Nu sticker vi

Det här kommer att låta som ett skämt men jag är bortrest i helgen igen. Så har jag skrivit i cirka fem hundra sms och FB-trådar de senaste månaderna. Jag har fått tacka nej till en massa roliga saker för att stå på Centralen eller Arlanda och titta på tavlan med avgångar och veta att en av dem är min. Jag skyller delvis på att det har varit skidsäsong och efter åren i USA känns det jäkligt lyxigt att kunna ta igen alla förlorade skiddagar. Men det är egentligen bara halvsant, för så här har jag alltid varit. Jag älskar att resa. Hade det inte varit skidor hade det varit något annat. Något som drog mig bort.

Jag önskar att jag kunde säga att det berodde på att jag älskar nya intryck, men så är det inte. Även om det så klart är kul att se nya platser åker jag mycket oftare tillbaka till ställen där jag har varit innan. Går på samma gator och fikar på samma ställen. Så det är ju andra intryck, helt klart, men inte särskilt nya.

Snarare tror jag att min beror min reslust på att min hjärna alltid går på högvarv när jag är hemma. Jag har väldigt svårt att stänga av även fast det är kväll eller lördag. Om jag byter miljö däremot, är det som att någon har tryckt på off-knappen. Systemet startar om och jag kan sitta och bläddra i en tidning eller slökolla på TV eller nåt annat som skulle vara helt omöjligt om jag var kvar hemma. Det är en slags mental semester som kräver en fysisk förflyttning för att funka. Det räcker att det är en timmes tågresa bort, men jag måste sova i en annan säng.

Jag vet inte om såna flyktbeteenden är något man borde jobba med. Det skulle ju helt klart vara enklare om man kunde slappna av i sitt eget hem. Eller så får jag köpa att det är sån jag är. Att jag har en påminnelselapp i hallen där det står JAG ÅKER HELLRE SKIDOR ÄN TAXI. Att jag gärna sover på en madrass på golvet och äter havregrynsgröt till middag så länge det innebär att det finns pengar till flygbiljetter. Att jag har minnen av karaoke i Tokyo och utsikten från Mesa Verde i Colorado. Att jag i detta nu är på väg på bröllop i Verbier och att det i mailboxen finns bekräftelser på resor till Istanbul, Reykjavik, Fort Lauderdale och New York. Biljetter som inte har använts än, väskor som ska packas. Minnen som ska bli.

 

 

  • Tinna Olafsdottir

    Självklart att man ska lägga pengarna på resor i stället för typ allt annat. Det bästa i världen ju. Säg till om du behöver tips inför Islandsresan, jag har massor.

  • Kajsa

    Resa är ju bäst, men hur 17 ska man kunna motivera alla flygresor ur miljösynpunkt? Jag får själv inte riktigt ihop det

  • Joanna

    Åååh!!

  • Jenny

    Jag tänker direkt samma tanke som Kajsa, och det är verkligen inte menat som kritik mot dig. Jag har bara ett dilemma som jag kan tänka mig att du också har: det finns inget jag hellre gör än reser, men jag drabbas av sån total klimatångest bara jag tänker på hur ohållbart det är att vi reser på det sätt vi gör. Och du skriver alltid så bra och vettigt om alla ämnen jag bryr mig om (tack!), så jag tycker att det vore superintressant att höra hur du tänker i frågan!

    • Nina Åkestam

      Nej, det går inte att motivera. Jag tampas med det en hel del. Försöker att tänka det lite som en budget med pengar, om jag håller ner min miljöpåverkan på andra håll kan jag unna mig att resa mer. Typ att inte äta kött och åka bil i vardagen, bo smart och inte konsumera onödiga prylar. Och så försöker jag alltid välja det miljövänligaste transportsättet. Men fattar ju att det inte räcker. Helst skulle jag vilja att det infördes flygkvoter per person och år, så skulle man vara tvungen att hitta andra alternativ.

  • Jenny

    Tack för svar =) Då har vi lite samma taktik… vegetariskt och mycket cykel. Men det vore onekligen också bra om snabbtågstrafiken kunde utvecklas lite mer, och om tågpriserna på nåt sätt kunde sänkas / subventioneras. För det är ofta oerhört dyrt jämfört med flyg, vilket ju verkligen inte får en motiverad att välja det långsammare och krångligare alternativet.