Några försök till vindskydd

Ja. Det var ju val i söndags och jag börjar precis hämta mig från de EXTREMT tvådelade känslorna. Å ena sidan: MP blev näst största parti och Fi kom in. Hurra! Å andra sidan: SD fick nästan 10% och det är som en axelryckning. Väntat. De var alltså inte INNE förra valet. Under 4%. Och nu är det inte ens en fråga om de ska komma in, bara hur många mandat det ska bli. Så mycket har agendan glidit.

Nu måste man ju notera att den sammanlagda ökningen för MP och Fi (alltså pro mänskiga rättigheter, pro jämlikhet, pro öppna gränser) är större än den för SD. Om man ska prata om vindar är råder det alltså en grönrosa bris i Sverige. Men om man tittar utanför gränserna (vilket ju är hela poängen med EU) går det inte att säga någon annan än att det blåser brun fucking kuling där ute. Så jävla obehagligt.

Något måste göras, och jag tror inte att detta något är att protestera oriktat mot rasismen. Inte för att inte tydliga markeringar, manifestationer osv behövs, utan för att de inte räcker. Jag kan inte minnas en enda historisk period när protester (och än mindre aggressivitet) utan tydliga medföljande visioner har funkat. Det räcker inte med att INTE vilja något. Vi måste också vilja, och göra, något annat i stället.

Det är ingen superenkel sak, så klart, då vore det ju redan löst. Drygt 90% av svenskarna och 75% av fransmännen och danskarna och britterna valde ju ett annat, icke-rasistiskt, alternativ. Men några saker tror jag man kan, och måste, göra på direkten.

På politisk/samhällsnivå: 

– På riktigt reda ut varför de som röstar brunt gör det. Och då menar jag inte svepande förklaringar om arbetslöshet och politikerförakt, utan riktiga, konkreta svar. Först då kan man på allvar förändra något.

– Ta tag i migrationspolitiken. Det här har iofs väldigt lite med SD att göra. Sverige och Europa har problem att hantera migration. Människor dör på vägen hit, fastnar i förläggningar, skickas runt, får vänta i månader eller år på besked som ibland verkar helt godtyckliga, diskrimineras på arbetsmarknaden plus sjutusen andra saker. Det måste läggas fram lösningar på de här problemen som inte handlar om att begränsa antalet människor som flyttar (för det är varken en önskvärd eller realistisk lösning). Att som politiker inte prata migration är att gå rasisternas ärenden.

– Lägg fram flera alternativ. Många gnäller på att det politiska landskapet polariseras, men det är ju bara för att de allra flesta partier håller käften om vad de vill och varför. Om man vill “nå ut” med sin politik måste man ha en politik till att börja med, och man måste berätta om den på ett tydligt sätt. Och nej, Annie Lööf, att säga att man är tydlig är inte samma sak som att vara det.

På individnivå: 

– Börja ändra strukturer i din egen vardag. Anställ kollegor med olika bakgrund. Börja umgås på tu man hand med vänner av motsatt kön och annan sexuell läggning än din egen. Besök en annan del av stan i alla fall en gång i veckan. Läs en bok eller lyssna på musik av någon som är olik dig själv. Om politikerna segar får vi individer göra vad vi kan. Det blir så jäkla mycket svårare för olikhets-ideologier att få fäste om man aktivt motarbetar dem i sin egen vardag. Och du som jobbar med media eller reklam: casta medvetet! Splitterny forskning visar att etnisk mångfald i reklam direkt påverkar människors inställning till invandring i positiv riktning. Detsamma borde gälla på redaktionell plats.

– Sluta med enough-said-delningar och istället börja diskutera och fundera. Mitt FB-flöde är så himla fullt av artiklar (från vänster och höger) som säger saker som är självklara för delaren och idiotiska för meningsmotståndare. Visst, det är osoft att hela tiden förklarar hur man menar och varför. Ännu osoftare att öppna för kritik när man gör det. Men målet med politiska diskussioner måste i alla fall ibland vara att få någon annan att ändra uppfattning. Att skriva SD=rasister som status utan att utveckla det närmare leder nog inte till det.

Gud vad svårt det är att få till sånt här kort och klatchigt. Det finns så mycket att säga och ännu mer att göra. Får fundera mer på detta under långhelgen. Vi hörs på måndag!

  • Jennie

    Tycker det här inlägget kändes lite panikartat och hänger inte ritkigt med i svängarna..

    Det finns ju ganska väldokumenterade erfarenheter från historien att rasism växer i ekonomiskt oroliga tider och när känslan av maktlöshet växer vill de flesta människor ha en syndabock så förstår inte varför det ska förpassas till svepande förklaringar?

    Särskilt inte när nästa uppmaning är att börja prata migration på allvar. På vilket sätt pratar vi inte migration i Sverige? Sverige är dåligt på migration men rasistiska partier går framåt även i länder som hittills varit bättre än oss på det, till exempel GB. Det går inte att vinna när man börjar ge efter för kraven som ställs av de som vill sprida rädslor. SD vill inte prata migration, de vill prata uteslutning och att påstå att inga andra partier än SD pratar migration är också att gå rasisternas ärenden.

    Sen, blir det inte bättre om alla fokuserar på vad de själva vill försöka göra istället för att skriva listor på vad andra kan göra? Också kan vi prata om hur vi upplever det vi försöker göra, vad som gick bra, vad som gick dåligt, utifrån egna erfarenheter istället?

  • Sanna

    Tack Nina för att du finns och tänker så klokt!

  • anna

    “På riktigt reda ut varför de som röstar brunt gör det. Och då menar jag inte svepande förklaringar om arbetslöshet och politikerförakt, utan riktiga, konkreta svar.” Skulle ökade klassklyftor och arbetslöshet inte vara en “riktig” förklaring, menar du? Att rastistiska åsikter vinner mark i takt med att klassklyftorna ökar, det har väl både forskare och historien visat?