Reklamforskning för reklamare

Förra veckan var det ju som sagt Guldägget och för min del innebar det bland annat att springa på en massa vänner och bekanta jag inte träffar så ofta, vilket ju är väldigt trevligt. Alla var jätteglada och frågade först Hur känns det att vara hemma???? (mitt svar: jättebra) och sen Hur går det med…. plugget? Jobbet? Ehhh det där du gör? Och jag inser att det kanske inte är så himla lätt att veta, när jag slänger mig med snack om artiklar, kurser, studier och projekt. Men för att vara lite strukturerad: typ så här är det.

Sedan september 2012 doktorerar jag i reklam på Handelshögskolan i Stockholm. Det innebär att jag går ett fyraårigt program där en lär sig att forska. Innan en kan bli doktorand måste en ha motsvarande en magisterexamen i ämnet man vill doktorera i (vilket jag alltså har. Jag gick ut Handels 2007. Har dock aldrig gått på Berghs, vilket många verkar ha fått för sig). Men det är ganska långt ifrån att plugga. Man läser i och för sig en del kurser, men de är mycket mer specialiserade än vanliga universitetskurser och man väljer helt själv hur och när man ska läsa dem. Totalt utgör kurserna 1,5 år av de fyra.

Utöver att man själv går kurser så undervisar man en del för dem som går utbildningar på Bachelor- och Masternivå. Det blir mer och mer undervisning ju längre fram i programmet en kommer, eftersom en ju blir bätte på sitt ämne. Jag handleder också några kanditatuppsatser vilket är är ++++++++kul.

Resten av tiden jobbar en med sin forskning, som i slutändan ska bli en doktorsavhandling. När den är godkänd är en disputerad och får titeln doktor. (vilket för min del är 79% av anledningen till att göra det här. Så FETT att vara doktor). På min avdelning (som heter CCM, Center For Consumer Marketing) brukar man göra sammanläggningsavhandlingar, vilket betyder att avhandlingen består av ett antal (typ 3-5) vetenskapliga artiklar. Artiklarna ska handla om ungefär samma sak (i mitt fall: reklamens förlängda effekter) men är olika studier. Till sin hjälp i forskningen har man handledare (mina heter Micael Dahlén och Sara Rosengren) som hjälper en apmycket, och kollegorna på avdelningen, i mitt fall 14 stycken. Vi sitter och jobbar på helt vanliga kontor i en korridor på Handels, så det ser ut, och funkar i praktiken, som en helt vanlig arbetsplats.

Hur sjutton forskar man då i reklam? I mitt fall handlar det om att undersöka olika saker genom experiment. Jag manipulerar reklam på olika sätt och jämför hur folk påverkas av de olika enheterna. Just nu håller jag till exempel på med en studie där jag jämför homosexuellt innehåll med heterosexuellt innehåll. Men en kan forska på en massa andra sätt: genom fallstudier, antropologiska observationer, enkäter eller fokusgrupper, för att bara nämna några exempel. Gemensamt för alla är att en börjar med att ställa en fråga, till exempel Hur påerkas människor av att se homosexuella par i reklam? och sen försöker man besvara den på bästa möjliga sätt.

Som man kan ana tar det här rätt mycket tid. Det är betydligt mer än ett heltidsjobb, och man får (i vårt fall en väldigt blygsam) doktorandlön som man blir av med om man inte levererar. Allt jag gör vid sidan av, typ bloggen och intervjuer och föreläsningar och sånt, händer alltså på min fritid.

Så. Jag jobbar väldigt mycket och allt är mycket svårt men det är verkligen det roligaste jag har gjort. Jag älskar att få variera mig, vara omgiven av smarta människor och att ingen säger till mig vad jag ska göra.

Det var mina two cents på temat. Ni läsare som också doktorerar får gärna dela med er av era tankar också!

 

  • Johanna

    Hej hej, kanske detta är en fråga mer till fredrik lindstöm;) men

    ordet man, jag är helt med på att byta ut det till en,uskattar det och

    nu när jag är medveten om detta ord så märker jag hur mycket det

    använs. Så jag funderar på om det – utan genus- helt enkelt om order

    man haft en inflation de senaste åren. Skulle mormor använda det i sitt

    talspråk, skulle nyhetsankaret säga det så mycket för 10 år sedan.

    Det känns som det byter ut många pronomen, jag blir man, vi blir man,

    en blir man, eller? OCH Grym blogg!!

  • mia

    Johanna: jag som är medelålders känner igen “en” från min morfar och andra vänner och släktingar i Värmland. De använde en konsekvent istället för man. Jag vet inte om det är ålderdomligt eller dialektalt, men det är ett bra ord.

    • Johanna

      Ja och det funkar ju lika bra som ordet one på engelska. Nu var det ordet man jag funderade över dock, tycker det används mer och mer. Även i utbyta av personliga pronomen.. :)

      • Nina Åkestam

        Ja, kan verkligen hålla med om att jag använder “man” väldigt mycket, har blivit extra tydligt nu när jag börjar byta ut det mot “en”. Vet inte om det bara är jag eller om det är som du säger, en större trend?

    • Johanna

      Jag tror det är en trend, vilket gör det viktigare att använda en, man är så tråkigt 😉

  • Sofie

    Vi blir kollegor i höst! Jag har på något obegripligt sätt lyckats bli antagen till HHS och CCM. Svävar mellan glädje och vad-fan-har-jag-gett-mig in-på?

    Hursomhelst, ville säga: gillar din blogg! Kul att läsa om vad man egentligen gör då med det dära PhD:andet. :)

    Mvh S

  • Annika

    Nu blev jag nyfiken – hur gör du den studien (experimentet)? Intervjuar folk efteråt, ber dem fylla i en enkät, eller något annat?

    Jag kan nog inte rekommendera folk att börja doktorera. Ja, man får en titel om man blir klar, men det är ungefär det som är plusset i kanten… Man blir oftast i samma veva av med jobbet och ska alltså samtidigt som man skriver på det hittills viktigaste dokumentet i ens liv roa sig med att leta ny försörjning. Men jag är inte bitter. 😛

    Men, nej, det funkar inte riktigt som en vanlig arbetsplats. När man jobbar inom akademin har man ingen traditionell chef, och ingen bryr sig egentligen om ens projekt eftersom man jobbar på det ensam (om man inte har väldig tur). Det innebär att man är väldigt mycket mer utsatt än på ett vanligt jobb, speciellt då man är så beroende av sin huvudhandledare.

    Sen är en magisterexamen inget måste, jag känner till folk som börjat doktorera på en bachelor/kandidatexamen. Det gör dock att man måste läsa fler kurser, för att få in magisterkompetensen också.

  • Ek

    Ett tips från en som redan avhandlat i liknande område i Lund och nu lämnat akademin:

    Regression.

    Mina arbeten med kvalitativa instrument var bortkastat, oavsett vad vissa kollegor säger. Konsumtionsforskare älskar i regel postmodernism, semiotik och banal filosofi, men de är helt omöjliga att försvara och så omöjliga att generalisera att det bara slutar i en abstrakt soppa av olika begrepp.

    Lägg allt krut på några riktigt rejäla kvantitativa studier, en timma i SPSS och sen kan du sitta i biblioteket och bara mysa resten av tiden. Hatten är så gott som hemma.

  • anna

    Hej, till att börja med, jag älskar din blogg! Smart och vettig, alltid intressanta inlägg.

    En liten grej bara – du och andra bloggare skriver numera “en” ganska frekvent (även om ni rätt ofta glömmer bort er och det trillar in några “man” i alla fall). Jag fattar poängen, men till skillnad från “hen”, som jag tycker fyller ett behov och är praktiskt, känns “en” bara onödigt och krystat. Det stör läsningen helt enkelt. Är helt med på att språket påverkar, men att pronomenet “man” skulle ha så stor påverkan att vi måste byta ut det känns… orimligt.

    Nä, diss på “en”! (Även om det för mig som lantis känns lite småkul att det kan uppfattas som att en massa storbloggare börjar skriva på bonnig dialekt :))

    • Nina Åkestam

      jag skulle inte säga att jag “trillar dit” när det gäller en och man. Jag blandar och experimenterar medvetet. Jag tror absolut att jag kommer att skrota “man” helt och håller så småningom, men just nu är det alltså en övergångsfas. Håller inte alls med om att det känns krystat, bara en smula ovant (utom som du säger, för vissa dialekter). Det är ju ett ord som redan finns i språket och som på alla sätt (utom det könsnormativa) liknar ordet “man”. Tror att den ovanan kommer att gå över fortare än vi tror.