Nu sticker vi

Det här kommer att låta som ett skämt men jag är bortrest i helgen igen. Så har jag skrivit i cirka fem hundra sms och FB-trådar de senaste månaderna. Jag har fått tacka nej till en massa roliga saker för att stå på Centralen eller Arlanda och titta på tavlan med avgångar och veta att en av dem är min. Jag skyller delvis på att det har varit skidsäsong och efter åren i USA känns det jäkligt lyxigt att kunna ta igen alla förlorade skiddagar. Men det är egentligen bara halvsant, för så här har jag alltid varit. Jag älskar att resa. Hade det inte varit skidor hade det varit något annat. Något som drog mig bort.

Jag önskar att jag kunde säga att det berodde på att jag älskar nya intryck, men så är det inte. Även om det så klart är kul att se nya platser åker jag mycket oftare tillbaka till ställen där jag har varit innan. Går på samma gator och fikar på samma ställen. Så det är ju andra intryck, helt klart, men inte särskilt nya.

Snarare tror jag att min beror min reslust på att min hjärna alltid går på högvarv när jag är hemma. Jag har väldigt svårt att stänga av även fast det är kväll eller lördag. Om jag byter miljö däremot, är det som att någon har tryckt på off-knappen. Systemet startar om och jag kan sitta och bläddra i en tidning eller slökolla på TV eller nåt annat som skulle vara helt omöjligt om jag var kvar hemma. Det är en slags mental semester som kräver en fysisk förflyttning för att funka. Det räcker att det är en timmes tågresa bort, men jag måste sova i en annan säng.

Jag vet inte om såna flyktbeteenden är något man borde jobba med. Det skulle ju helt klart vara enklare om man kunde slappna av i sitt eget hem. Eller så får jag köpa att det är sån jag är. Att jag har en påminnelselapp i hallen där det står JAG ÅKER HELLRE SKIDOR ÄN TAXI. Att jag gärna sover på en madrass på golvet och äter havregrynsgröt till middag så länge det innebär att det finns pengar till flygbiljetter. Att jag har minnen av karaoke i Tokyo och utsikten från Mesa Verde i Colorado. Att jag i detta nu är på väg på bröllop i Verbier och att det i mailboxen finns bekräftelser på resor till Istanbul, Reykjavik, Fort Lauderdale och New York. Biljetter som inte har använts än, väskor som ska packas. Minnen som ska bli.