Narkolepsi och rethosta

Förra veckan lyckades jag klämma in ett möte med MP New York. Vi satt hemma i Maries kök (japp, gräsrotsverksamhet for realz) och försökte prata om nya partiprogrammet. Fast som vanligt pratade vi om en massa andra intressanta saker istället. Gud vad jag har saknat de personerna alltså!

Hur som helst, för första gången i mitt liv lyckades jag uppbåda någon slags intresse för diskussionen om vinster i välfärden. Vet inte varför jag får en släng av narkolepsi så fort folk pratar om det. Är det aliterationen? För det är ju onekligen viktigt och inte minst är det typ det ENDA politiker verkar vilja prata om. Kanske för att det är det enda ämnet där man faktiskt tycker olika.

Vi konstaterade hur som helst följande: är det inte SUPERkonstigt att fokus har hamnat på just vinsterna? Vill man ha privat driven välfärd tror jag ändå att man måste tillåta vinster. Det är ju själva definitionen av privat företagande. Annars finns det ju ett jättebra alternativ: offentligt driven välfärd. Då finns det inga vinster och allt går tillbaka till skattebetalarna. Det är inga nyheter, det är ju själva kärnan i den vänster/högeruppdelning vi har kört de senaste hundra åren eller så.

Nu tror jag ju inte att det är vinsterna som är problemet i sig för de flesta, utan det som följer i vinsternas kölvatten: vård- och skolskandalerna. Det är helt fruktansvärt att läsa om äldre, sjuka och barn som far illa när företag sparar in för att tjäna mer pengar. Men är det verkligen att förbjuda vinster som är lösningen?

När industrialiseringen drog igång behandlades människor fruktansvärt illa av företagen. Barn och vuxna arbetade under vidriga förhållanden till superlåga löner för att företagen ville effektivisera och tjäna så mycket pengar som möjligt. Många dog i förtid i gruvor och fabriker. Det var ju inte okej tyckte vänstern, så man började jobba för att förändra det. Men inte genom att förbjuda företagen att gå med vinst, utan genom att reglera hur de fick bedriva sin verksamhet. Man förbjöd barnarbete. Man lagstiftade om säkerhet på arbetsplatser. Man organiserade sig i fackföreningar och avtalade om skäliga löner och villkor. Företagen får fortfarande tjäna så mycket pengar de kan, så länge de följer villkoren. Visst, man inskränkte den fria marknaden. Det gör vi hela tiden. Ändå tror jag att alla är (mer eller mindre) nöjda med hur exempelvis industrin funkar idag.

Det här kanske är ett vansinnigt förslag, men skulle man inte kunna göra samma sak med välfärden? Skulle man inte kunna lagstifta och avtala om vilken kvalitet ett företag måste hålla för att få driva en skola eller ett äldreboende? Hur många sjuksköterskor, hur många lärarledda timmar, vilken mat och hur mycket böcker som ska finnas? Om någon sen lyckas bedriva den verksamheten på ett smart sett och därmed både kan uppfylla kraven och tjäna pengar, bra för dom. Då har ju precis det hänt som är poängen med privatisering av saker och ting: det har bedrivits mer effektivt än offentlig verksamhet.

Som sagt, offentligt eller privat välfärd är en fråga om ideologi. Men oavsett var man står, är att förbjuda vinster för privata aktörer typ lika smart som att förbjuda den som är förkyld att hosta.

 

 

  • Malin

    Word!

  • Linda A

    Hej Nina! Jag gillar verkligen din blogg, tack för att du skriver!

    Den här välfärdsdiskussionen är ju lite för stor att rymmas i ett kommentarsfält, men en sak vill jag ändå tillägga: Det finns fler än två alternativ. Det finns också välfärd som varken är offentligt driven eller privata företag. Stiftelser och kyrkor t ex som driver skolor och ålderdomshem inte för att skapa vinster utan för att de har en idé om hur omsorg och utbildning kan bedrivas som inte passar in helt i den offentligt drivna ramen. Av detta får de ut lön och möjligheten att utveckla välfärden på ett nytt sätt. Syftet är inte som för ett företag att gå med vinst.

    Apropå företagsvinster förresten, kan du inte skriva mer om B-corps och diskussionerna kring det! Tyckte det var väldigt spännande när du tog upp det för ett tag sedan.

  • Åsa

    det finns många problem med att försöka reglera sig till kvalitet i vinstdriven välfärd, även om man nu inte håller med om att vinsterna i sig är ett problem:

    – kräver detaljstyrning som gör att en viss del av poängen med privata alternativ går förlorad (här går det alltså inte att jämföra med industriföretag, eftersom det handlar oma tt detalstyra verksamheten – hur många lärare, hur stort bibliotek, osv osv)

    – regleringar tvingar fram en enormt dyr uppföljningsapparat

    men de största problemen ligger i att de incitament som fungerar i vanliga marknader kan bli direkt skadliga när det gäller just välfärd. för en längre utläggning som förtydligar detta kan jag exempelvis tipsa oma tt läsa avsnittet om sjukvård i boken nationalekonomi för vänstern. sjukvård och utbildning ÄR inte tjänster som andra.

    som påpekats ovan finns det ju alternativ till privat o offentligt, nämligen icke-vinstdrivande utbildningsverksamhet som syftar till att ha en särskild pedagogik.

    slutligen: det är inte politiker som drivit fram den här debatten. löfven vill nog helst undvika. istället är det bla journalister, lo-kollektivet och andra organisationer som tvingar politikerna att ta ställning.

  • Hans

    “Skulle man inte kunna lagstifta och avtala om vilken kvalitet ett företag måste hålla för att få driva en skola eller ett äldreboende?”

    Jo, det är det man gör när exempelvis stockholms landsting skriver ett avtal med en privat aktör.

  • Perry

    Jag tänkte just som Hans; att det finns väl en del regler som bestäms redan vid upphandlingen. Och det finns ju lagar:

    2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges. Lag (1998:1660).

    Men jag vet ju ärligt talat inte tillräckligt för att debattera detta egentligen, det erkännes. Jag googlade mig i alla fall hit:

    http://www.socialstyrelsen.se/regelverk/privatvard

  • Pernilla
  • emma

    Fast för mig handlar även det är till viss del om vad mina skattepengar går till, för om jag inte är helt ute och cyklar så går väl en del till att betala privata aktörer för att driva exempelvis skolor och liknande som de sedan tar ut vinst för? Gud vad osäker jag blev dock, återkommer, måste läsa på.

    • M Eriksson

      Jo, så är det. Lokalen som skolan eller sjukhuset huserar i betalar dem hyra för som fastighetsägaren tar ut en vinst på. alternativt om de äger den så har ex Skanska byggt huset och tagit en vinst. Sen använder man en magnetröntgen som general electric tillverkat och gjort en vinst. Så här kan man hålla på ett tag.

  • pelle

    man reglerar ju redan nu ? när man har valt att släppa in privata aktörer så har man ju följt regler om upphandling. jag förstår inte om det är så att du tror att man glömt detta med regleringar och tror att alla följer regleringar bara för att de finns på papper eller så har jag missat vad det var som var annorlunda med er idé

    • Nina Åkestam

      Eftersom det inte fungerar regleras det uppenbarligen inte tillräckligt eller så följs det inte upp tillräckligt. Tycker bara att det är där diskussionen borde föras, inte kring vinsterna.

  • pelle

    ‘mer eller mindre’ parantesen angående hur nöjda vi är med industrin idag är ju det som skapar problem inom välfärden. vi är mer eller mindre nöjda för att visst sker det lite skit här och var men på det stora hela är det ok. frågan är om man tycker att vi ska ha det så inom välfärden…att det är ok att det sker lite skit här o var men på det stora hela är det ok ?…målet är ju att inom nåt så viktigt som välfärd ska det inte ske skit alls och ett sätt att nå det målet anser vissa vara att undvika motiven bakom vissa av misstagen som görs…….