Normalfördelning och start-ups

Läste häromdagen Fredrik Wass jäkligt viktiga krönika i Internetworld: Startups som hatar kvinnor. Den handlar om det orimliga i att nystartade tech-företag trots alla studier som visar att blandad ledning ger bättre lönsamhet (Fredrik länkar till ett par olika i sin artikel, kolla där för källor) väljer att söka tills de hittar 100% män att leda sitt bolag tillsammans med. Fenomenet är inte så konstigt egentligen. Att starta företag är ett jättestort risktagande. Det är naturligt att man som grundare söker sig till människor som är lika en själv, som man känner sig trygg med. Antagligen delar man då också kön.

Som sagt, inte konstigt, men synd. Synd för att det är viktigt med nya företag, och det vore bra om så många som möjligt av dem överlevde och utvecklades. För att det ska kunna hända är det viktigt att förstå varför bolag med blandad ledning lyckas bättre. Det beror nämligen på att de rekryterar efter kompetens, inte kön.

När någon skriver som Fredrik brukar det snabbt komma invändningar om att det inte är små nystartade företags roll att vara jämställdhetskämpar (de dök upp i kommentarsfältet till nu också). Det håller jag med om. Däremot ligger det i deras roll att maximera sin egna potential. Det innebär bland annat att se till att de bästa människorna är med och driver företaget. Och om man gör det ordentligt, är det helt orimligt att resultatet skulle bli 10-tals personer som till kön, ålder och bakgrund är precis som grundaren. En sån enformig grupp borde tvärtom leda till en massa grupptänk och uteblivna perspektiv. För att inte nämna informationsbristen som uppstår när alla i rummet gillar ungefär samma saker och använder samma medier.

När man anstränger sig tillräckligt i rekryteringsprocessen, när man låter kompetens gå före kontakter och ens egna bekvämlighet, blir resultatet oftast en grupp med olika kön, bakgrunder och åldrar. Det säger sig ju egentligen självt: ingen skulle ju på allvar säga att kompetens enbart är förunnat män mellan 25 och 40. Kompetens borde följa någon normalfördelningskurva oavsett kön/etnicitet/ålder. Alla start-ups måste rimligtvis vara intresserade av att jobba med de bästa. Att ignorera det absoluta toppskiktet bland människor, bara för att de inte liknar en själv, det kan inte vara en bra strategi för något företag.

 

  • FöretagarFrida

    Hej Nina,

    Tack för en strålande bra blogg.

    Nu till ämnet —

    Makthavarna i en startup är inte de anställda, utan grundarna (delägarna).

    En advokatfirma är inte jämställd bara för att 60 % av de biträdande juristerna är kvinnor om samtidigt 90 % av delägarna är män. Och på samma sätt är det tämligen ointressant att titta på huruvida de anställda i en startup är män eller kvinnor – de är ju inte makthavare och därför ointressanta i en maktanalys.

    Så för att göra en intressant maktanalys av startups måste nog du och Wass titta på de verkliga makthavarna – grundarna alltså.

    Knäckfrågan alltså: Varför är vi kvinnor så kraftigt underrepresenterade bland oss som vågar kasta oss ut i det okända och välja ekonomisk framför trygg anställning genom att skicka in papper till Bolagsverket?

    Jag har ingen aning om varför, men jag tror att det är frågan ni ska gräva i. Frågan är nog komplex och mångbottnad, för Bolagsverket diskriminerar ju såklart inte och det finns heller inga glastak som sätter stopp för bolag som nått en viss nivå bara för att de råkar ha en kvinnlig ägare.

    Vore intressant att höra dina åsikter om ovan.