Q & A del 1: Om jobb

Gu vad mycket bra frågor ni har. Har fått svettats en hel del med svaren, och många blev rätt långa, så det blir att gäng olika inlägg som kommer att portioneras ut lite i taget. Här är första delen!

Du har ju forskat ett litet tag nu. Som forskare ska man ju försöka att med hjälp av en korrekt metodik försöka nå fram till någon sorts objektiv kunskap. Om ett resultat strider mot ens personliga värderingar kan det inte hjälpas – det är resultatet av forskningen som gäller. Ens värderingar får dessutom absolut inte påverka resultatet av ens undersökningar. Så till själva frågorna: Har din forskning, så här långt, rubbat några av dina tidigare värderingar eller åsikter? Och i så fall vilka? Fattar att det kan vara en nästan omöjlig fråga plus att du är i början av din forskning.

Grejen är ju, som jag skrev här om dagen, att forskning inte heller är objektiv. Jag ställer frågor och använder metoder som mer eller mindre medvetet bekräftar min världsbild, så jag tror att det ska mycket till för att man ska bli helt omskakad av sina forskningsresultat (om man är samhällsvetare). Men jag har blivit förvånad över styrkan i vissa effekter jag har mätt. Till exempel påverkas vi otroligt mycket av vad vi tror att andra tycker och tänker, mer än jag trodde.

Jag är också doktorand och kämpar med känslan av att vara minst intelligent på min arbetsplats. Du verkar ha ett stort självförtroende och inte tveka att ge dig på olika saker, hur sjutton gör du för att mota bort känslan av att kanske inte vara kompetent nog? Hur lägger man av med att nedvärdera det man själv gör så förbaskat hela tiden?

Jag har den känslan precis hela tiden. Jag väljer bara att inte agera på den (tack vare många års terapi obs, alltså inget man bara gör i en handvändning). Jag tycker alltså inte att det är soft att skriva en artikel/bok/hålla föredrag, men jag gör det ändå. Med tiden har jag lärt mig att till och med uppskatta att inte ha koll, för jag vet att jag i efterhand brukar tycka att de perioderna är roligast. Jag är ju doktorand för att lära mig, det är självklart att någon som har forskat i 10 år är bättre på det än jag. Så jag försöker bara att göra mitt bästa och uppskatta att jag lär mig.

Jag är för närvarande mitt i ett karriärbyte – från att jobba inom min utbildning till att starta eget/frilansa inom något mer kreativt. Jag har startat upp flera gånger under den senaste tiden… men… har svårt att hålla motivationen uppe och faktiskt fortsätta/avsluta det hela… och tror att det beror på att jag har flera olika ideer/områden att välja på… och är kanske rädd att välja fel och förlora (ännu) mer tid – man blir ju inte yngre… Har du några bra tips om hur man väljer, hur man vågar välja, hur man sätter igång, men framförallt fortsätter på sin utvalda väg och håller motivationen uppe? Bor utomlands, vilket kunde vara en fördel… men saknar bollplank osv för detta… Tack på förhand!

Jag förstår din ångest och önskar att jag hade något bra och kortfattat svar. Min bok kommer handla rätt mycket om såna här saker, så jag funderar mycket på det själv, men har liksom inte kommit fram till något kristallklart än. Så jag hoppas kunna återkomma med bättre svar, men primärt tror jag väl att det finns två lösningar. Det ena är att om du velar och tappar motivationen har du kanske inte hittat rätt än? Om du har gett det ett år och det ändå inte känns bra skulle jag säga att det är läge att vrida om verksamheten på något sätt. Alternativ två (som jag jobbar efter) är att låta veligheten bli en del av grundidén och se det som att man sysslar med olika saker som berikar varandra. Jag är ju forskare, bloggare, skribent, copywriter, föreläsare osv på en gång, men det känns helt ok eftersom jag då kan belysa intressanta saker från flera håll. Och när jag tröttnar på något del gör jag bara lite mer av något annat, så brukar motivationen komma tillbaka!

Vilka forskare/författare är dina största influenser/inspirationskällor/förebilder akademiskt? Funderar själv på att söka forskarutbildningen (dock först om ett par år då jag är hyfsat nyexad och vill göra något annat ett tag först), så är det gött att vara forksarstuderande/doktorand?

1. Folk som tänker tvärtom och låter idéer vara viktigare än form. Jag gillar eleganta teorier och akademiker som når ut. Typ Einstein, Daniel Kahneman, Simone De Beauvoir, Fanny Ambjörnsson… Har också stor respekt för mina kollegor på CCM, som Micael Dahlén, Sara Rosengren och Magnus Söderlund. Jag tycker att de gör precis det. 2. Fantastiskt! Alla som pallar att ta ansvar för sin egen tid och är okej med att inte tjäna så mycket pengar borde göra det.

Hur har det varit att vara verksam i en bransch där din far är framstående? Upplever du att det öppnat dörrar eller skapat massa press/förväntningar?

Det har varit en enorm fördel, framför allt för att jag har kunnat bolla så mycket med honom. Jag lärde mig att resonera som en VD med 30 års branscherfarenhet när jag var 22. Rent praktiskt har vi dock haft ganska lite med varandra att göra, han har liksom inte behövt ringa några samtal för min skull. I början fick jag en hel del sura kommentarer från folk som pratade om nepotism och så, men det försvann när jag började bygga min egen plattform

  • S

    “Jag gillar eleganta teorier och akademiker som når ut. Typ Einstein”

    Pretentious, Moi?

  • C

    Måste bara säga att du är så inspirerande!!

  • Perry

    Tack för ditt svar. Tackar också för ditt resonemang kring ämnet här om dagen. Det var bra.

    Är dock inte så nöjd med min egen fråga såhär efteråt. Det märks på den att jag inte har någon gedigen forskarutbildning.