Några ord om greenshaming

Jag skulle vilja prata lite om en sak som jag utsätts för med jämna mellanrum, nämligen greenshaming. Det går till så att en säger eller gör något (exempelvis postar en bild av en bil på sociala medier), varpå människor påpekar att hen som har gjort detta är en dålig människa ur miljösynpunkt. Oftast består kommentaren av något sarkastiskt påstående. Jag skulle gissa att de flesta av er har varit med om något liknande i något sammanhang.

Jag skriver i de flesta fall under på att det privata är politiskt och att man bör leva som man lär. Det blir lätt hycklande om det man säger och det man gör står alltför långt ifrån varandra. Men det gör inte att jag tycker att det är det minsta rätt att greenshame:a andra människor, vilka de än är.

För det första är inte greenshaming på något sätt konstruktivt. Om man på allvar vill påverka människors beteenden funkar det inte att peka finger. Då måste man ta sig tid att förklara, resonera, komma med fakta och alternativ. Att säga ”du är dum!”, oavsett vilken fråga det gäller, riskerar snarare att få den andra att gå i försvarsställning och verkligen inte vilja ställa bilen, sluta äta kött eller vad det nu må vara man vill ändra på.

För det andra riktas greenshaming nästan alltid mot symboler, snarare än reella problem. Det stämmer, till exempel, att jag lånade en bil två veckor i somras. Det stämmer att det hade varit bättre om jag hade cyklat eller åkt kollektivt på semestern (vilket jag har gjort utöver de fyra dagar vi körde, då med flera människor i bilen och massor av packning). Men det stämmer också att det skulle ha varit betydligt sämre för miljön om jag hade hoppat på ett flyg till Frankrike, eller lagt en bit nötkött på grillen de flesta dagarna under semestern, eller bott i en villa på landet istället för en lägenhet i stan resten av året. Den här typen av symboltänk riskerar att göra att vi faktiskt missar en massa allvarliga problem. Vi ser inte biffen för alla SUVs, så att säga.

För det tredje blir jag, kanske en smula barnsligt, så förbannat trött på att de som gör mycket ska få skit för att de inte gör allt, medan många andra inte gör ett skvatt och kommer undan med det. Jag tycker som sagt att greenshaming är principiellt fel, men OM man nu nödvändigtvis ska ägna sig åt det tror jag inte att just jag och folk som liknar mig i övertygelse och livsval är de som behöver det bäst. På instagram finns det hur många människor som helst som flauntar livsstilar som är betydligt mindre hållbara än min. De kanske behöver ditt pekfinger mer än jag.

Grön omställning är helt nödvändigt, men inte så himla enkelt. Jag tror på starka politiska och gemensamma åtgärder för att lösa problemen, inte onyanserad kritik mot enskilda individer.

  • Hanna

    Jag tycker du är jättebra och imponeras av att du orkar! Jag tror att fenomenet ovan också handlar om att man lätt idoliserar dem man tycker gör något bra och då förväntar sig att de ska vara helt perfekta. Om man som du orkar argumentera för feminism och jämställdhet varje dag så förväntar sig folk att du också orkar vara perfekt i alla andra hänseenden där man själv skulle vilja orka. Sedan projicerar man sin egen känsla av misslyckande på dig. Man blir skadeglad när man ser att inte du heller alltid är perfekt.

    Jag tycker det är jättebra att du tar upp de här frågorna. Vi skulle alla tjäna så mycket på att inte alla tror att alla andra är så perfekta jämnt, och i detta fall; det är ju jättebra att du lånade en bil. Du hade ju kunnat ha en bil året om för att använda den fyra dagar på semestern och för att åka och köpa mjölk :-)

  • Sonja

    Men sådär tycker jag det är. De som gör en sak, förväntas göra allt. Man kan liksom inte va jättenoggrann inom stora delar av sitt liv, och slarva med saker då och då (för att man inte vill vara tvångsnitisk). Man måste göra saker perfekt.

    Det är som att har man till exempel en grön livsstil, så är det som att folk automatiskt känner skuld för att den här personen över huvud taget finns till med sin livsstil och sina tankar. Och hittar de något att ge den personen skuld för, så gör de det, njutningsfullt.

  • Perry

    Många förväntar sig av andra att de ska vara helt konsekventa i sitt beteende och att de alltid ska gå hela vägen/göra allt fullt ut.

    Om någon tex börjar träna lite lugnt så anses det aldrig vara tillräckligt, vilket på något sätt verkar betyda att det är lika bra att låta bli. Tar den som tränar sedan en kaka till kaffet så förstör det tydligen helt meningen med träningen.

    Enligt mina erfarenheter då.