Patriarikatet och porrgömman

Det har ju diskuterats en del om pojkars och flickors sexualitet på senaste tiden. Tror att det började med att Alex Schulman skrev en krönika om porrgömmorna han hade som barn. Krönikan avslutades med att han var tacksam för att han, i och med att han har en dotter och en till på väg, kommer att slippa konfronteras med det gällande sina egna barn. Detta svarade bland annat Lady Dahmer på och menade att flickor visst kollar på porr och är lika nyfikna på sex som pojkar är. Det togs i sin tur upp i Alex och Sigges podcast (för övrigt en av mina favoriter just nu) där de konstaterade att när de som små visade sina porrtidningar för tjejerna sprang de ju iväg och skrek. Så hur hänger det ihop?

Jag tycker inte att det är särskilt konstigt alls. Alla har ju rätt här. Jag tror inte ett ögonblick på att tonårstjejer porrsurfar lika mycket som tonårskillar. Jag tror att Alex har helt rätt i att han som pappa till två döttrar löper betydligt mindre risk att snubbla över en garderob full med porrtidningar än om han hade haft söner. Men det beror, som exempelvis Lady Dahmer skriver, inte på att de inte har samma lust eller är lika nyfikna. Barn i tolvårsåldern är nog precis lika sexintresserade oavsett kön. Men exakt då, pang bom, kommer samhället in och säger att flickor ska hantera sin nyfikenhet på ett visst sätt, och pojkarna på ett annat. Flickorna ska vara äcklade av porr, ska säga att de inte onanerar, ska vara så asexualla det bara är möjligt utan att för den sakens skull sluta vara sexiga. Pojkarna ska å andra sidan dra det så långt det bara går åt andra hållet.

Jag tror att det är precis den diskrepansen folk upplever i den här diskussionen. Men att påstå att flickor och pojkar behandlar sin sexualitet på samma sätt är att förenkla problemet. Jag tycker nog att det här är ett av de sorgligaste aspekterna av ojämställdhet, eftersom den drabbar så unga människor och går åt båda sidor nästan lika hårt. Jag blir riktigt sur när jag tänker på hur lång tid det tog för folk att bli avslappnade i sexsammanhang. Hur många år av förvirring och pinsamhet det krävdes för att man skulle komma fram till hur det funkar, hur man själv funkar, och att det inte är så himla svårt egentligen.

Jag tycker att det är jättebra att den här diskussionen kommer upp bland föräldrar, för som med så många andra frågor är det på deras bord det landar till slut. Föräldrarna måste försöka rätta till samhällets skeva bild av manlig och kvinnlig sexualitet. För det är just den som behöver fixas. Inte pojkarna. Inte flickorna. Inte biologin. Bara samma gamla trista strukturer som får oss att se en massa problem som egentligen inte finns.

  • Sigrid

    Du undrade vad vi som läser din blogg vill se mer av?

    Svar: sånt här.

    Det är roligt att läsa någon annans reflektioner över saker som sägs eller görs, speciellt när det är en vettig människas reflektioner. Gillar hur du vänder och vrider på saker, tar in olika perspektiv och dina träffande beskrivningar (“exakt då, pang bom, kommer samhället in och säger att…”).

    Detta gäller inte bara detta inlägg, men din blogg överlag. Jag gillar dig! :)

  • A

    Bra skrivet! Ett problem med porr är, tycker jag, att det inte är konsumenterna som kritiserar den. Att (gratis)-konsumera sålt sex (som det ju är) ger liksom inget krav på att ställa krav. Ingen kollar efter Faitradestämpeln. Ingen kräver Krav-märkning. De som skäller på porren som fenomen (och inte är mycket tydliga i sin kritik) blir liksom kontraproduktiva. Debatten existerar inte på en konsumentkritisk nivå. Mer öppenhet = mer engagemang kring det, kanske?

  • Sandra

    JAAAA! Instämmer helt. Har också sett/följt “debatten” eftersom jag läser bådas bloggar och lyssnar på podcasten, men PRECIS som du säger så har jag tänkt och upplevt det. Tack för att du uttryckte så väl det jag haft i huvudet! :)

  • anonym

    Tack för att du skriver om det här ämnet! Vi kan säga att vi kommit långt med jämställdhet, men här ligger vi långt efter. Det finns så sjukt många aspekter som borde beröras men som vi aldrig hör diskuteras eftersom de inte är tillräckligt rumsrena för DNs debattsida.

    -Jag har (tills nu) nästan aldrig haft sex för att jag har haft verklig LUST till att ha det. Utan snarare för att man borde. När jag var 15 skulle jag bli av med oskulden, det bara var så. När jag var i ett flerårigt förhållande skulle jag ha sex ofta, hade jag inte lust med det så var jag ju konstig. Och det sa alla till mig, inklusive min pojkvän. Det gick så långt att jag slutligen bestämde mig för att träffa en psykolog. Jag tyckte att hon var kall och hård, fattade inte vad det skulle ge.

    Men sedan började hon prata om min sexualitet. Jag hade alltid sett mig själv som en asexuell person. Jag behövde inte ha sex, jag brydde mig inte.

    – Onanerar du?

    – Nej.

    Jag hatar fortfarande det där ordet och jag blir äcklad av att skriva det. Det ligger en sorts skam över det uttrycket. “Onanera”. Jag hade gjort det flera gånger förut men hade slutat för att jag kände mig äcklad efteråt. Visste inte vad det skulle ge. Hon sa att det var viktigt att göra det för att hitta sin egen sexualitet, för att veta vad man vill. Jaja, hon fattar ändå ingenting. Hon började prata om att prova sig fram, prova andra kanske mer experimentella grejer. Uääääk, tänkte jag. Allt är äckligt. Sex är äckligt. Det är bara översexuella människor som håller på med sånt. Inom mitt kompisgäng hade vi alltid pratat högt och öppet om sexuella erfarenheter. Men när det gällde mitt liv i praktiken så var det inte samma sak.. Vi hade aldrig pratat om sex i min familj, jag hade aldrig varit en sån som gick hem med killar från krogen. På något sätt kändes det “fel” att vara sexuell. Och jag var så jävla trött på det.

    Jag gjorde snart därefter slut med min dåvarande pojkvän och flyttade några månader senare till en sydeuropeisk storstad. Jag flyttades på något sätt “ur kontext”, om man nu kan säga så, och det hjälpte mig nog en bit på vägen.

    Jag bestämde mig för att ha sex för att jag ville det. I början hade jag en sexuell relation med en killkompis, men det var snarare ett närhetsbehov än en riktig sexlust. Sedan en kväll några månader senare träffar jag en kille på en klubb. Vi tar ett glas några dagar senare och vi börjar ses regelbundet. Och vi har sex. Och jag vill det. Det enda jag tänker på är sex. Jag vill ha sex med honom, och det är i princip första gången jag känner så. Han är en riktig idiot, ligger säkert runt som bara den. Men det gör ingenting, för jag vill ha sex med honom. “Vem är du?!!?”, säger alla kompisar där hemma. Och, jag får lust att onanera (blir fortfarande äcklad av att skriva ordet). Jag gör det ofta, och känner mig friare än aldrig förr. Jag vet inte varför men själva grejen att göra det, att ha kontroll över min egen sexualitet för första gången ger mig världens största frihetskänsla. Och jag tänker på att den hårda, oförstående psykologen hade rätt. Men fortfarande så skäms jag över att göra det, för det är det jag fått höra hela livet, att det är äckligt. Sånt är för killar.

    Tillbaka till sexet med den där killen så är ju ändå inte allt perfekt. Jag har världens jämställdhetsdiskussion i mitt huvud varje gång vi ses. För allt handlar om att hans tillfredsställelse. För det är ju så idag? Om en kille inte kommer så är sexet misslyckat. Om en kille har kommit så är sexet ofta över. Skitsamma om tjejen kommit eller ej. För att inte verka jobbig kan man ju fejka. “Och om du har mens, då vet du väl att du förväntas suga av honom?” – en replik uttalad av många unga tjejer.

    När jag förtydligar för honom att jag faktiskt inte har kommit (“vaaa, vågade du säga det?!” säger mina tjejkompisar.. och jag tänker att en kille inte skulle ha dragit sig en sekund för att påpeka det, men som tjej får man inte vara krävande) och ber honom att “göra med fingrarna” så blir han jätteförvånad och säger att jag är den första tjejen han har träffat som vill “komma så”. Han är för övrigt 30 år och har legat runt i hela sitt liv. Undrar hur många som har fejkat för att de inte vågat kräva någonting.

    Och jag är så jävla trött på det här. Eftersom killar anses vara “mer sexuella” så är det också deras orgasm som räknas. Vår tillfredsställelse är sekundär. Eller som den där killen uttryckte det “men för mig är det en annan sak, det är fysiskt”. Vad tror du det är för oss?!?!?!?!

    Det är som du säger. Det är inte biologin som måste fixas. Det är gamla trista strukturer.

    • Nina Åkestam

      Tack for en grym kommentar. Haller med sa otroligt mycket. Jag tror verkligen inte att det var det har feministerna pa 60- och 70-talet sag framfor sig nar de kampade for oppnare sexualitet. Att kvinnor 40 ar senare forvantas vilja ha sex jamt, men fortfarande pa mannens villkor.

    • Lisa

      Typ: TACK.

  • Fanny

    Hej! Jag hade aldrig tänkt på det på det här viset, men jag tycker att du har rätt. Bra skrivet! Dock vill jag bara inflika att jag som tjej har nog under min sena barndom och nuvarande ungdom brukat lika mycket (om inte mer) porr än vad jag skulle tro att killar generellt sett gör. Framförallt – jag har nog onanerat mer. Mycket mer! Det är lätt bland det bästa med att vara tjej – att det inte finns någon spärr för hur mycket och hur många gånger jag kan lyckas komma på kort tid.