Några fler svar

Det dök en hel del frågor i och med mitt inlägg om lyxproblem förrförra veckan. Eftersom många av dem touchar samma ämnen tänker jag att det är bäst att svara så här. Varsågoda, frågor/påstående kursiverade, mina svar i vanlig text.

Nina du är ju lika värdelös som du påstår att jag är! Nej, jag tycker att det finns viktigare grejer än jämställdhetsfrågan, jag anser att personer far mer illa i andra frågor. Är jag mot jämställdhet? Nej! Du är väldigt inkonsekvent och rent av vidrig i ditt begränsade sätt att tänka, du verkar se dig själv som en elitmänniska med ensamrätt till att bestämma vad som är viktigast för alla. Det är inte ett förminskande att säga att man anser att andra problem än jämställdhet mellan kön är viktigare, det är att prioritera vad man väljer att lägga resurser och tid på. I din perfekta värld där människor inte gör annat än att spenderar tid och resurser på olika diskrimineringsfrågor så kanske vi hinner med att lägga energi på ett jämlikt sätt i alla frågor. Att fritt få välja vilken fråga man finner viktigast för stunden är en väldigt viktig rättighet i ett fritt land, fast du kanske inte trivs med att leva i ett fritt land där det innebär att det finns åsiktsskillnader?

Först och främst vill jag förtydliga att jag aldrig har sagt (eller menat) att någon är värdelös. Om du har uppfattat det så ber jag om ursäkt. Poängen med mitt inlägg var faktiskt precis motsatsen mot det du skriver – jag tycker verkligen att alla måste få välja vilka frågor de vill prioritera att engagera sig i. Det är precis det jag gör när jag skriver om jämställdhet, och det är precis det jag inte vill bli kritiserad för med mothugg om ”lyxproblem”. Jag har aldrig påstått att det är den enda viktiga frågan, men den är otroligt viktig för mig. Den som tycker att något annat är viktigare har all rätt i världen att driva den frågan, men jag tror inte att vi kommer framåt genom att sparka på folk som brinner för något bara för att vi själva tycker att det är ”fel” fråga.

Ja, men vad som saknas dig är sinnet för proportioner. Du har rätt till din ilska – men bara för du blir heligt förbannad på en p-bot så betyder det inte att ilskan bör jämföras med den du känner inför könsstympningen i Mauretanien. Det finns alltså grader. Kan det vara så att du håller på att bli en av alla enfrågapersoner?

Jag var jättearg när jag skrev inlägget, det stämmer. Ilskan handlade dock inte om själva jämställdhetsfrågan, utan om tendensen hos vissa att ständigt förminska andras försök att förbättra saker, i stället för att göra något själva. Självklart finns det grader av alla problem. Grejen med jämställdhetsbrist är att de olika graderna hänger ihop. Birgitta Ohlsson skrev en jättebra artikel om det här, där hon visar på hur fler kvinnor på maktpositioner gör situationen bättre även för kvinnor utan makt.

Ja, jag håller ju med, men ibland ställer jag mig i ärlighetens namn frågan om det inte ändå är ett slags lyxproblem. Att det sätts så mycket krut på jämställdhetsfrågor och att krutet liksom tar slut och inte räcker till något annat. Det talas och skrivs så lite om miljöfrågor, om fattigdom, krig och hunger i dag och, ja, jag undrar helt enkelt vart den kampen tog vägen egentligen. Det är inte inne i dag att kämpa för regnskogar så som vi gjorde på 90-talet. Nej, nu är det inne med HBTQ-frågor och jämställdhet. Och jag menar inte att den ena kampen utesluter den andra. Men vi får väl ändå inse att det går trender även i detta och att vi i västvärlden är privilegierade nog att välja våra strider?

Jag håller helt med om att det kan bli överdrivet stort (medialt) fokus på vissa frågor så att andra saker glöms bort. Dock är jag övertygad om att lösningen på det inte är att kritisera frågan som får för mycket utrymme, utan mediernas prioriteringar.

Tycker det finns intressanta frågeställningar i detta faktiskt. Känslan av att just ”min” grupp är utsatt för en orättvisa är rimligen basen för de flesta som kämpar för något. Anser du därför att alla ”kamper” borde ha samma status, oavsett vad det handlar om och vem som driver den?

Svår fråga! Blir ju lätt väldigt moralfilosfisk. Jag tycker alltid att det är bättre att kämpa för något än att låta bli, så länge det är något som man tror gynnar andra människor. Överlag tycker jag att folk kämpar för lite snarare än för mycket, så det viktigaste är att man gör nåt, värderingen och prioriteringen av olika frågor måste vara upp till var och en (och på samhällsnivå, upp till politikerna). Sen måste man ju själv bry sig om det man kämpar för, annars orkar man inte. Och de flesta kamper för rättvisa gynnar ju varandra. Till exempel hänger ju ofta kvinnoförtryck och främlingsfientlighet ihop, så motarbetar man det ena vinner också det andra.

Jag håller med om din poäng och det var ganska tröttsamt att läsa kommentarerna under det första inlägget. Men jag håller ändå fast vid det jag skrev. Jag tycker det är konstigt att du tog just Mandelas kamp som exempel.”Hörru Nelson Mandela, är det inte lite själviskt av dig att kämpa för svartas rättigheter? Jag menar, det tjänar du ju själv på? Har du kanske tänkt på alla vita föräldralösa barn kanske? Dom har det minsann inte så lätt.”Tror du inte att han fick höra det?? Att kampen han förde var självisk och inte tillräckligt viktig. Jag älskar din blogg och håller med dig för det mesta men det här var ganska märkligt.

Jag tog upp Nelson Mandela för att han har varit så omtalad på senaste tiden i och med sin bortgång och hyllats som en hjälte för sina insatser. Jag menade inte att han har haft det lätt (så klart) eller lättare än jag (ännu mer självklart) men nej, när Mandela har diskuterats på senaste tiden har jag inte hört någon säga att han var självisk i sin kamp. Trots att han kämpade för precis samma saker som feminister gör: mänskliga rättigheter och allas lika värde. Jag är vet att han fick en massa annan skit då det begav sig (till exempel terroriststämpel av alla möjligt från USA till Moderaterna i Sverige) men just anklagelser om själviskhet brukar som sagt vara reserverat för kvinnor som kämpar för sitt värde.

”Är det okej att man själv tjänar mer för samma jobb än den som sitter bredvid, eftersom Ryssland har lagar mot homosexualitet? Är det okej att ens tjej eller syster eller mamma inte kan röra sig fritt och avslappnat i offentliga miljöer, eftersom polisen Sverige registrerar romer? Är det okej att ens dotter får anorexi, eftersom barn i Indien drabbas av trafficking? Pardon my french, men jag har jävligt svårt att fatta den logiken” Ursäkta, men vem i helvete menar du säger det?

Om man rangordnar frågor med argumentet ”hur kan du bry dig om det här när det här problemet också finns” är det ju precis det som blir konsekvensen. Att det ena är acceptabelt, eftersom det andra är värre. Jag tycker att INGEN form av diskriminering är okej. Inte under några omständigheter, inte någonsin.

Kan det vara så att just de killarna på Handels var lite duktigare än de andra i klassen? Allt handlar inte om kön. Man ska inte könskvotera in kvinnor på höga poster. Alla ska förtjäna sin plats. Ett företag tjänar på att ha den mest kompetenta VD’n. Om det är en man eller kvinna spelar ingen roll.

Nej, de killarna på Handels var precis lika duktiga som tjejerna. Det är bara att kolla på betygen. Det har examinerats lika många manliga som kvinnliga ekonomer i tiotals år, och deras kompetens har inte med kön att göra. Det är därför det är så synd att företag konsekvent väljer bort kvinnliga talanger på grund av deras kön, för att istället kvotera in män. Det förlorar samhället och företagen enorma pengar och mänskliga resurser på. Vi som vill se jämställdhet på maktpositioner vill alltså att det ska vara är kompetetens och inte kön som avgör vem som får jobbet, vilket tyvärr inte är fallet nu, när alltså männen får särbehandling. För precis som du säger: Ett företag tjänar på att ha den mest kompetenta VDn. Om det är en man eller kvinna spelar ingen roll. Och då borde resultatet bli ungefär lika många av varje kön på alla positioner, från toppen och nedåt.

Själv är jag man. Jag känner mer för typiskt manliga problem. Problem som alkoholism, självmord, arbetslöshet, missbruk, kriminalitet, arbetsrelaterade olycksfall/dödsfall, krig, våld, det svenska skolsystemet och, som någon annan redan nämnt, diskriminering i vårdnadstvister. Knappast några lyxproblem de heller.Tycker du att det är okej för mig och andra män att känna så och agera därefter? Det måste du ju göra om du ska vara konsekvent här. Det blir så att säga en ofrånkomlig följd av ditt eget resonemang. Och i så fall är vi någonstans tillbaka där du började. För de människor som häver ur sig de där ”men det finns väl viktigare saker att bry sig om”-kommentarerna som du stör dig så mycket på, de praktiserar ju egentligen bara samma rätt att subjektivt rangordna världen som du och jag, om än på ett klumpigare och mer ohyfsat sätt.

Självklart är det okej! Som sagt, alla som jobbar för att förbättra samhället på något sätt är toppen. Jämställdhet och könsroller är absolut ingen kvinnofråga utan rör män exakt lika mycket. Och som du säger är det naturligt att du som man engagerar dig mer i de systematiska problem som män drabbas av på grund av ojämställdhet och snäva könsroller. Heja heja!

Jag förstår att det här känns viktig i alla dessa diskussioner, men fortfarande blir extremt fler män misshandlade på väg hem från krogen. Där majoriteten aldrig blir uppklarade. Känner betydligt fler killar som undviker att gå till puben eller liknande för de är rädda än kvinnor. Flesta våldtäkter sker av kända förövare i personens närhet. Så kan vi en gång för alla bara lägga ner det här argumentet. I övrigt bra artikel Nina och några bra kommentarer!

Se mitt svar ovan. Våld mot män är självklart inte heller något lyxproblem, och det ena utesluter inte det andra. Många saker är viktiga samtidigt, och ofta hänger de ihop. Som i det här fallet: att i samtliga fall, oavsett vem som utsetts för våldet, är män dramatiskt överrepresenterade som förövare. Det finns alltså en könsaspekt här. Genom att försöka förstå varför män utövar våld och se till att ändra på de mekanismerna kan vi alltså lösa båda problemen samtidigt!

Åh, vilket bedårande litet åsiktstrendoffer. Väntar med spänning på att du förklarar för mig hur dagens svenska kvinnor förfördelas. Eller … det blir kanske lite problematiskt när man ska behöva grunda sina populistiska mantran i någonting — eller? Ungefär som med religion. Du tar upp rätten till sin kropp som en jämställdhetsfråga. Då blir man givetvis genast nyfiken på hur kvinnor skulle ha mindre rätt till sin kropp än vad män har. Ibland konflikterar kvinnans rätt till sin kropp med mannens rätt till sin avkomma och avkommans rätt till livet; gissa vem som drar längsta strået då. Kan det vara andra klassens medborgare, kvinnan? För övrigt tankar jag på självförakt-kontot rätt ordentligt när jag ens bemödar mig bemöta anti-intellektuell smörja som den här artikeln.

Allt det jag tar upp i mitt inlägg är fakta och exempel på hur dagens svenska kvinnor förfördelas. Vill du läsa på mer kan du göra det i SCBs skrift På tal om kvinnor och män. Apropå rätt till sin kropp har vi alla samma rätt enligt lagen, det har du helt rätt i. Men i praktiken utsätts kvinnor i betydligt större utsträckning än män för sexuellt våld och trakasserier, där män alltså använder kvinnors kroppar för sin egen tillfredsställelse, och därmed tar ifrån kvinnor rätten till sina egna kroppar. Vad gäller abort är det självklart en intressekonflikt och på många sätt en svår fråga. Du har helt rätt i att i det fallet har kvinnan också rätt till sin kropp och ibland krockar den rätten med andra rättigheter (dock finns det inget som rent juridiskt heter ”mannens rätt till sin avkomma”, vad jag vet). Dock har mannen alltid rätt till sin kropp och att fatta beslut som gäller den, så det är inte en fråga om ojämställdhet.

Jag är för all jämnställdet . Är emot kvotering som exempel för det är ej rättvist att vissa skall få jobb alt komma in i olika styrelser pga sitt kön . Lika arbete = lika lön låter självklart men om någon är bättre på sitt jobb än den / de andre så skall den ha bättre lön, oavsett om den är en kvinna eller en man. Jag vill ha ett samhälle där det man måste ta för sig för att få det man vill , både som man och som kvinna – om man inte tar för sig , om man inte visar framfötterna på ett jobb så skall man heller inte få en högre lön alt befodras. Man kan inte gnälla och skylla på att man har ”fel” kön ( gällande båda könen i olika situationer ) om man inte får en tjänst, en post alt en högre lön utan man måste kämpa för att visa att man är värd denna tjänst / post och lön , oavsett om man är en man eller en kvinna  (…) Vi på den borgliga sidan har en helt annan syn på feminism och jämnställdhet än ni som tillhör den röd/rödgröna sidan . Vi har samma grundsyn men hur vi kommer fram till målet ( att få så jämnställt som möjligt i samhället ) , där har vi olika tankesätt . //Marcus , KD Göteborg

Se mitt svar om kvotering ovan. Det handlar inte om ”gnäll”, utan om att män idag kvoteras in på oproportionerligt många maktposition enbart på grund av sitt kön. Vi som vill ändra på det tycker alltså precis som du säger att det är orättvist att vissa får jobb eller styrelseuppdrag på grund av sitt kön, som många män får idag. Kompetens måste alltid vara viktigast!

Många vände sig emot att Marcus här gör sig till talesperson för andra borgerliga politiker och/eller sympatisörer, vill jag tillägga.

Nina, jag håller med dig om allt du vill uträtta, men herregud vad trött jag blir på din teknik. Waste of talent. Med dina goda kunskaper i både retorik och sakfråga borde du kunna bidra med en mer nyanserad, mer involverande och mer tolerant samtalston. Och nej det här handlar inte om att du inte ska stå på barriären och kämpa, det är bra och det behövs. Men. Din samtalston dödar alla (ok, många) försök att få till en dialog och skapar istället en monolog där du och alla som är lika säkra på sin sak, står på en sida och på ett nervärderande sätt tillrättavisar alla som inte känner sig lika säkra. Jag tror att det skapar en hård värld av kompromisslösa argument och resultatet blir en värld lika full av osäkra rädda män som i form av troll ifrågasätter allt som har med sakfrågan att göra. Jag tycker du verkar vara en av de mest intelligenta människor som är djupt involverad i frågan, men din retorik är lika primitiv som de som inte vet bättre. Även fast du använder svårare ord och fina formuleringar.

Ja, som sagt, jag var arg när jag skrev det här inlägget, vilket jag också bad om ursäkt för. Jag brukar vara väldigt noga med att hålla en öppen och schysst ton. Mitt mål är ju att alla ska känna sig välkomna på den här bloggen och känna sig okej med att diskutera de frågor jag tar upp. Det är tråkigt om jag har misslyckats med det. Lovar bot och bättring i så fall!

”Det är inget lyxproblem att av mina klasskompisar på Handels är det bara killar som har VD-titlar nu. ” Jo det är visst lyxproblem. Att bara killar bland dina klasskompisar i Handels blivit VD:s må störa dig enormt Nina men det är ett sketet litet lyxproblem om du vidgar perspektiven lite och ser ut ur din egotrippade lilla offerkoftebubbla. Med tanke på att 80% av allla hemlösa är män, och långt större procentandel uteliggare så är det ett lyxproblem. Med tanke på att över 90% av alla dödsfall i arbetet är män så är det ett lyxproblem. För att inte tala om missbrukare, fängelsekunder, självmord etc etc… En fråga du bör ställa dig Nina är hur många av männen som är vd:s är det för företag dom har startat själva? För att det ska vara lika många kvinnliga vd:s som manliga så måste kvinnor starta företag i samma utsträckning som män. Vad förväntar du dig? Att någon ska ge bort sitt eget företag och att lämna plats åt dig så du kan bli vd?

Se svar ovan om män och kvinnors problem. Det handlar alltså inte om en rangordning utan om parallella problem som i många fall kan lösas på liknande sätt. Gällande mina gamla klasskompisar har de flesta av dem tagit över existerande företag. Det är alltså någon som har gett bort sitt eget företag och lämnat plats åt dem så att de kan bli VD. Dock tror jag knappast att de ser det så, utan snarare som att de har gjort en toppenrekrytering av en ung och talangfull människa som kommer att ta bolaget till nya höjder. Det jag önskar är att fler kunde se den potentialen i kvinnliga kandidater också.

Så där ja! Hoppas att det reder ut min ståndpunkt i vissa frågor. Och att showen, som vanligt, fortsätter.