Q&A del 3: Att leva och jobba i USA

Kikki: När du och Sandra blev headhuntade som copys till WK – hur mycket jobb fick ni göra och blev det kampanjer av det hela? Hur var det att jobba på WK?

Bella: Jag undrar hur det var på W+K? Hur dagarna var, hur mycket inflytande ni hade, vad ni gjorde helt enkelt. Det verkar som att varken du eller Sandra trivdes?

Det stämmer att vi inte trivdes så bra. Jämfört med att jobba i Sverige var USA (inte bara W+K, har jag förstått från kompisar som jobbade på andra ställen) väldigt stort, långsamt och klumpigt. Både jag och Sandra gillar när saker och ting händer, och det gjort det inte där. Vi satt mest och kom på femtusen idéer som aldrig blev något av. Ibland gick saker och ting i produktion men stoppades mitt i. På pluskontot var att man lärde känna en massa roliga människor och blev väldigt mycket bättre på just idéandet, eftersom vi gjorde det så mycket. Men jag är väldigt glad över att känna att jag faktiskt uträttar något nu.

Hur kändes det att leva i USA? Jag menar det skiljer ju sig från Sverige på så himla många sätt. Det finns ingen allemansrätt och ens människovärde (iaf skolgång, sjukvård och säkert en massa mer) bedöms av hur mycket pengar man själv/ens föräldrar har. Hur var det?

Fruktansvärt, och den främsta anledningen till att jag ville flytta hem. Det finns väldigt lite i det amerikanska samhället jag gillar på ett mer filosofiskt plan (även om det så klart finns en massa människor, företag osv jag tycker om), och då kändes det bara dumt att vara där och försöka vara med när man liksom inte gillar grundprinciperna.

  • Gustav

    På vilket sätt var det fruktansvärt att bo i New York? Var det mest ditt samvete som gjorde det fruktansvärt, eller upplevde du det som jobbigt rent generellt?

    Det är väldigt intressant att läsa det här eftersom jag ofta fått uppfattningen att ni hade det fantastiskt där borta.

  • Gabriel

    Precis som du finns det massor jag stör mig på när det kommer till USA, men att säga att det var “fruktansvärt” att bo i USA låter väldigt provocerande i mina ögon.

    Jag skulle gärna vilja höra vad du upplevde där som skulle kunna få dig att använda ett så starkt ord om ett helt land som i jämförelse med resten av världen är likt Sverige på många sätt. Man undrar ju hur du skulle beskriva Indien, Italien, Brasilien eller Japan om USA är “fruktansvärt”.

    • Nina Åkestam

      Uttryckte mig nog lite otydligt. Det var inte “fruktansvärt” att leva i USA generellt, utan jag refererade till frågans sista del, alltså att de stora klassklyftorna. Jag tyckte faktiskt att det var fruktansvärt att se vissa människor plågas för att de inte kunde få vård eftersom de saknade sjukförsäkring. Eller att veta att en av 8 amerikaner går hungrig. Lägg till det rasproblematiken, att innan klockan 7 på morgonen ser man inga vita människor på gatan, för alla tunga jobb med obekväma arbetstider sköts av svarta och hispanics, så kändes det till slut jävligt jobbigt att sitta på en bar och sippa cocktails och låtsas som ingenting och inte ens kunna rösta för att förändra saken. Det var det jag menade.