Några ord till tidningen FRIDA

Häromdagen postade Cissi Wallin den här bilden på instagram. Tidningen FRIDA blandar senaste nytt om tonårsidoler med det som man ju vet att tonårstjejer är allra mest intresserade av: kändisars vikt.

Här “avslöjas” alltså det allra hemligaste en kvinna har. Det är ett vanligt grepp bland kändistidningar överlag, att kvinnors ätande och vägande benämns med ord som för tankarna till otrohetsaffärer. För så är det ju. Oavsett om man äter för mycket, eller för lite, eller precis lagom, är det något som tål att dissekeras och studeras. Man ska inte tro att den är ens ensak. Man ska för tusan inte tro att man bara kan få gå runt och vara.

I vintras började jag gå i terapi för ätstörningar. Igen. 15 år har jag hållit på, fram och tillbaka, upp och ner. 16 425 måltider av ångest. Det syns inte utanpå, jag har lärt mig att bete mig som folk. Men det maler i huvudet, och helvete vad mycket energi det tar. Energi jag skulle kunna använda till mycket bättre saker.

I 15 år tyckte jag att det var konstigt och pinsamt att jag var som jag var. Liksom vettig och smart på de flesta andra plan, men inte här. Jag ville inte prata med någon om det, inte ens med mig själv, så dum kände jag mig. Sen förstod jag. Jag hade ingen chans. Jag var en 14-åring som ville vara alla till lags. Och det alla, tonåringens samlade omgivning av populärkultur, berättade för mig var att det var viktigast av allt att vara smal. Att min mat och min vikt inte var min ensak. Det var inget jag själv hittade på. Det var inte mitt fel. Och lika lite som jag kan lasta mitt tonårsjag för det som hände då, kan Beatrice Birkeldh och de andra på FRIDA lasta sina läsare för det de själva väljer att publicera.

För det gör mig nästan ondast av allt. Att de som lägger det här på sina småsystrar inte är några kostymgubbar som inte fattar bättre. Det är kvinnor som vet, och ändå väljer att inte. Jag hoppas att ni skäms. Och jag hoppas att den dagen era egna döttrar drabbas, så kommer ni ihåg att ni hade möjligheten att göra något åt det, men valde att låta bli. Ni valde att skylla på någon annan. Någon som såg upp till er. Någon som ni hade möjligheten att rädda, men valde att skita i.

 

  • Jeanna

    Tack för att du är så bra. Och modig. Ärlig. Och smart på alla plan. För att du använder din plattform till att göra skillnad.

  • Ingrid

    Åh, vad ledsen jag blir att du ätstörningsjäveln är tillbaka. Vad modig du är som skriver om det!! Din blogg är så himla bra! Du är så smart! Ska skicka detta inlägg till Chefredaktören för Frida genast. KRAM!

  • AnnikA

    Så bra skrivet!

  • Cissi Wallin

    <3<3<3

  • Berit

    Bra skrivet och tack för att du skriver ut ordet ätstörningar. Fan alltså vad jag känner igen mig. Vill heller inte prata med mig själv om det eftersom “man vet ju bättre” än att gå runt och ha ätstörningar. Så jävla dumt, onödigt, ologiskt etc. Jag är utan tvekan den som blir mest upprörd när kalorier, diet och kroppsideal kommer på tal hos mina vänner. VILKET JÄVLA SKIT skriker jag (varpå efterföljande kommentarer alltid kommer: lätt för dig att säga som är smal). Jag kämpar ständigt för att folk (mest mina kvinn-vänner) inte ska BRY sig, för att de ska vara nöjda och glada och tillfredsställda, för att vikt är bajs och hetsen ska förstöras. Ändå går jag själv runt och har ångest, hetsäter ofta och har allmänt stört förhållande till mat, jag är den värsta av alla myglare och den största av alla hycklare.

    • Annie

      Du satte precis ord på det jag känner! Men vi är varken hycklare eller myglare, vi vill bara inte att någon ska bete sig på samma skitsätt och ha samma skitångest som vi.

  • Per T

    Det ska böjas i tid, verkar vara mottot på Frida förlag. För inte bara de yngre tjejerna ska kroppsfokusera, reagerade själv på deras senaste nummer av “Veckans NU” i butiken igår.

    Se omslaget på: http://tidsam.se/aterforsaljare/varatitlar/titel/0966

  • Hanna

    Nina. Jag tycker att du är så fantastiskt klok och bra. Jag har ett dokument på min dator där jag brukar spara grejer som du skriver för att gå tillbaks och titta när jag behöver mentalt stöd i vissa frågor. Du har kommit att betyda så himla mycket för mig.

  • Astrid Strömberg

    Tack för att du delar med dig och jag hoppas att du får den hjälp du behöver.

    Jag skrev ett blogginlägg (http://astridstromberg.se/brev-till-veckans-nu/) om Veckans Nu! som Frida förlag också ger ut och uppmanar att maila Frida förlag och be dem sluta med den här typen av vikt och kropphets. Du får gärna maila dem eller uppmana andra att göra det.

  • Julia

    Vad bra du är alltså!!!

  • Sonja

    En ny #bästabeatrice. Lika relevant. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

  • Christer

    Otroligt bra skrivet! Massor av pepp till dig och ett stort långfinger till dem som upprätthåller sjuka ideal och fixering vid utseende.

  • www.Uppochhoppa.se

    Fantastiskt. Både att du tar tag i egen problematik som att du lyfter upp det fula i ljuset. Det fula är i det här fallet hur resonemanget går kring utseende. Jag blir tokig! jag blir tokig och galen och ledsen och trött på det här syftet som kvinnor och flickor tillskrivs. Att vara något att titta på och tycka kring. Hur vi ser ut. Inte vad vi gör. Och om det är saker som vi gör – ja då är det saker som ser ut när vi gör. “såhär solar kändisarna” – “såhär kliver xx ur en bil”. Blir galen som sagt.

    Tänk att kroppen ska användas till så mycket fantastiskt. Föra oss över stock och sten, genom utbildning ut i arbetsliv, springa och hinna till bussar, klättra uppför berg, föda barn och gå över övergångsställen. Leka och busa. Kroppen behöver energi, hjärnan behöver bränsle. Vi behöver fokusera på saker vi gör, och hur vi beter oss, inte hur vi ser ut. Och det här behöver vi lära oss. Nästa gång du ser en liten flicka, fråga henne vad hon gillar att göra istället för att berömma henne för vad hon har på sig!

  • Louise

    Jag vill tacka dig. Jag läser din blogg flitigt och då och då går jag tillbaka och läser gamla inlägg. Just dina inlägg om ätstörningar läser jag ofta. Jag är 24 år gammal. Högskoleutbildad. Bra jobb. Fantastisk familj. Vet att jag duger. Men likförbannat atoppade jag fingarna i halsen , hade ångest om jag åt ett äpple och ägnade osunt mycket tid åt träning. Tills jag började gå i terapi hos Charlotte. Tack vare henne (och givetvis ditt tips om henne) så är jag på rätt väg och bort från det här helvetet. Så tack.

  • Fanny Roethlisberger

    WORD SISTAH !!!! Så jävla rätt, det är så provocerande att se vuxna kvinnor skylla sina beslut på de som drabbas – trots att de precis som du skriver har alla val och möjligheter att bara INTE göra fel från början. Helt sjukt att det “slinker förbi” så många människor, att det är så normalt (!?!) som det sorgligt nog är, att sådant publiceras och skrivs om på ett så JÄVLA KORKAT och destruktivt sätt…

    TACK och stor kram till dig.

  • Malin

    <3

  • Emma

    Bra Nina!!

  • Maria

    Bra Nina! Är så trött, ledsen och förbannad över att ständigt matas med detta av tidningar som säger sig vilja ta ansvar. Frida driver kampanjer (såklart med nakna kvinnokroppar) där de säger att det är OKEJ att se ut som man gör, samtidigt som de har “artiklar” som den här. Vidrigt.

    Om man vid alla typer av sådana här publicistiska beslut skulle ha sin egen 14-åriga upplaga av sig själv bredvid och fråga hen “Skulle det här göra dig gott?” så skulle inte sån här skit publiceras. Vi är många smarta och vettig personer som går runt med de här tankarna. Och nej, det syns inte utanpå på någon av oss.

  • Ola

    Lysande skrivet, Nina. Hoppas att idioterna på tidningen Frida ser detta och gör ett publikt försök att förklara sig – eftersom det är uppenbart att de inte kan.

    Det här är skit som inte tål granskning – fortsätt granska..!

  • Pia Tjäder

    Tack för en bra artikel! Kolla och dela gärna en film som jag har gjort om skönhetsideal. http://www.youtube.com/watch?v=38h6St_z-oo

  • Alfrida

    Nu har jag mailat tidningen och hoppas att detta sprids vidare.

    De har ett ansvar gentemot alla tjejer som läser tidningen och de har svikit det förtroendet. Det gör mig så ont.

  • Malin

    Bra skrivet! Av nån anledning har jag tack och lov aldrig känt mig särskilt “drabbad” av de där smalidealen under uppväxten, förmodligen för att jag ändå var “ful” och aldrig i riskzonen för att duga om jag bara var “smal”. Men jag fick en smärre chock när jag blev gravid och helt plötsligt blev megautsatt. Vet inte HUR många gånger jag tänkt att “har man inte haft ätstörningar för så ligger man ju verkligen i riskzonen nu…” Fy skäms Frida! Och tack till dig för att du skriver om detta!

  • Kjell

    Bra Nina!

  • Carro

    Fantastikt!!! Har aldrig hört talas om dig men ska börja läsa din blogg NU!

  • Anna Barfod

    Lika duktig idag som för tjugo år sen! Du är inte längre en gammal klasskompis, nu är du också min idol. Fortsätt så!!

  • Majken

    Du är ju bara såå bra, Nina!

  • Jenny

    Tenkte at dette kanskje var relevant i denne sammenhengen: http://elitedaily.com/news/world/abercrombie-fitch-ceo-explains-why-he-hates-fat-chicks/

    Jeg liker utrolig godt det du skriver, og jeg kjenner at jeg blir veldig inspirert av ordene og tankene dine, så takk for det.

  • hej

    Det sjuka är att när jag läste Frida som 12-åring, alltså ca 10 år sen, hade de ett exakt likadant reportage. Kommer fortfarande ihåg det, de flesta kändisar låg runt 52-53 kilo. 12-åriga jag, som då vägde 45 kilo, resonerade fram att jag kunde gå upp ungefär 1 kilo om året fram tills jag fyllde 18 och sen var jag tvungen att ligga på samma vikt resten av livet. Övergav lyckligtvis de tankarna relativt snabbt, men ibland kommer det där reportaget fortfarande och spökar. Dessutom hade jag nog innan jag läste det aldrig riktigt undrat över vad kändisar vägde.

  • Elin

    Alltså, måste säga att som snart 30-åring har det gått upp för mig hur rätt min mamma hade när hon inte tillät mig att prenumerera på Frida och liknande tidningar. Jag fick KP… Men alltså att dessa tidningar (FRIDA) inte inser vilken fantastisk position de har när det gäller att influera unga flickor! Så mycket grymma saker de skulle kunna skriva om! Tragiskt att de inte ändrats på 20 år.

    (Och jag då? Jo jag fick senare problem med maten ändå. läste tidningarna hos min kompis och lever ju i denna världen)

  • Elin

    Och en sak till… Nina, vad bra du skriver om det här och allt annat. Fortsätt med vad du gör, det gör skillnad!

    Det här om att tankar om mat tagit så sjukt mycket energi… (bara det att vara lite hungrig är ju dåligt för koncentrationen..). känner igen det. Och så arg man blir när man inser att detta är ytterligare ett sätt för (ffa) kvinnor att liksom få käppar i hjulen för att utvecklas.

    Kan tipsa alla om boken “Mattillåtet”, om ni har rätt stora problem med detta. Läste den för många år sedan men vill minnas att den var bra.

    Sedan undrar jag, vad klassar du som ätstörning? Känns ju som att så otroligt många tjejer har ett komplicerat förhållande till mat. Jag har gått från att vara ätstörd till att vilja vara hälsosam och i form. Vilket också leder till undvikande av viss mat osv, skuldkänslor osv. Kanske en för privat fråga, men var på skalan befinner du dig?

    • Elin

      gått från att vara ätstörd som i: “helt besatt av min vikt och kropp och vad jag åt och inte. delvis bulimi senare mer anorexi”

    • Nina Åkestam

      Jag skulle säga att ätstörning är när maten/vikten tar oproportionerligt mycket tid/energi i förhållande till utväxlingen. Om man exempelvis är elitidrottare och behöver äta på ett visst sätt inför en tävling, eller känner att man vill gå ner några kilo inför sommaren, är ju inte det en ätstörning. Problemet sitter i känslorna mer än i beteendet för mig nu för tiden. Jag äter, men aldrig utan ångest. Alltså inte en enda måltid, någonsin. Och så vill man ju inte ja det.

  • Tess

    I tjugoårsåldern bestämde jag mig för att sluta läsa tonårstidningar för de fick mig att känna mig värdelös. När jag flyttade hemifrån försökte jag läsa heminredningstidningar men kände att jag aldrig hade det fint nog hos mig. När jag var 30 fick jag min son och försökte läsa föräldratidningar men kände att jag aldrig dög som mamma. Började urskilja ett system. En missnöjd person konsumerar både tidningar och produkter/självbilder tidningarna säljer. Oavsett vilken fas i livet jag kommer befinna mig i kommer jag aldrig mer betala pengar för en blaska som får mig att känna mig det minsta sämre än den fantastiska människa jag är. Hoppas ni andra också förstår hur värdefulla ni är oavsett vikt, utseende och prestationer.

  • Galet

    Tänk alla ungdomar som går omkring med självmordstankar. Ska vi ge tips i den frågan också “för att det är vad ungdomar vill ha”? Man baxnar.