Okej eller konstigt?

Det här var ju intressant. Idag satt jag och slösurfade på internet när jag till min stora förvåning snubblade över en intervju med mig själv, med pratminus och allt, gjord av en av mina kollegor på Resumé. Hela artikeln kan man läsa här. 

Problemet är ju bara att jag inte har gett någon intervju. Jag har inte ens varit i kontakt med Magnus. Vid noggrann läsning ser man att alla pratminus är tagna direkt från blogginlägget jag skrev, fast lagda i en annan ordning och med Magnus egna kommentarer insprängda emellan.

Det här gör mig mycket konfunderad. Det är ju egentligen inte direkt fel, citaten är korrekta citat och inlägget är tydligt länkat. Och jag får ju ut mina idéer (om än i annan form) till en större grupp när de hamnar på Resumés etta. Samtidigt tycker jag att det verkar som att artikeln ska ge sken av att vara en intervju, snarare än en reflektion baserat på ett blogginlägg, vilket väl ändå är lite problematiskt.

Därför blir jag nyfiken på vad ni journalister och andra kunniga tycker om det här. Är det något man brukar göra? Kan intervjuer man tror sig läsa med exempelvis kändisar eller politiker i själva verket vara hopklippta delar av vad de har sagt i helt andra sammanhang? Och är det okej eller konstigt?

 

 

  • Camilla

    Hej hallå! Jag har inte läst eller praktiserat mycket journalistik, men har lite erfarenhet.

    En gång var det rätt bråttom med en artikel jag skulle skriva ihop och jag behöve lite pratminus från någon. Hittade ett pressmeddelande som var skrivet av en person som jag egentligen hade velat intervjua, men eftersom att tid inte fanns skrev jag ihop artikeln med pratminus(från pressmeddelandet). Ringde upp personen och förklarade det stressade läget och sa artikeln finns i sin helhet i din inkorg, är det okej att jag gör såhär, kan du läsa och godkänna. Det kändes som det minsta jag kunde göra där och då.

    Jag läste i alla fall artikeln som Magnus knåpat ihop och tänker för det första att det är ganska lat gjort av honom. Han hade kunnat slå en signal eller mailat och fått det godkänt av dig.

    För det andra kan det spela en himla stor roll just vad han har skrivit mellan citaten OCH i vilken ordning de kommer. Jag tycker att han hade kunnat skriva “skriver Nina på sin blogg” istället för säger, menar, hävdar. Alternativt kontakta dig.

    I det här fallet blev det ju inte så tokigt MEN jag tror ändå man ska ta det på lite allvar eftersom att om många journalister gör som han gjorde i det här fallet ofta kommer det kanske i slutändan ses som helt okej vilket kan leda till att journalister utnyttjar läget och förvränger någons ideer genom att slänga om lite citat och skriva några kanske inte väl underbyggda meningar mellan.

    http://www.camsword.wordpress.com

  • Natalie

    Jag kan såklart bara tala för mig själv men som frilansjournalist så, nej. För mig känns det här väldigt främmande och lite märkligt. Hade jag velat föra fram dina åsikter i min blogg hade det självklara varit att låna ett citat från ditt inlägg med länk. Det märkliga här är ju att texten faktiskt framstår som en intervju.

    crownamedme.blogspot.com

  • Eline

    Jag som journalist tycker personligen att det är helt fel, du ska naturligtvis bli tillfrågad innan. Lite oproffsigt till och med, med tanke på hur enkelt det hade varit att bara maila dig… Situationen kompliceras dock av att din blogg ligger på deras sida, men summan av kardemumman: fortfarande oproffsigt.

  • J

    Inte okej. Jobbar som journalist och citerar ofta ur t.ex. pressmeddelanden om det ska ut snabbt – men då skriver jag alltid “säger XX i ett pressmeddelande”. Nu är ju en blogg lite annat, de som skickar ut pressmeddelanden VILL ju att man ska lägga ut deras budskap, men jag skulle nog ändå använda max ett citat och skriva “skriver Nina på sin blogg”, inte citera som om jag hade pratat med dig om jag inte gjort det. Jag skulle inte skriva i intervjuform på det där sättet om jag själv inte hade pratat med dig.

  • Peppe

    Som journalist tycker jag att det är jäkligt konstigt. Pratminusen gör att läsaren uppfattar det som att han pratat med dig. Det är en sak att citera (vilket kunde ha funkat i det här fallet: I sin blogg skriver Åkestam…”, en helt annan att ge sken av en intervju.

    I det här fallet kan man inte ens skylla på tidsbrist. Det är ju inte galet tidskrävande att ringa upp dig och be dig kommentera ditt blogginlägg.

    jeanetteohman.com

  • Alex

    Såklart konstigt. Inte att stycka upp det och rycka citat, för det kan man göra. Men givetvis bör det stå åtminstone vid något tillfälle “…, skriver Nina Åkestam i sin blogg”. (vilket för övrigt vore klokare i trafikdrivningssamanhang också)

  • Jana

    Bra fråga, och jag håller med de föregående kommentatorerna. Varför skriva på det här sättet? Hade antagligen också varit mer intervjumatigt att kontakta dig för kommentarer.

    En annan sak med citat är att jag har flera gånger kommit över citat av kända författare (Oscar Wilde och August Strindberg) som sedan visar sig vara korta utdrag ur deras böcker, vilket jag i så fall tycker är felaktigt rubricerat. Ett citat för mig är ju ett citat som författaren har yppat, i en intervju eller liknande publikt sammanhang, inte som han eller hon har skrivit ner och då särskilt inte i roman- eller novellform. Citat-sammanhang skall alltid förklaras.

  • Joanna

    Nä, det känns inte rätt.

    Kan du inte kontakta honom, visa ex kommentarerna här och fråga hur han tänker kring det? Hade varit intressant att höra hans förklaring