMhttp://www.youtube.com/watch?v=ogfE_3Wt4hkhttp://www.youtube.com/watch?v=Ho0VuTlBHfEhttp://www.youtube.com/watch?v=YdJUGPQ5vwM

  • Anna Jakobsson

    Bravo Nina!!! Alla borde läsa din blogg. Jag är så tacksam och glad för att du ständigt engagerar och inspirerar mig, tack!

  • lala

    det här är inte omdetta men jag läste det här och tyckte det var bra http://aidas.blogg.se/2013/march/verklighetsuppfattning.html#comment

  • johan

    Teoretiskt kan dynamiken i ett kapitalistiskt system främja ny, grön teknologi som gör att vi tär mindre trots att vi blir fler. Om politikerna gjorde det lönsamt.

    Men så är det inte idag. I USA går till och med enorma subventioner till oljeindustrin, som redan gör ofattbart stora vinster.

    Om vi tar exemplet koldioxid är nog enda hoppet att stora, rika länder inför en fet koldioxid-skatt (som kan kompenseras med lägre skatter på t.ex. arbete). Då kan det hända grejer. Vinstintresset är en fantastisk morot, men samhället måste belöna rätt sorts beteende, så företagen springer åt rätt håll.